hanging tree...
...att hänga saker i ett träd - julgran...
Det här är ju en så viktig del i jämställdhetsrörelsen...
1. Fortfarande finns ingen rödhårig emoji!!!
2. Att kvinnor måste ha långt hår - är inte det typ stereotypt?
Tror ni att detta kommer ha någon som helst effekt där de de facto har problem med patriarkala strukturer? Men det vågar man inte knysta om - lättare då att ta fasta på emojis...
...likväl som det där att svensk film utsetts till bäst i världen på jämställdhet...
Underbara Sanna Rayman tar fram motorkapen:
"Vilken fantastisk liten artikel! 
En riktig samtidsmarkör, trots sina få tecken. Och samtidsmarkör är i det här sammanhanget inte ett jättesmickrande omdöme är jag rädd.
1) Jag har inga problem med att folk lobbar för millimeterrepresentation, men jag har problem med att de låtsas som att deras preferens för sådan är något annat än just en preferens.
För det är vad det är. Att önska sig ett representativt antal olika skrev/hårfärg/hudfärg etc på scen på festivalen eller in action på vita duken (eller vad det nu må vara) är inte en KUNSKAP, det är en PREFERENS. Det går givetvis utmärkt att argumentera i enlighet med sin preferens, för en sådan ordning. Men, det går lika bra att argumentera för en ordning där filmers eller musikfestivalers persongallerier styrs av helt andra faktorer – genrer, popularitet, dragplåsterskap, osv osv. Vilken ordning man tilltalas mest av är en fråga om tycke och smak.
Mads Mikkelsens ointresse för A-märkning avfärdas av Ellen Tejle som "pinsam okunskap" - denna härskartekniska klassiker hos individer ur Team representation. Det föresvävar henne inte att någon skulle kunna vara oenig med henne inte av okunskap, utan på grund av oenighet.
2) Ellen Tejle berättar segervisst att hennes märkning nu går på export. Flera andra länder vill införa märkningen, däribland Kina, vilket Tejle tycker är särskilt spännande eftersom kinesiska feminister i nuläget lever farligt och rentav fängslas. Det kan de slippa nu, menar Tejle eftersom hennes filmmärkning erbjuder ett sätt att prata om jämställdhet som blir "oradikalt och ofarligt".
Eh. Inte för att vara sån, men om A-märkning är en form av feministiskt arbete som den kinesiska regimen INTE slår ner på utan tvärtom omfamnar så kan det eventuellt bero på att man bedömer det som meningslöst, verkningslöst och harmlöst i största allmänhet.
...vilket även skulle kunna förklara varför den där pinsamme okunnige dansken inte hade någon lust att lägga tid på att dividera om det..."
Och Mads 
Ja, för jag tror inte alls att Mikkelsen en sur mansgris. Att vara trött på svensk feminism - ja, vi är många som tröttnat på menstjofaderallan och snippsnoppräknande i allt. Jag tror faktiskt att det är så enkelt att Mikkelsen helt enkelt anser att det är ointressant att diskutera andra värden än konstnärliga i relation till film. Kanske tycker Mikkelsen att vi borde fokusera på film, konst, skapande som mål i sig själva snarare än som medel till något annat. I så fall är jag böjd att hålla med honom. Politiseringen av filmbranschen kan diskuteras. Vilka värden ska egentligen premieras och bedömas när ett konstnärligt verk analyseras? Politiska? Moraliska? Estetiska? Kan man inte tänka sig att en film har ett eget, inneboende värde, att filmen som konstnärligt verk har ett värde i sig själv, är mål nog, utan att det behöver vara ett medel för att uppnå ett annat mål, som t ex ökad jämställdhet?
Men detta land: vi skrattar åt USA som vill ha kreationism på biologischemat. Samtidigt som vi själva lär ut bisarra teorier om kön som social konstruktion...
Bästa cybertwin 
En vän till mig berätta om att när hon var liten så sydde hennes mamma mamma upp alla möjliga sorters outfits. Att hon ena dagen gled runt med lapp för ögat, guldringar i öronen, krok på ena handen och bandana. Till kreationen dessutom hemmagjorda träsvärd som målades och fästes stenar på. Andra dagar var det prinsessa som gällde - stora tyllkjolar och rosa glitter. Ju mera glitter - ju mera bling - desto bättre. Nu när hon själv har en liten dotter så låter hon dottern göra på typ samma sätt. Inte alltid att dottern får välja kläder själv - men ibland så. Och då kan det ena dagen vara stormtrooperdräkt som gäller och nästa dag är det en prinsessklänning.
Det jag vill komma till är att när dottern kommer i stormtrooperdräkt, topp till tå-warrior och med en mask över ansiktet, så är hon en ”cool tjej”. Hon får status, min väninna får status, och hon blir en lite coolare morsa som har uppfostrat sitt barn "rätt". Stormtrooperdräkten är dräkten för feminism och jämställdhet, och bevisar att ”tjejer kan, också”. Alla skrattar och ler och lägger huvudet på sned. Jo, vi gör det alla - tjejen ser fett tung ut när hon kommer glidande i den där dräkten och sin bikerjacka på sin sparkcykel.
När det sen kommer till prinsesseklänningen så kan dottern stå vid garderoben och välja, noga, varsamt. Välja en blå, för det har Elsa i frost, med världens största glittriga tyllkjol. Välja en krona, en med massa stenar och glitter, och ett matchande trollspö. Hon blir som tagen ur en Disneyfilm. Och lika snabbt försvinner den ”coola tjejen”. Och min väninna är inte längre en statusmamma - och det får hon veta. Få ”moderna människor” som kollar på dottern med samma respekt, ingen som tycker att den klänningen bevisar att ”tjejer kan, också”. Hon blir fjantig, och min väninna blir en ojämställd mamma. Att dottern - sockersöt som tusan - får uttrycka sig och ta på sig det absolut mest glittriga som finns, det sticker i folks ögon.
Borde det inte handla om att en tjej då (och även killar så klart) ska få välja själva? I dag har vi gått från dåtidens ”flickor ska ha rosa och pojkar ska ha blått” via ”flickor ska ha blått, pojkar ska ha rosa” till att ingen ska ha nåt. Vi lever i en tid som utvecklas många sätt. Vi är friare till egna uttryck - vilket är ett gigantiskt kliv framåt.
Men lever vi inte också i en tid där vi backar flera steg bakåt? För det är vad jag tycker när man dömer hur cool tjejen är efter kläderna. Coolt är väl att ha sitt eget uttryck. Om regeln ska gälla att ”alla ska få se ut som dom vill” då måste den gälla – ALLA.
Jag själv var som jag skrivit många gånger tidigare en pojkflicka - vilket inte var helt vanligt med en vilding till flicka då. Idag hade vi varit hippfamilj - ordet pojkflicka sägs med en klang som att det vore något bättre, något tufft och självsäkert. Men hur skevt är det inte om vi fostrar våra barn att få vara som de vill, samtidigt som vi prackar på våra unga att ju mer lik en ”pojke” man är, desto mer skinn på näsan har man? Se istället på varje individ för vad den är - visst finns det egenskaper vi kan anser vara mer pojkiga och mer flickiga - men är det ena bättre än det andra? Absolut inte - en pojke är inte mindre pojke för att han väljer dockor och en flicka är inte mindre flicka för att hon väljer fotboll. Svårare är det inte!
Men det är inte hos alla logiken verkar klaffa...
Majoriteten av människor kan säkerligen skriva under på välvillighetsprincipen i teorin - men det är först när vi tvingas använda den i praktiken - när vi tycker att någon har fel, som den faktiskt börjar funka. Så vad händer om vi tar ett djupt andetag och utgår ifrån att människan som skrev kommentaren vi reagerade så starkt på är vettig?
När det kommer till jämställdhet så är jag tämligen viss om att de flesta av oss vill att män och kvinnor ska ha lika lön för samma arbete. När man pratar jämställdhet blir det lätt fokus på just likheter. Vi pratar om lika lön för lika arbete. Om att dela lika på föräldraledigheten, om att familjer ska ha lika rättigheter oavsett föräldrarnas kön, om att kvinnors hälsa ska tas på lika stort allvar som mäns, och så vidare. Det vi ofta glömmer är att prata om syftet med all den här likheten. Det är här det har gått till millimeterlikhet mellan könen som grupp det har spårat ur enligt mig. Att grupperna har samma möjlighet - ja, men att man sen som individ kan välja olika. Det måste vara jämställdhet. Målet är att alla människor ska få vara individer. Oavsett var vi föds, hur vi ser ut, och vilket kön vi har ska vi ha samma (stora) möjligheter att bli den bästa versionen av oss själva.
När man då hamnar i en diskussion med någon som då anser att det är millimeterlikheten mellan grupper som är prio ett - så tycker jag att jag ska kunna tycka att ”vi är inga robotar som är exakt likadana” kan jag tycka att personen bör inse att jag har en poäng i det jag säger. Och att jag ser poängerna i det den andra säger - istället för att debattklimatet bara fokuserar på det som skiljer åt i åsikter. Inte utgå från att det ligger hat och troll bakom för att åsikterna går isär...
Att vi istället lyssnar på varandra och respekterar varandras åsikter.
Lite som Twitter. För alla twitterägg så finns det ett obligatoriskt badkarstest...
Det kommer många luftpastejer ibland kan jag lova...
Jag ser då inga luftgitarrer - jag ser bara stavfel... 
...att då någon svarar: "Luftgitarrer syns väl inte för det är ju själva grejen?". BINGO! Tänk innan du tweetar. Ibland är det bra...
Jo, jag var dessutom medveten om den norska stavningen. Men jag kunde ju inte låta bli. Ack, dessa ord - ackord...
Lite spontant känner jag väl: "stackars lilla barn som ska döpas att hamna i den kategorin...
Men det är ju Twitter - inte alltid så lätt när man kanske hade behövt 150 tecken. Och så vägrar man göra en dubbeltweet - och då blir syftningen som det blir. Ingenting någon behöver rasa om att något barn hamnar i keffkategorin...
Här på orten har vi löst det där med de små...
Placera dem i växhuset så är de direkt redo för jobbverket... 
Barn...
För b a r n !!! 
Men Alfons är ju farlig! Och ger barn mardrömmar! 
Ah! Nu fattar jag! Det är ju för att återupprätta Alfons förtroende efter Alfonsdebaclet. Samtiden...
...logiken...
...det där är då från nationella verket för skattepengar i arbete (genus.se) - och nej, tänker inte länka. Texten ovan är nog...
Ja, man kan tycka olika...
Kan inte den här världen bara sluta bara upp med att gå igång på allt och inget. 
Kan väl hålla med om att vanligt smink gör sig dåligt i leksaksaffären - men måste man verkligen bete sig som att det är jordens undergång? Nu fick inte jag några reaktioner för att jag reagerade över att det förstoras upp så in i bäng. Men tänk om det varit en man som sagt emot...
...för inte alltid den maktordningen då stämmer med verkligheten...
Nu ska just det här exemplet med att Linné var med och grundade rasbiologiska institutet vara ett litet skämt. Men frågan är om det ändå inte finns några som inte tänker varvet runt - att Linné levde på 1700-talet och rasbiologiska institutet grundades i början på 1900-talet...
"Var Linné rasist? Utan tvekan, med dagens synsätt. Det var alla andra 1700-talsmänniskor också, liksom nästan alla 1800-talsmänniskor och sannolikt en majoritet av alla som levde under första hälften av 1900-talet. Hade Linné andra karaktärsbrister? Säkert. Men det hör inte hit. Poängen med Linné är att han var en av sin tids största naturforskare, vilket gjorde honom så världsberömd att till och med dagens ungdom kan relatera till namnet. Därmed blir han lovligt byte för historieförfalskare. Hans namn kan användas som ammunition i en kampanj som har ytterst litet med honom själv att göra.
(----)
Att ge Carl von Linné vanäran av att ha grundat Rasbiologiska institutet är, vid första anblicken, så skrattretande att man drar på munnen åt knasigheten. Men skrattet fastnar i halsen. Hur många vet att blomsterkungen inte grundade institutet? Vad känner gemene man och kvinna i dagens Sverige till om Linné? Om mellankrigstidens rasbiologi? Inte mycket. Allt glider samman i ett vagt ”då” som det står oss fritt att omforma efter behov, och man bortser från att man därmed i praktiken legitimerar för alla övriga att göra sammalunda – förneka Förintelsen och övriga folkmord, blunda för millennier av immigration och kulturell påverkan, lägga 1900-talet till rätta så att det passar den egna gruppens intressen.
Propagandalögner har tidigare förknippats med auktoritära stater. Vår förvridna uppfattning av trettioåriga kriget bottnar i den tillrättalagda version som predikades av kungamaktens apologeter på 1600-talet. Men i dag, i den medialiserade och individualiserade värld som vuxit fram efter välståndets och teknologins hastiga expansion, kan alla ta sig rätten att konstruera ett förflutet som saknar verklighetsförankring. Åsikter likställs med fakta. Detta är – på denna punkt är historiens erfarenheter glasklara – en livsfarlig utveckling. Ena dagens historieförfalskare är andra dagens barrikadbyggare och tredje dagens krigsförbrytare."
Den stora poängen i artikeln är enligt mig:
De goda intentionernas land - där det ropas varg åt precis allt hela tiden. Det går inte att prata med "fel personer" för då är man guilt by association. The boy who cried wolf borde bli en läxa att lära sig utantill för en hel del människor. De säger att rasism är på väg att normaliseras - men vilka är det som normaliserar det när de kletar epitetet på allt som inte stämmer med deras världsbild? Just det! begreppet urholkas. Kanske kan man kalla det normalisering...
Om vi återgår till det där med maktordningar...
...när identitetspolitiken goes totally bananaz...
Men hey! Du kan ju vara vad du själv vill. I alla fall om man beter sig till Södertörn - "Är jag en man om jag säger det? En 7-åring om jag påstår det? Två meter lång? En katt?" Studenter svarar:
Oj oj oj vilket kränkt Södertörn det blev. Hakelius svara upp mot den kränktheten:
(AB)
Stackars Timothy Leary. Han dog tjugo år för tidigt. Leary levde i en tid när folk var överens om att det fanns något slags verklighet. Saker och ting var som de var, helt enkelt. Vad man tyckte eller kände om det ena eller andra ändrade inte det. Den som tyckte att månen var en grön ost, hade helt enkelt fel.
Timothy och hans vänner stod inte ut. Så de började trippa. Inte på tå. Med LSD. ”Sinnesutvidgande” substanser. För det stämplade president Nixon honom som ”den farligaste mannen i Amerika”. Hade Leary fötts lite senare skulle han kunnat bli en samhällets stöttepelare.
Förra veckan blev det snack om ett filmklipp från Södertörns högskola. En klämmig blondin i tjugoårsåldern påstod att hon var en sjuårig, japansk kille och frågade studenter om de var villiga att hålla med henne. Svaren var på det stora hela ja. Man måste själv få avgöra vad man är. Blondinen heter Hanna Lindholm och är uppenbarligen sverigedemokrat. Att döma av en debatt i P1 är hon inte riktigt så slipad som man skulle kunnat tro. Ändå var det här antagligen veckans intressantaste händelse.
Finns det någon verklighet? Det är vad politiken allt mer kommit att handla om. De trendsättande rösterna, lydigt återgivna av Södertörns studenter, lutar åt ett nej. Politiker i mittfåran vågar sällan luta åt ett annat håll. Om en medborgare upplever sig vara en lila elefant, så är det bäst att acceptera den saken. Att ifrågasätta någons identitetsuppfattning vore en kränkning.
Det offentliga Sverige har, i den meningen, givit sig ut på en tripp. Det har valt Timothy Learys sinnesutvidgade värld, alldeles utan LSD. Småaktiga skiljelinjer mellan verklighet och fantasi måste lösas upp, för annars kan människor ta illa upp.
Att blondinen är sverigedemokrat fick många att inte låtsas om att hon satte fingret på något viktigt. Men det gjorde hon. För vad blir resultatet om hela den politiska huvudfåran inte vågar säga att en förnumstig blondin med heimatfläta inte är en sjuårig japansk pojke, oavsett vad hon själv tycker? Jo, att någon utanför den politiska huvudfåran gör det. Då ställs folk inför valet att stödja politiker som beskriver hallucinationer som verklighet, eller politiker som håller fast vid att en verklighet finns.
Vad tror ni att de flesta väljer?
----------------------------------------
Visst kan man vara kritisk mot filmen som spelades in - för syftet var faktiskt att visa på tramset som pågår på bland annat Södertörn. Hos mig väcker det tanken hur den oredigerade versionen såg ut - vilka svar togs bort. För fanns det vettiga svar? Om detta nu fanns så hade enligt mig filmen haft större trovärdighet. En klippning är alltid en klippning och ger sitt syfte. Men det fråntar inte de svar på frågorna som faktiskt kom - att de är klart så ängsliga att svara fel enligt identitetspolitikens principer mot att tänka själva, vad förnuftet faktiskt säger.
Att detta skulle sakna relevans för att frågorna kommer från SD? Det är så dumt så jag saknar ord. För vi är många som inte är SD som finner de här svaren käpprätt åt skogen och som är kritiska till Södertörnsflummet. Så om jag som inte är SD skulle åka dit och göra liknande intervju och få liknande svar - så skulle det då vara relevant. Hm, ja det väcker ju onekligen idéer...
För det här med sanningar - hur är det med graviteten egentligen? Kan vi vara säkra på att den teorin är sann?
Prova att hoppa från taket på ett högt hus hur får du se... Eller gör för allt i världen INTE det!!! (bäst att varna i det här landet)
På det goda samhället (läs gärna hela inlägget) är det en fin kapning av den post-moderna versionen av sanningar: "Jag tror inte att det inom naturvetenskapen finns några sanningar. Det finns bara provisoriska, tillräckliga sanningar. Newtons teorier var provisoriska men fullt tillräckliga till dess att mänskligheten satte igång med att på allvar utforska och resa i rymden. Då klarar man sig inte längre utan Einsteins teorier. Betyder det att Einsteins teorier är sanna? Nej, inte mer än Newtons en gång var. Men de är tillräckliga för oss här och nu. Det kan hända att det kommer andra och mer allomfattande teorier i framtiden.
Poängen är att vi inte vet vad sanningen är men att vi upptäcker vilka synsätt som funkar. Det som funkar utser vi till den bästa sanningen.
Ursäkta om jag gör en kort utvikning om post-modernismen. Post-modernismen utgår, ungefär tror jag i alla fall, från det resonemang jag just refererat, men drar fullständigt parodiska slutsatser. Att det inte finns någon absolut vetenskaplig sanning tar post-modernismen till ursäkt för att tillåta vilken sorts dumheter som helst. Envar knäppgök får enligt post-modernismen hålla sig med vilken sanning han vill och måste respekteras för det, ty annars kan han, och med rätta anses det, bli kränkt. När jag träffar sådana där dårfinkar säger jag åt dem att det kanske inte finns någon absolut sanning för en efterföljare till Einstein, men för dig, din åsna, finns det en etablerad sanning som du ska lära dig och kunna redovisa vid tentamen. Punkt slut."
Det går ju alltid att se sanningen på sitt sätt...
...för fakta...
Dessa anti-vaccare. Okej - diskussionen är så antingen eller. Det finns inget mellanläge att faktiskt kolla vad det gäller för sjukdomar och att vaccinet ska vara väl beprövat etc etc. Vi har ju en hel del som nu då har narkolepsi efter svininfluensavaccinet. Men jag ska stanna den diskussionen där. Jag råkade på ett blogginlägg "respektera mitt nej till vacciner" Det är lång och radar upp en massa orsaker för att inte vaccinera sig. Fine! att ni tänker så och det får ju gärna denna person göra...
Att fakta...
...talar sitt hjälper inte. Hade det varit en persons tyckande så hade det varit en sak - men de är många. Och det är faktiskt inte bara sitt eget liv och sjukdomar man då chansar med. Sina barn - att de får lite barnsjukdomar är väl inget? Bra för immunförsvaret och så. Att det är svårare att ta död på mässling, polio etc som det talas om tänker vi inte på. Och de som är vaccinerade behöver ju inte oroa sig för att bli smittade av en som inte är vaccinerad. Jo, sant - tänk om det bara hade varit den här lilla avskilda delen av världen det handlade om...
Jag anser att det är ett inte så lite egoistiskt synsätt anti-vaccarna har. Men det är min åsikt.
Höjden av egoism...
...kränkt för att räddningstjänsten bryr sig mer om det hus som faktiskt brinner. Svårslaget....
Nisse här tänkte inte så mycket på andra han heller...
Att vara beredd - Engdahl briljerar!
...eller som Josefin Utas sa: "man släcker inga skogsbränder med tåg" apropå vikten av att faktiskt tänka hela varvet runt innan man lägger ner flygplatser eller planerar nya orter och tar bort flygplats från ortsekvationen.
Inte utan att man funderar på det...
...eller ska man vänta på att myndigheterna informerar?
Bra info om jag träffar på en förvildad veterinär i skogen.
Regler...
Amerikat - klockrent om vårt schlagerspektakel...
Märkligt att det ska vara sådan kamp om glass i kon. Själv föredrar jag glass i bägare... Bäst:
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: diggiloo diggiley...
Nästa inlägg: ties that bind...
Utmärkt av Harrison om "ett vagt 'då'".
[Serien Futurama utspelar sig år 3000. Kamraterna besöker nöjesfältet Past-O-Rama, komplett med "historiska" tablåer, bland annat en med Einstein och Hammurabi i en luftballong:]
"Albert Einstein": Let's disco-dance, Hammurabi!
"Hammurabi": Dy-no-mite!
Angående vetenskap och "sanning": det är många som (liksom Engellau) inte verkar förstå att den vetenskapliga metoden ständigt kommer _närmare_ sanningen. Det är fel att säga att Einstein inte är mer sann än Newton, eller att "jorden är en sfär" är lika lite sannt som "jorden är platt." Fullständigt missförstånd och lämmnar walk-over till magiskt tänkande av typ religion och postmodernism.
Ha ha ha ha!
Vetenskap är den "sanning" vi bör hålla oss till - med vetenskapen att den är föränderlig vid bevis som får oss att ompröva teorin. That's for true!
Ex-wife in trunk (han med stora väskan på tuben) :D
Mycket möjligt - han såg lite liknöjd ut... ;)