WOW! bara WOW alltså!

Men highway to hell - någon som jag tror störtdök i mångas anseende:

Jennifer Wegerup skriver om När världens starkaste björn tappar fotfästet. Är det godhjärtat att stjäla? Ja, om man ska tro barnens vän Bamse. Dagens Bamse har snubblar totalt i balansgången att kunna vara en god och att hålla konstig politik borta från tidningen. Numera används termerna ”fattiga” och ”­rika” konsekvent. De fattiga framställs som goda men helt utan egen makt över sitt öde. De rika är själviska, inskränkta och otrevliga, som damen i fina huset. Att de jobbar hårt och betalar mycket skatt till ­välfärden? Asch. Den som tjänar pengar är ond, som Krösus Sork.

När Vargen stjäl ett halsband från den rika damen tänker Bamse att det var ”godhjärtat” och ”hjärtat ­säger en sak, lagen en ­annan”. Vad är detta - Det ska aldrig vara okej att stjäla! Vi må tycka vad vi vill om klassklyftor - men att anse det vara godhjärtat att ta från någon annan? Var det verkligen godhjärtat mot kvinnan som bestulen? Var hon "ond" och "girig" bara för att hon är rik? Och lite så utmålas då fattiga som tjuvar - vadi? så är det ju verkligen inte!  

"Så hur tänker ­Egmont publishing och ­övriga ansvariga då de framställer världen enligt politiska schablonbilder? Ska Bamse, de små barnens idol, lära dem att det är fel, men ändå rätt, att stjäla? Var åsikts­korridoren på redaktionen så trång att ingen reagerade? Det skorrar också lite falskt det hela, då varu­märket Bamse exponeras allt hårdare. Bamse på ­hotell och i djurparken, ­Lille Skutts tandkräm och schampo, Skalmans solkräm, biofilmer, böcker … det rullar in många miljoner på Bamse-kontot. Oj. Bamse är rik! Hoppas att ingen godhjärtad varg kommer och stjäl alla pengarna."

Känner mig lika besviken som JW. Låt bli att indoktrinera barn. Att det kan vara gott att ge till den som inget har - ja! Men det kan aldrig aldrig vara gott att stjäla. Här bör man väl ta upp Robin Hood då? Yupp! Det han gör är faktiskt inte gott. Många vill se det som att Robin Hood tar från de rika och ger till de fattiga. Visst! Men hur har den rike blivit rik? Jo, genom skatter. Folket som betalat höga skatter har svårt att klara sig och Robin Hood tar då tillbaka detta så att de ska kunna leva. Som Broder Tuck säger "Prisa Gud - här kommer skatteåtebäringen".

Sverige blir allt mer och mer likt Prins John - skatt skatt skatt. Bränsleskatt där vi betalar skatt på skatten och nu ska det visst bli mer bankskatter också. Och de övriga skatterna skulle visst höjas nu. *suck* Snart har vi väl skrattskatt? Ja, jag har ganska lätt att hålla mig för skratt...

Att betala skatt till vår gemensamma välfärd ÄR okej. Jag anser att det är en bra försäkring att vi inte betalar mer än en viss kostnad för sjukbesök, att alla kan går i skolan. Och det är bra att vi kan hjälpa andra och och och... sen finns det en hel del saker där skattepengarna bara försvinner - fallskärmar till petade höga poster, all förgjordad genustjosansvejsan som detta...


Läs toklandet för mer om allt detta snömosande som ex. "förtryck mot andra djur pga att de är andra djur". Och missa för allt i världen de yra hönsen i början: "Vi lever i ett speciesistiskt samhälle där vår bekvämlighet och våra intressen alltid sätts före ickemänskliga djurs."



...klart äggstra mycket kackel i hönsgården...
😖

Vi skulle kunna etc etc om hur jag tycker att skatterna inte ska användas och hur de borde användas. Men! skatterna ska aldrig vara så höga att folk inte klarar sig på sin inkomst. PUNKT!!! Märkligt om skatten ska vara så hög att man sen måste be om bidrag... Pensionärer som inte har någon megapension och absolut inte lever ett slösaliv får några tusen i restskatt? En som har varit helt sjukskriven hela 2015 - en som verkligen vrider och vänder på slantarna - och ändå inte fixar månaden ut - får en restskatt på tusen kronor. Då har något blivit helt på tok galet!Deklarationssext: dra av dina arbetskläder!!!

Men vi anses väl alla rika...

...inte utan att man kan undra om de använder Yoggis definition av "rik"...

Skatt - förbud - skatt - förbud - welcome to the new Sweden! Landet där förbuden haglar allt mer - pekpinnestaten med förbudsministern i spetsen. (kolla själva här). Och annars kan ibland affären hjälpa till...

...för att inte tala om alkoholskatten... Sprit är skitdyrt. Och skitbilligt! CNN hade ett reportage "What's wrong with Stockholm". Deras slutsats var väl att en liten fjantig Dry Martini kostade skjortan. Så hur dyrt är det egentligen - med tanke på vår höga alkoholskatt? 

Jo, uppgifterna är från 2011 men det är inte direkt mindre alkoholskatt eller minskade spritpriser nu - så håll till godo: Lagen anger skatten för etylalkohol i högre koncentration, dvs starksprit. Den berättar att skatten är 501,41:- per liter ren alkohol. Så låt oss räkna ut detta för en vanlig flaska sprit - en flaska Renat (700ml för 199:-) där alkoholhalten är 37,5%:

501,41 x 0,375 x 0,7 = 131,62:-

Skatten på helflaskan Renat är alltså ungefär 132:- !!! 

Men det stannar ju inte där - vi har ju även en moms på 25%:

199 x 0,8 = 159,2:-

...och drar bort alkoholskatten...

159,2 - 131,62 = 27,58:-

Sen har systembolaget ett påslag för att någonstans ska de få in pengar och betala löner och dylikt. 19% ligger den på:

27,58 x 0,84 = 23,17:-

När Systembolaget tagit sina 4:- (!) i avans återstår således 23:-



Tänka sig att hela 23 kronor är vad tillverkaren får för sin flaska - resten 176:- = 88% - tar då staten. Ja bolaget är ju statligt. Visst är det mycket alkoholrelaterade skador och så, och att alkoholskatt kan användas till att finansiera dessa skador känns okej. Men till saken är ju att Sverige har världens näst högsta alkoholskatt (Norge leder). Att vi har så hög skatt brukar ju politiskt säga - att det ska minska drickandet. Vad ska man säga om  det? Straffbeskattning är ju, som bekant, en otroligt väl fungerande politik. Eller? Sverige är självklart det land som konsumerar näst minst alkohol i världen och vi är i princip helt befriade från alkoholrelaterade problem. Eller? Ganska mycket så - känns verkligen som att vi inte har några alkoholrelaterade problem...


Tror ärligt att om alla etiketter liknande dessa skulle det ha bättre effekt än högre skatter...



Skatter tycker jag  ska vara i relation till vad man får ut av det. Annars blir det att folk hittar vägar för att komma runt systemen. Det behöver inte vara helt olagliga metoder - man hittar kryphål för att komma runt dessa skatter. Sen har vi ju de som fifflar för att komma undan också. Men mycket blir tillgångar som skrivs utomlands - då får staten... ingenting. Och vad gäller alkoholen - förvånande att det är lönsamt för spritsmugglare när bolagsspriten är så dyr (där inte pengarna heller kommer tillverkarna tillhanda)? Inte så mycket. Och då får staten - återigen: ingenting...

Systemet...

Men, men vi ska inte vara så förvånade. För ett land där vi har de som mäter ekonomin i pizza...
...Quqtro Stagioni...
Sverige, landet där du tidvis upplever alla fyra årstiderna på fyra dagar - ibland känns det till och med som samma dag...

Mycket så ja...

Men vänta bara tills priset på rödvin stiger...
Om vi nu alla är lika värda så ska vi väl alla ha råd att köpa samma rödvin? Trams och sidor - detta "allas lika värde". Ta två random okända människor så kan jag nog säga att de har samma värde. Att de ska behandlas lika enligt lagen är en självklarhet. Och för mig ligger aldrig värde i något som kön, etnicitet, religion etc. För det är en självklarhet att detta aldrig spelar någon roll - alltid inre kognitiva egenskaper som sen ger människor dess personliga värde. Kalla mig självisk om ni vill - men jag bryr mig mer om min egen familj än vad jag gör om andra familjer. Självklart önskar jag alla lycka och välgång, men jag lägger mer kraft och energi på att försöka göra det bra för min lilla familj än vad jag gör för andra. På något sätt anser jag att det är min uppgift att ta hand om ”de mina”. Jag känner mig trygg i de ritualer och traditioner vi tillsammans har utvecklat. Jag tycker att jag har en bra familj. Rent objektivt kan jag ju givetvis inte hävda att min familj är bättre än andra familjer. Men jag tycker ändå att jag har världens bästa familj och att det finns en större anledning att värna om min egen familj än om andras familjer.

Jag älskar fotboll - och för mig som Djurgårdare så är Djurgårdsspelarna mer värda än spelarna i något annat lag. Inte för att de skulle vara bättre människor på något vis - utan för att de har ett större personligt värde för mig. Dock så anser jag att de ska bedömas på plan exakt likadant som motståndarlagets spelare. Att alla förseelser på plan bedöms lika. Detta för att inte ett lag ska kunna få sparka ner det andra hur som helst utan för att fotbollen ska fungera och fortsatt vara vacker.

Jag bryr mig mer om mina vänner än vad jag bryr mig om de som inte är mina vänner eller de som jag inte känner. När jag bjuder in människor att fira min födelsedag så brukar jag bjuda mina vänner. Jag brukar aldrig bjuda in personer som jag inte känner. Rent objektivt kan jag ju givetvis inte hävda att mina vänner är bättre vänner än andras vänner. Men jag tycker ändå att jag har världens bästa vänner och att jag har större anledning att värna om mina vänner än om andra människor. Osv osv till grannskap, stad, och land. Jag bryr mig mer om vad som händer i mitt eget land, Sverige, än vad jag bryr mig om vad som händer i andra länder. Rent objektiv kan jag nog inte säga att mitt land är bättre än andra länder. Men jag tycker ändå att jag bor i världens bästa land och att det finns en större anledning för mig att värna om mitt land än om andra länder. Och till planet - Jag bryr mig mer om vad som händer på planeten Jorden, än på någon annan planet - likaså bryr jag mig mer om vad som händer i vårt solsystem och i vår galax än i något annat solsystem eller någon annan galax. Och detta till trots den naturvetare jag är...

Den godaste av atomens partiklar är smultronen...

Jag vill faktiskt framhärda att vår planet är den bästa att bo på! Har jag här gett uttryck för en sunkig planetism? Är jag egoistisk när jag prioriterar det och dem som är mig nära före allt annat? Kan vi, trots att det är svårt att hitta objektiva fakta som stöder påståendet, få känna att vi bor på en bra planet och i ett bra land? Kan vi, trots att det inte kanske inte finns någon direkt anledning, få känna oss stolta över våra egna familjer - våra nära och kära?

Att våra nära och kära har ett större personligt värde för oss än någon annan. Än någon som jag ser random på tåget, än Breivik eller en islamist som genomfört terrordåd där ett femtiotal mördades? Jag tror att det faktiskt är ganska många som känner som jag. Men säg att vem som helst av dessa ovan fastnar i polisens laserkamera - då ska de dömas efter samma mall. Att vara lika inför lagen. Ja, även mina nära och kära!

Att få samhället att fungera kan man väl säga egentligen bara är olika typer av gemensamma projekt? Projekt som vi, i det stora eller lilla, driver tillsammans med de övriga om är inblandade. Från de få personer som utgör familjen till de många personer som utgör befolkningen i ett land. Är stoltheten över det som vi tillsammans, i stort och smått, skapar det kitt som gör att vi vill fortsätta att förbättra och förfina? Är stoltheten det kitt som gör att vi gemensamt klarar av att möta och hantera utmaningar, påfrestningar och katastrofer.

Går det att upprätthålla den, enligt mig, nödvändiga nationalismen på ett sådant sätt att den inte får oönskade konsekvenser? Utan att det – liksom – går över styr? Jag tror att det är möjligt och nödvändigt. Om vi inte kan samlas kring något annat än en kollektiv känsla av självförakt så är jag rädd att vi inte längre klarar av att hantera framtida utmaningar. Att få älska vårt land - att hissa flaggan och sjunga nationalsången utan att det är något annat än vanlig nationell stolthet.

Det finns de som säger "Sverige är bara en illusion". Jaså? Jag föddes alltså och växte upp i en illusion? Jag har levt och verkat i hela mitt liv i något som bara är en illusion? Hur kom det att bli så här? Varifrån kommer denna historielöshet? Varifrån kommer bristen på sammanhang? Jag känner igen patoset. De vill rädda världen undan förtryck och orättvisor. Men på något sätt tycker jag att deras kamp är mot strukturer och olika typer av normer. Könsnormer, vihetsnormen, heteronormen, , patriarkatet och allehanda strukturer av olika slag.

Apropå vithetsnormen...


(Resume)

Jag har sagt det förr - det är jättemärkligt att vita människor är en majoritet här i norra Europa. Lika märkligt som att vita är en minoritet i Afrika...

Tycker det är tur att skribenten själv inte alls är vit så att alla icke-vita kan identifiera sig med henne. Det är enkelt egentligen, vill man leva som man lär, vilket är nödvändigt för trovärdigheten, så är det bara för skribenten att lämna sin plats som chef för sociala medier på Bonnier till en icke-vit som inte kan ett skit om sociala medier för det finns säkert massor av sådana som måste ha någon att identifiera sig med? Lätt att kräva av andra det man inte är beredd att göra själv…

All denna normkamp - det låter i mina ögon mest som att man slåss mot sig själv. Nu hör tydligen också nationer till de strukturer man säger sig vilja kämpa mot. Någon slags osynlig maktordning med troligtvis en dold och ond agenda som står för förtryck av människor. Blir verkligen världen en bättre plats i en gränslös, global tillvaro utan nationer, normer eller strukturer? Tillåt mig tvivla...

Nationell chauvinism säger jag blankt nej till - det anser jag vara ett exkluderande gift. Nationell stolthet är något helt annat – den bjuder in och välkomnar dem som vill ta del av den. Att känna sig trygg i sin kultur tycks leda till en öppenhet som i Europa nu känns allt mer avlägsen. Land efter land sluter sig och bland många tycks den existentiella vilsenheten stor. Vilka är vi? Vilka vill vi vara? Vilka är våra gemensamma värderingar och hur ska vi skriva vår historia? Att låta nationalistiska krafter kapas av människor med död i blicken är ett väldigt europeiskt misstag.

Men idag så går det inte att diskutera ett problem utan att något annat problem måste belysas. För att? Ja, för att vadå egentligen? Och så hamnar vi där alla händelser ska fogas in i respektive ideologis ram och sedan ut i sociala medier för att visa sin point. Det är rent ut sagt tröttsamt. Allt måste inte göras en poäng av. Dessutom så anser jag att det bara orsakar en söndring och vi kommer långt ifrån det jag tror de flesta vill? Borde vi inte alla sträva efter mer humanitet? Att vi alla ser på varandra som dessa två gör...

Men vad sker: Mer normkritik! Jag, tror ta mig tusan att det anses som svaret på allt. Mer normkritik så blir allt bra, liksom...

När allt ska lösas med mer normkritik - planer som säger att diskriminering, exkludering eller kränkning motverkas genom att normer görs synliga och genom diskussioner om makt och tolkningsföreträde. Syftet är gott och väl. Men! det är en chimär att en normkritisk blick gör rent bord med den diskriminering som faktiskt då finns i samhället. Någon bestämmer också mot vad den normkritiska blicken ska riktas och hur den väljer att se, förstå och prioritera. Perspektivets försvarare brukar understryka att normkritiken på intet sätt strävar mot en normernas nollpunkt.

Få av samtidens strömningar är så auktoritära eller har så normativa ambitioner som just de som torgförs under benämningen normkritik. Detta förhållande bottnar i det faktum att normkritikens företrädare inte ser den egna hållningen som den radikala vänsterideologi den är, utan som objektiv sanning. Att samhället inte överensstämmer med deras ideal blir då ett bevis på att samhället är genomsyrat av skadliga värderingar. Vad mer är, att många motsätter sig de förändringar de vill åstadkomma blir då ett bevis på att de reaktionära och onda krafterna i samhället är starka och måste bekämpas till varje pris. Detta förhållningssätt är direkt fanatiskt, och det faktum att det blivit en del av den officiella politiken är ett tecken på att någonting står väldigt fel till i samhället.

För jag anser att vi tvärtom ska akta oss för att i allmänkritisk iver kasta ut alla normer med badvattnet. Det finns faktiskt normer vi kan fortsätta orientera oss utifrån, normer som vid närmre eftertanke inte alls är fel. I denna, förvisso normkritisk upplysta, selektion uppstår en ny maktutövning och den är fjärran från ideal om opartiskhet och saklighet. En enkel googling visar att det finns en uppsjö konsulter redo att sjunga normkritikens lov. Ska det då vara så kallade charlataner som styr över detta?

Förtjänsten med att kontinuerligt granska sig själv och den egna verksamheten förfelas om normkritikens maktanalys uppbär status av facit för hur enskilda individers behov ska tolkas och bemötas. Av allt det som skulle vidga blicken blir istället ett snävt synfält. Våra samhällsinstitutioners trovärdighet ska vila på oväld - aldrig på antal poäng i normkritik.

I Sverige så härskar i alla lägen konsensus, ett flottare ord för majoritetens förtryck av minoriteten, och etablerad överideologi sedan urminnes tider. Bakom en skinande fasad av gränslös förståelse, och med dialog som honnörsordet i umgänget med andra länder och folk, döljer sig en djup intolerans mot dem som har mage att inte hålla med. Sverige avfärdas gärna uppfattningar som avviker från den norm som råder för dagen med något tillhygge ur den rikliga arsenal av invektiv som varje god svensk förmodas hålla sig med.

De facto så är normer inget annat än gemensamt överenskomna koder som underlättar förståelse för varandra. Ibland bryter även jag mot normer men aldrig på ett sätt som kränker andra människor eller gör de illa! Gör man det så anser jag att det bara är ett sätt att vara obstinat och en maktdemonstration. Sådana maktdemonstrationer kommer från en dålig uppfostran och brist på förståelse av andra människors behov av normer! Allt normbrytande som på något sätt skadar någon annan är av ondo! Vad vi behöver är med andra ord ingen ”normkritisk revolution”, utan snarare en normkritik som kritiserar den normkritiska norm som utgår ifrån att svenska och västerländska normer alltid är av ondo. (Läs gärna Christoffer Lernö om normer: Det progressiva är en tonåring.)

"Vi gillar olika" - de har ett märkligt sätt att visa detta i Absurdistan 2.0. I svenska debattprogram vänder man ju inte på argumenten; där sitts det på läktare och skriks rakt ut i luften, utan ögonkontakt med motståndaren. Där de på förhand har bestämt sig för vad som är "rätt" att tycka - tyck olika, bara vi tycker samma olika. Det finns begrepp som i vår tid har kapats av en liten grupp. Dessa skapar hierarkier och kategoriserar sina medmänniskor som mer eller mindre medvetna, mer eller mindre aktivistiska, bättre respektive sämre "vad-det-nu-än-gäller". Det har lett till att bland annat frågor om antirasism och jämställdhet reducerats till en angelägenhet för en liten "upplyst" förtrupp av självutnämnda hjältar.

Men en människa behöver inte behäfta sig med symboler, likt en julgran som ska dekoreras. Du behöver inte kalla dig för antirasist för att vara emot rasism. Att inte hysa rasistiska åsikter är och bör förbli normen i ett demokratiskt och öppet samhälle som det svenska. Den grupp som tror sig slå rekord i godhet är inte nödvändigtvis de som gör mest gott. Vi måste alla få tycka och tänka vad vi vill i ett demokratiskt samhälle. ”Det är tillåtet att tycka olika” är något som måste gälla på riktig. Det är en nödvändighet!

Att ta varje möjlighet att racka ner. Att man på Twitter följer meningsmotståndare - inte för att man vill skapa ett samtalsklimat - utan bara hitta material som man kan använda att racka ner på den andra med. Att följa någon på Twitter och klaga på vad den skriver är f-n som att ringa upp nån och säga att man inte vill prata.

Sofia Mirjamsdotter skriver så bra om debattklimatet!

Det är i stort sett det jag har försökt få fram i tidigare blogginlägg. Och aldrig att glömma att budskapet - inte avsändaren - alltid måste vara prio ett. Samma måttstock vid bedömning av det skrivna. Och sluta misstolka medvetet - fråga istället vid oklarheter. Jag gör verkligen mitt bästa för att tolka andra människor så snällt jag kan, istället för att söka efter attackytor. För jösse namn - inte för att jag alltid är världens snällaste...

Ärlig är jag! Men det där att alltid hitta saker hos motståndarsidan? Även om då den sk motståndarsidan skriver bra saker - ja då väljs det att hitta något annat att hacka på samtidigt. Jag tror på att välja sina "strider" och att utkämpa dem sakligt. Jag tror verkligen inte på debatt för debattens skull, för ordkrig som sport utan annat syfte än att plocka poäng eller positionera sig. Jag tror på, och saknar, det offentliga samtal som syftar till ökad förståelse och kunskap. Jag tror på samtalet som tar oss framåt.

Politiken har blivit fotboll, eller som ishockey. Det finns två lag och två klackar som visar total lojalitet med den ena sidan och sågar allt den andra gör. När en motståndare beter sig illa kommer en skur av protester, när det sker på ens egen sida är det tyst. Lite som det jag beskrev ovan om mitt DIF - att jag faktiskt vill att båda lagen på plan ska bedömas lika. Även om jag har det ena laget intill mitt hjärta. Och jag kan medge att det inte är lätt alla gånger. Men så mycket bättre klimatet skulle bli - eftersom nätmobbarna förmodligen skulle påverkas betydligt mer av kritik från de egna.

Det blir en kapplöpning mot botten, en anpassning till de lägsta motståndarna i stället för de mest renhåriga. En obehaglig effekt av fotbollstendensen är också att kritik mot enstaka påståenden direkt tolkas som ett avståndstagande från precis allt den personen står för. Men det går ju utmärkt att tycka att A har fel i flyktingfrågan men ändå generellt är en betydligt vettigare debattör än B. Mer polariserat nätklimat leder till mer polariserat samhälle. Det är farliga krafter som sätts i spel.

Aggressionen mellan sidorna ökar - men man får ju denna ryggdunk från de egna. Varje lajk eller RT ger hjärnan en liten dopaminbelöning, och jakten på den blir också den en stor drivkraft. Men det fungerar egentligen helt enkelt bara som "tomma kalorier" - efter att ha blivit lajkad och RT:ad så man är mätt kan man lämna det digitala matbordet, men utan särskilt mycket näring. Och suget efter lajks och RT:s är tillbaka innan du har hunnit blinka.

Ligger mycket i det!

Själv försöker jag - trots all min impulsivitet - att inte öka på polariseringen...

...tacket kom som ett brev på posten. Pippipajas liksom...

Tusen gånger hellre är jag då en pajas än att jag bidrar till en ökad polarisering. För det är ta mig tusan INTE vägen som för oss framåt. Hur wacko man än tycker att det personer säger är.

Ja, givetvis var vi tillbaka i det där med fel på psykvården, inte tagit sina mediciner och att det borde tvångsinläggas om snubben ovan. Känner mig faktiskt tvungen att upprepa orden från ett tidigare blogginlägg:

Och det där med tvångsinläggning - jag var millimeter ifrån det för dryga två år sedan. DET är ett minne som sitter etsat och är klart en fasa. Nu vill jag i sammanhanget också påpeka att jag inte känner mig ett dugg träffad eller att jag är som de som gör wacko saker/uttalanden. Jag är så pass klar i mig själv i min egen psykiska ohälsa. Men långt ifrån alla är det och att då dessa wacogrejer jämställs med psykisk ohälsa kan få en hel del från att tiga om sina besvär. Och så slutar det inte väl alls.

Ta tecknen på allvar - stanna upp - är du stressad?


Samvetsstress beskriven i en bild. Och har man väl gått för långt finns något annat att tampas med - förskräckningskassan...

Så j-a 👌🏻⭐️ Genialt!


...inget nytt under solen där... 😎

Och någon verkar ha tänkt...



Nu ingår terapi i Officepaketet. Rimligt med tanke på hur fullkomligt bananas man kan bli av Word.

Själv kändes min hjärna klart mosig efter veckan...

...att belöna sig är viktigt. Och sötsaker gillar jag (det visste ni inte va?). Ja, jag vet att det kanske inte är så där jättebra för tänderna...

Jag hade nog märkt att det var något galet redan vid första tanden - men vid tre så hade det varit totalstopp. Då hade nog den tandläkaren fått börja leta efter sina egna tänder...



...synd...


Ja, tack! bara att ge sig hen...
...som när man ska jobba med genusfrågor...

Säger de som anser det vara jämställt med 100% kvinnor i styrelser... 😂😂😂 Ibland är verkligen matriarkatet priceless!

Hur var det med den där sociala konstruktionen nu igen?

I själva verket verkar det som om ingenting är viktigare än just kön...

Här har vi då en som reducerats till sitt kön? För det verkar ju ha varit hennes viktigaste merit...

Kön är ingen j-a merit. Och kön ska inte gå före i kön. Att halva min kromosomuppsättning med en x-kromosom i spetsen i en spermier vann racet till äggcellen tycker jag tusan mig inte är en merit. Jo, det var en merit - DÅ - en gång. Sen nuff!!!

Prestation måste alltid få vara det som kommer första hand!

Nä, PW:s tweet lämnade mycket över att önska. Men att sen sprida tweeten som skärmdump och med en tävling i att vara hånfullast/elakast? De som gjorde detta - en hel del - skrev ju då bättre tweetar... NOT!

Men åter till att belönas för sitt kön...

Ja stort grattis till att premieras mer för ditt kön än för din prestation... 👍🏻😅För att ändå försvara Leifby - så har han skrivit superbt om Lena här. Där framhävs verkligen varför hon är så jäkla (usäkta) bra. Visst Leifby har skrivit texterna - men merparten för att reducera till kön får nog Metro svara för. Bara löpet...

...och sen framsidan där allt fokus låg på just att 2016 kom det en kvinna. Blir så trött. Jo, visst är hon kvinna. Men sättet att framställa det hela på. Tänk hela varvet runt: Om vi inte ska berömma männen för att de "hjälper till" hemma kanske vi ska sluta berömma kvinnor som tar sig fram för att de är kvinnor? Pelle är så duktig i hushållsarbetet att han överglänser alla kvinnor i grannskapet. Hoppas han nu kan bli en pionjär för män...

Men sådant är ju bara arbete när kvinnor utför det. Utanför hemmet så är det enkom toppositionerna som är de viktiga. Och detta felaktiga tjat om lönegap...

...säkert kakmaktsordningen...

...och skulle det vara för krångligt - så är det väl bara att göra antagningarna och kurserna lite lättare? Det har ju hänt förr...



Jag trodde, i min enfald, att kraven som ställdes skulle säkerställa att MC-föraren var trafiksäker, men det var tydligen fel att trafiken omkring blir lättare för att man minskar kraven. 
Så misogynt av mig...

Som att göra det lättare att bli antagen till brandkåren. Spela stor roll att vi inte blir lika säkra på att rädda folk ur brinnande hus. Bara det är exakt på millimetern lika i båda saftglasen. Tänk så olika man kan prioritera...

Tjejer läser ju mer än killar. Så kanske enklare killfrågor i ämnet litteratur i TP? Likväl så bör det bli en killvariant i läsförståelsen på högskoleprovet - för det är för svårt för män att bli korrekturläsare...

Åter till det där med MC:kortet så för att vara ärlig så har det ändrats för både män och kvinnor. Något att vara tacksam för i alla fall, men om det gett "önskad effekt"? Nope! för många kvinnor failar fortfarande. Jag föreslår: kan kvinnor cykla bör de få framföra Road King. Eller varför inte körkort med födelseattesten?

De här genustokarna säger att det beror på strukturerna - att männen uppmuntrats sen barnsben. Denna åsikt kan vi väl gissa byggs på stark feministisk forskargrund. Men allvarligt så tror jag faktiskt att det finns flera bakomliggande orsaker. I andra studier om beteenden i trafiken, så kör män, generellt sett, på ett annat sätt. "Modigare" - vilket i sin nackdel blir "övermod". Sedan finns det klara fysiska skillnader, där tjejer generellt sett (den sociala konstruktionen till trots) är mindre, vilket är en nackdel när man ska köra större cyklar. Detta gäller då självklart även män som inte är så långa. Så manöverproven som tagits bort har visat att även de icke-långa männen får det lättare att klara körkortet.

Jag funderar: varför inte körkort på MC där det står för endast upp till en viss höjd? Något liknande som för de som har kört upp för bil med automatväxel. Det optimala måste väl vara att skapa så pass goda förutsättningar att ALLA kan framföra MC, bil, cykel etc riskfritt. Jag är absolut emot att moment tas bort som gör vägarna mer riskabla. Prov ska inte göra avkall på förmågan - tvärtom - relevanta kunskapskrav är relevanta, oavsett bakgrund och förutsättning. Anses då de moment som tagits bort vara icke-relevanta? Ja, då är det bara att stryka dem. Varför fanns de från början???

För att återknyta till brandkårsutbildningen. Jag struntar faktiskt fullständigt i HUR man tar sig igenom en branddörr på rätt tid, men om man INTE klarar detta - med tillgängliga redskap - är det givetvis vansinne att denna person blir antagen för det ändamålet i tjänsten!

Politiken måste ta mig tusan ha ryggrad nog att prioritera riskminimering och säkerhet!



Böjliga ryggrader är okej i gymnastik och dans!

Som Bollywood...

och lite Ninja...

Tjejerna som gör upp i finalen. Hon i Bollywoodnumret är en riktig tomboy och en crumper. Syns mycket - not... Och hon i hiphopen - ja hon är stepperska, syns lika mycket det... Vem som vann? Stepperskan (min favorit)☺️

Så tacksam för att kära kanalbolaget har fungerat under denna tid. Annars har de strulat runt lite granna på sista tiden. Och att då ringa kundtjänst - det kan fresta även den mest tålmodige. När den uppskattade tiden man får när man ringer anges till sex minuter - efter 35 minuter fortfarande inte framme. Efter 36 minuter kommer så en "automatröst" i telefonen att det är ett allmänt fel. Detta är på tok för länge - och varför inte vara snabbare att lägga ut på sin driftstörning på nätet att det är ett allmänt fel? Risken är att folk hinner börja felsöka sina apparater så att supporten får ett sjå att återställa allt som det har ställt till.

Snubben på Twitter förklarade väntetiden med att det var många som ringde just då. Jo, det förstår jag. Men det förklarar inte den uppskattade väntetiden på det antal man sägs ha framför sig. Det skiljer en hel del på sex minuter och trettiosex minuter...

Dumma...

Kanske man kan sälja idéen till en Boomerang-sell? Kanske att man kan få papperspengar på återvinningen...

Boomerangplanskonstruktör kanske vore något för mig?
eller...

...när namntesterna inte slår helt rätt. Fast det kanske handlar om att LYSSNA på musik? För DET är jag en jäkel på...

No one can ever slow me down - I stay unbound...


Ja, det blir lätt så första löpturen för året på min favoritrunda i skogen - nu när de värsta översvämningarna har lagt sig. ☺️ ❣