(The Inependent)

Ja, jösses säger jag bara. Gå in själva och läs - och se diskussionen om appropriation och appreciation....

Hon kan få komma till Sverige - för här pratar vi ju inte om olika kulturer...

Men bäst att undvika Japan...

Kan man bli avtaggad från samtiden?

Svensk samtid kommer med största sannolikhet att ge ett svenskt pass till...

(SvT)
...för här skulle hon kunna dra in kulor på sin konst i stället. Bra konstigt det där. Kan det inte vara någon måtta på extrema galenskaper? Hur fel är det inte att ge böter för sådan konst? Och hur absurt är det inte här som räknar det som finkultur. Ja, enligt svensk tokfeminism då...

Feminism var något som en av de allra bästa människor jag känner ägnade sig att prata offentligt om. Efterspelet av detta? Ja, herre... Hur min vän som pratar med och står med pensionärer och medelsvenssons är extremist medan motdebattören som står med maskerade? bland röda fanor med hammaren och skäran och PCP påmålat inte är extremist? Jag får inte ihop det? Ja, läs toklandet1 om det!

Och vidare... 

"I kölvattnet efter demonstrationen är det många olika som vill göra sin röst hörda på lite olika sätt, en del gör det på normala sätt, det vill säga att man undrar vad som framfördes som var så fruktansvärt och så finns det som skiter totalt i vad personerna faktiskt sade, de går på personerna istället. Och de gör en del personer ansvariga för vad ANDRA personer eventuellt har sagt, påstått och gjort, inte vad de sagt själva sagt, påstått och gjort själva.

Till och med Expo har känt sig manade att göra exakt så. De hade en jättelång artikel på 837 ord! som baserades på att hon tryckt på gilla-knappen på facebook på ett av Expo icke godkänt inlägg och delat ett annat från en av Expo icke godkänd avsändare. 837 ord alltså baserat på det. I de 837 orden, som består av 5579 tecken, så nämns inte med ett enda ord vad hon sade på demonstrationen. 837 ord och 5579 tecken och man kunde inte slösa ett enda ord eller ett enda tecken på vad hon sade. Allt handlade om vad ANDRA sagt, gjort och påstått. Vad säger det om… Expo?" Ja, titta vidare på toklandet2

Märkligt det här med Expo - för det Expo jag gillade hade inte som huvuduppgift att brunstämpla liberaler och konsekvensneutralitet. De har gjort utmärkta insatser i kampen mot rasism, men det de håller på med nu. Jag är snäll och säger att de får i läxa att läsa "The boy who cried wolf". Egentligen borde man inte förvånas längre - men ändå blir jag det gång på gång på gång på gång...

För ta mig tusingen "Sverige hade fått något så unikt som en högerextrem socialdemokrat." Läs sjätte mannen om hur både GP och medierna (som ska granska medierna) har fått till det. Allt höger om Afa är högerextremt??? En socialdemokrat beskrivs som högerextrem och en centerpartist som nazist av media - och media undrar varför vi tycker de har vänstervridning? 😳

Ja, själv tappade jag hakan och ögonen blev klotrunda och poppade ut för ett tag när jag läste om ledarsidorna. Johan Westerholm??? En trogen och övertygad socialdemokrat, politiker, diplomat och militär - visserligen kritisk till den förda migrationspolitiken - men alla inlägg består alltid av nyanserade, väldokumenterade argument. 

Det som står är så sanslöst illa underbyggt att det nästan känns overkligt...

  
(GP
-archivelänk)
Något som tydligen ledningen på GP också tyckte eftersom de efter mycket strul då tog bort den. Men tänk att nätet glömmer inte...

Men att en seriös skribent som Johan Westerholm kallas för högerextremist så blir det enligt den (o)logiken att andra som ger uttryck för en kritisk hållning när det gäller den förda migrationspolitiken då blir kallade näthatare som bör tystas med lagens hjälp. (Hade uppe om det i always look on the bright side of life

Och medierna som tydligen då själva säger om sitt ordval "invandrarfientlig" säger:  "...att om man läser hela meningen så beskrivs en korrekt utveckling. Viktigt våga säga som det är utan politiska hänsyn." Så då är medierna mediefientliga för att de rapporterar om fel och brister hos medier? eller...

En mycket bra text om hur dikotomt debattklimatet om detta ämne här hittar vi i DN där de avslutar med "vad man än kan säga om den ena eller den andra gruppen bör man minnas att de individuella skillnaderna alltid är större än de kollektiva likheterna."

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen
Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skummae
n del är genier, andra dumma
Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
(Bosse Parnevik: ”Invandrarna”, 1992)

Men en ursäkt från medierna då? jodå...



Läs Fnordspotting! Och jag håller med helt och fullt. Johan Westerholm förtjänar en ursäkt på riktigt!!!

Jag finner det rent ut sagt skrämmande när avvikande åsikter, saklig kritik eller avslöjande av direkta felaktigheter utmålar alla till lakritstroll...


Vi återgår till min vän och ser vad Martin Moreaus har att säga:

"Förra året fick jag ett erbjudande om att skriva ett kapitel till en antologi. Antologin skulle handla om relationen mellan stad och land. Jag skrev om mitt favoritämne, äganderätten. Jag såg det som en oerhört möjlighet att få utveckla ett äganderättsligt resonemang på djupet. Boken heter ”Kluvet Land” och kom ut förra våren. Problemet med antologier är att man inte har en aning om vad de andra författarna är för några och vad de skriver för texter. Risken finns alltså att man får stå till svars för något som någon annan har skrivit.

Skulle jag för ett år sedan ha kunnat göra följande analys: Någon av mina medförfattare kommer kanske, om ett år, att hålla ett tal på ett torgmöte i Stockholm. I anslutning till mötet kommer det att dyka upp nazister. Min medförfattare kommer då att anklagas för grumliga värderingar och dåligt omdöme. Detta kommer att göra att även jag har visat dåligt omdöme som har skrivit ett kapitel till samma antologi som hon, ett år tidigare. Nej, den analysen kunde jag inte göra för ett år sedan. Men så som logiken verkar fungera i dagens samhällsdebatt så finns det faktiskt fortfarande en risk att någon annan, nu med facit i hand, gör den kopplingen. Det är väldigt svårt att ha gott omdöme." Stört omöjligt enligt dagens konsensuskultur skulle jag vilja säga!

Min vän - hon ska inte behöva säga det...

...för inte en sekund att jag tvekar i vilka hennes värderingar är! Min vän (och givetvis övriga vanliga i denna demon) förtjänar en ursäkt! Att försöka få min vän att se ut som en nazistsympatisör kommer vara ett av 2016:s lägsta lågvattenmärken, och då är det bara februari än...

Nej, jag var inte där men jag har sett många bilder från hela politiska spektrat och jag har sett många klipp från demon. Inte på ett endaste ställe kan jag finna det medierna rapporterar om. Det känns som om just nu ska all media haka på i detta drev och vill komma med något eget. Men kollar de upp fakta eller lyssnar de på talet? Inte en chans att de har gjort det. Men det hade nog inte spelat så stor roll för i dagens Sverige så har det dock blivit som så att budskapet inte ens är det sekundära. För före allt annat så kommer i vilket sammanhang och vem som säger vad. Så det är ju då strålande lätt att påverka i positiv riktning om det bara ska anses okej att sprida sina kloka ord till likatänkande. Försöker man att prata till andra så ska man tystas. Är det det som menas med att gilla olika???  

Man får den respons man förtjänar. Sverige står inför utomordentligt stora utmaningar som kommer kräva seriös, vuxen diskussion med bidrag från de skarpaste hjärnorna i alla politiska läger. För de som istället vill hitta på roliga öknamn och dunka rygg med dem som redan tycker exakt likadant går det bra att ta plats vid barnbordet. Mången media, men framförallt Svenska Pravda, kör FULL Guilt-By-Association med personer som råkar ha någon gemensam åsikt utan att för den delen dela unkna värderingar. Vad föreslår de? Att aktivt förhindra personer med "förbjudna" eller för den delen unkna åsikter att röra sig fritt?...

Ska vi börja fördöma VARJE demonstration med vänsterinriktning? Enligt den här snedvridna logiken måste vi ju göra det då det troligtvis aldrig förekommit en vänsterdemonstration utan diverse exemplar från den autonoma vänstern och det absolut sämsta från den yttre vänstern. Vi hör aldrig någonsin något liknande, men givetvis ska det skrikas när en demonstration med framför allt högeråsikter dragit till sig en del av det absolut sämsta från högeryttern.

Jag föredrar faktiskt att leva i ett fritt land, en demokrati, där alla åsikter är tillåtna, även de rejält unkna, utan att någon tyckerelit ska bestämma vad som för stunden är acceptabelt. Varje gång man försöker göra så här kommer det förr eller senare att slå tillbaka mot de själva. I nuläget har ju kärnan, det som de flesta anser är oacceptabelt, växt till att innefatta i princip ALLT som en liten tyckarelit inte accepterar enligt en relativt smal ideologi, men basuneras fortfarande ut och maskeras som kärnan för att lura alla de som inte tänker till en extra gång.

Oftast handlar det ju inte ens vad en individ EGENTLIGEN tycker utan vem den individen råkar vara, vad den förknippas med och vilka som av olika anledningar råkat befinna sig i närheten. Där fanns helt klart en hel del saker som uppenbarligen kunde gjorts bättre med den här demonstrationen som att exempelvis aktivt tagit avstånd från våld och vad som hade gjorts tidigare, men även utan detta är det oerhört uselt att förknippa demonstrationen med såväl usla företeelser som individer med unkna värderingar.

Vad jag tycker och vilka åsikter jag tycker om det rent politiska i demonstrationen är inte av värde för den här diskussionen. Det jag vill föra fram är den mycket mycket dåliga mediahanteringen och med ett efterspelet med en rejäl bitter eftersmak. Vi har demonstrationsrätt och vi har yttrandefrihet i det här landet. DET är något som media om några borde värna om - inte försöka tysta. Dessutom borde de som säger sig företräda media och granska makten göra detta genom saklig och objektiv nyhetsrapportering. Medias beteende att inte stå upp för det fria ordet och att fara med rena osanningar finner jag rent ut sagt osmakligt. Och att det hela tiden ska användas ordet invandringskritisk? Det finns det de som är - men det jag ser är till majoriteten personer som är väldigt positiva till våra invandrare, däremot så är de kritiska till den migrationspolitik som förs. Den som faktiskt inte hjälper våra invandrare alls, snarare tvärtom.

Men samma människor är sådana som ska göra sig lustiga. Eller är de rent ut sagt korkade? Att leka roliga och visa en filmsnutt på ett lugnt T-centralen mitt på ljusa dagen för att visa på "systemkollaps"? Jo, vi har även de åt andra hållet som bara visar upp precis ALLT vidrigt som sker - även det som faktiskt fanns innan systemkollaps blev ett ord. Men varför inte lägga upp en filmsnutt från ett av våra no-go-zoner när det blivit mörkt istället?

För vad ska vi säga om det som numera rapporteras om? Bara i helgen så har en hel del medial uppmärksamhet visats en slaktad ambulans och en uppeldad polisbil. Två angrepp mot två av samhällets trygghetsskapande funktioner som vi faktiskt med all rätta ska uppröras över och känna ilska för. Men att några sen vill säga att det är sällsynt? Enligt mig så händer det alltför ofta numera eller är det bara medias rapportering som blivit bättre. Egentligen spelar det ingen roll - för här är sådana tillfällen där en gång banne mig är en gång för mycket!

Sanningen - det är inte isolerade incidenter - de är en del av en tilltagande otrend: Blåljuspersonal har blivit alltmer utsatt. I stadsdelar som präglas av social oro och utanförskap är risken för hot, våld och skadegörelse särskilt stor. Och de som ska utföra några av statens viktigaste kärnuppgifter, att skydda människors liv och säkerhet, hindras i sitt arbete.

Det har blivit vanligare att polisen och brandmän luras in i bakhåll i återvändsgränder och attackeras. Att vi har områden där räddningstjänsten anpassat sitt arbetssätt till förhållandena i våra no-go-zoner bl.a. genom att blåljuspersonal har poliseskort när de ska in i dessa områden för att utföra sitt arbete. Våldsverkarnas brott kan inte, på något sätt, bortförklaras med hänvisning till frustration, utanförskap eller svåra sociala problem. Att det ändå finns de som blundar för det och sätter på sig batiktröjan och säger "de har inga fritidsgårdar" eller något liknande flum???

Men fatta att det aldrig - aldrig någonsin - kan finnas ett försvar för de som ger sig på vår blåljuspersonal. Det är ett angrepp på allas vår trygghet, det är ett systematiskt användande av våld och förstörelse i landets mest utsatta utanförskapsområden med målet att slå ut känslan av trygghet. De vars jobb är att hjälpa och beskydda oss från fara ska bemötas med respekt, inte med stenbumlingar. Det är illa nog att de kriminella utsätter blåljuspersonal för fara, men de riskerar även sina grannars liv och hälsa.

När de lurar in brandmän i bakhåll och bränner polisbilar slösas värdefulla resurser bort, inte bara rent materiellt. Blåljuspersonal uppehålls medan någon som är i desperat behov av hjälp tvingas vänta längre än nödvändigt. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan någon mister livet som en konsekvens av att räddningspersonal distraheras från sin uppgift. De som utsätter polis, ambulanspersonal och brandmän för våld bidrar till att det skapas ett A-lag och ett B-lag: De som kan få hjälp i tid och de som behöver ge sig till tåls innan samhället hinner komma till deras undsättning. Utsattheten för dem som bor i socialt oroliga områden blir än värre, på liv och död. Och känslan av att de glöms bort av samhället förstärks ytterligare.

Och att vi nu har gatubarn i Sverige? Aldrig någonsin trodde jag att gatubarn och Sverige skulle kopplas samman annat än när det handlar om hjälpinsatser i andra länder. Att vi nu har fått medborgargarden som ska ta hand om detta? Nä, jag trodde faktiskt inte att vi skulle få det i Sverige. Det behövs ingen särskild förklaring till varför dessa ”medborgargarden” uppstått. Ligister tar helt ­enkelt fasta på varje ursäkt de kan komma på för att puckla på folk. Den här gången gömmer de sig bakom svepande påståenden om att ge igen för andra, ­importerade ligisters våldsdåd.

Men våldet kan inte och får inte relativiseras eller ursäktas, oavsett vilken ideologi eller världsbild förövarna har. Det finns inget djärvt eller hjältemodigt i deras idiotiska gärningar. Det är handlingar från sådana som saknar mod men är fyllda av hat. De ”tar inte lagen i sina egna händer”, för deras agerande har inget med lagen att göra. Och aldrig att glömma - två fel kan aldrig göra ett rätt! Vad man ska göra åt ­saken är enkelt: grip ligister, oavsett ursprung, och åtala dem. Det ska aldrig finnas en ursäkt för dem. Det måste råda nolltolerans mot intoleranta handlingar.

Men sen kanske vi också kan kosta på oss lite självrannsakan? Är det en slump att ”medborgargarden” uppstår nu? Eller är det den oundvikliga slutpunkten, när staten i det närmaste slutat upprätthålla det offentliga, i det offentliga rummet? Vi måste fördöma gärningarna, men kan vi bara sluta upp med att vara förvånade att det har uppstått och att relativisera idiotin? För det är fasingen mig långt värre än killen i Lyxfällan som grät när de tog hans X-box pga "Det är ju allt jag har!" och Lyxfällanprogramledarna fick påminna "Fast du har ju fyra barn?"...

Jag blir rent ut sagt förbannad på det här med att idioti ska relativiseras eller att man ska försöka visa på en oidiologi genom att dra upp de extremaste fallen. Som exempelvis att visa på på våldtäkter och sen säga att "feminismen har gått för långt, jo, jo...". Hoppla! i mitt sinne trodde jag att vara mot våldtäkter och fördöma dessa var att vara människa. Se där då blev man feminist...

Att man låtsas(?) att man inte förstår att majoriteten som säger nej till feminismen är för att den i Sverige har spårat ur med saker som att ha mensblod på politiska agendan.

Borde inte feminismen utgå från kvinnans fria val att välja och att möjligheterna till alla olika vägar ska finnas? Nej, istället så ska alla kvinnor vara en unison enhet och allt i samhället ska vara exakt på millimetern lika i saftglasen. Fast det kanske inte alls gynnar varje kvinna som individ - kanske till och med stjälper istället?

Enligt mig så ju mer klåfingerkvoteringar som införs i samhället, desto fler hemlige-Arne-metoder kommer vi att få se...

Denna tokfeminism i Sverige som sysslar med att omyndigförklara kvinnor och får oss att framstå som offer för så kallade strukturer. Och det här patriarkatet - nog är det en märklig könsmaktsordning de pratar om?
- 7/10 självmord är män
- 9/10 arb.rel. dödsolyckor är män
- 9/10 av "uteliggarna" är män
Är förklaringen kanske att männen förtrycker och tar kvinnornas platser i dessa kategorier...

Eller all misandri som av det stora samhället i helhet accepteras? Lite roligt kan det ändå bli när man hör dem sitta och snacka - som på bussen för några veckor sedan. Två tjejer satt och läste magasinet Elle och pratade samtidigt om alla könssterotyper som fanns i samhället. Om jag kunde hålla mig? Nope! Innan jag klev av bussen så något i stil med att om ni vill bryta könsstereotyper kanske ni skulle köpt ett motormagasin istället... 😎

Och när det då kommer in på män som ska engagera sig i feministfrågor. Jo, de efterlyser ju det. Men så kommer då kullerbyttan - för i ett antal artiklar så står det då att det männen egentligen sysslar med är revir-pinkande och att när allt kommer omkring så är deras engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Deras argumentering bygger (som vanligt) på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Men när det gäller män så är det okej!!?? För exempelvis så är alla män fotbollshuliganer (jo, det var ett par artiklar om det). Men alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Att VISSA män är det gör inte att man kan generalisera och säga alla. Det är ju inte okej i andra sammanhang så varför har det blivit så okej när det kommer till män?

Jag funderar på om inte den här kullerbyttan som tokfeminismen sysslar med kommer bli dödsstöten för dem. Alltså det här paradoxala att det påstås att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dem. Att de män som motsätter sig (o)ideologin inte ser detta och att de inte ser att de också dagligen är offer för en mansroll som den är fast i. Att om de bröt sig loss och bejakade feminismen skulle de bli fria, riktigt fria. Det är sen i tokfeminismargumentationen som kullerbyttan och paradoxen kommer in - för hur ska män kunna känna sig fria om de hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden som de inte har? Hur ska de kunna bli fri från sin mansroll om de hela tiden blir påminda om en de inte känner igen och som de dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som de tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att deras nuvarande är?

Sen har vi också det här att feministiskt åsiktsmaterial sprids i skolan utan att bemötas vare sig analytiskt eller kritiskt. Jag talar då om "Alla borde vara feminister". I smp skrevs det nyligen mycket bra om detta:

"Tydligen ser givarna texten som ett läromedel, eftersom en lärarhandledning till den utarbetats. Boken sändes till skoladministratörerna för distribution av lärare till eleverna. Hur skall man förhålla sig till ett så gigantiskt försök av externa krafter att påverka åsiktsbildningen hos elever i gymnasiet?" 

När skolor kontaktats: "Endast på en av de kontaktade skolorna hade en rektor bläddrat i, inte läst, materialet innan det distribuerades. På en skola hade det inte delats ut just för att det inte var kontrollerat. Annars verkar det ha varit fritt fram, rektors ansvar till trots. Inte på någon av de skolor där boken delats ut hade det skett någon uppföljning i form av kritisk diskussion, inbjudan av andra röster och så vidare. Ett par skolor sade att det kunde bli aktuellt längre fram."

Viktiga reflektioner:

1. Om intresseorganisationer delar ut en bok med ”Alla borde..” i titeln och ett innehåll som motsvarar titeln, då är det opinionsbildning. Att påstå något annat är löjligt.

2. Sker distributionen utan kritisk analys och öppenhet för andra röster så är det propaganda.

3. Om skolan som sådan förmedlar propaganda utan att elever kan tacka nej, så är det indoktrinering."

Vi kanske ska tänka hela varvet runt så att barnen får fortsätta utvecklas och lära sig tänka själva...

Men tokfeminismen och dess relativiseringar...

I kölvattnet efter Köln och Kungsan så har den ena relativisering efter den andra trätt i kraft. Istället för att verkligen ta tag i problemen och se till att händelser inte upprepas tar man till alla medel istället för att se sanningen. Ja, lite hitte på går väl alltid bra...

(Expressen)

"Det finns inget land i världen där sexuellt våld, generellt, är socialt accepterat. Jag upprepar: inget. Idén om att människor ifrån Afghanistan eller Syrien är omedvetna om att det är fel att utöva sexuellt våld är inte enbart felaktig, utan även i grunden farlig.

Det innebär självfallet inte att misogyni är ett icke-problem i regionen. Tvärtom. Och det innebär inte heller att patriarkatet inte tar sig uttryck på olika sätt, i olika kontexter, sammanhang, och länder.

Men vad undersökningarna talar om för oss är ytterst relevant. Det visar dels på hur kvinnors villkor förbättras i takt med hur långt landet kommit i sin demokratiprocess. Att synen på kvinnors kroppar hänger ihop med synen på exempelvis yttrandefrihet. Men framför allt visar undersökningarna att samtidigt som diverse politiker och organisationer i Sverige vill utbilda ensamkommande flyktingpojkar i bland annat jämställdhet, i syfte att lära dem att sexuellt våld är oacceptabelt, har flera av de länder de flytt ifrån dessförinnan satt i gång jämställdhetsarbetet."

Hon skriver alltså att det inte finns ett enda land i världen där sexuellt våld är socialt accepterat. Inte ett enda. Hon menar också att det är felaktigt att tala om att utbilda män och pojkar från regioner i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det pekar ut dem som barbarer. Kort sagt: Håll tyst om de kulturella skillnaderna och låtsas som om det regnar. Någon kan ju bli kränkt. Skribenten tycks redan ha blivit det.

Resonemanget bygger på det som vi jag redan nämnt redan sett till leda senaste tiden, nämligen att det inte är någon skillnad på kultur och kultur. Alla män våldtar. Det är könet som är orsaken. Och precis som alla andra som för fram den här tesen haltar hon betänkligt i diskussionen och gör ett antal logiska kullerbyttor. Å ena sidan är det ingen skillnad på män från Mellanösternregionen och män från de västerländska demokratierna. Å andra sidan ska man ha i åtanke att Mellanösternmännens kvinnosyn varierar i takt med hur långt jämställdheten framskridit i deras respektive hemländer. Det är alltså inte en fråga om kultur – utan en fråga om kultur.

Förvirringen i artikeln känns minst sagt stor. Att hon dessutom har fel i sitt påstående om acceptansen för sexuellt våld är uppenbart för var och en som tagit del av rapporter framtagna av organisationer som Amnesty och Unicef. Det finns nämligen ett påfallande stort antal länder där sexuellt våld är socialt accepterat och har starkt stöd i traditionen. I många länder, till exempel Iran och Jemen är den sociala acceptansen för tvångsäktenskap påfallande stor, trots att dessa inte har stöd i lagen. Fortfarande tvingas många flickor ingå äktenskap långt före vuxen ålder, och därmed utsätts de automatiskt för sexuellt våld.

Könsstympning är fortfarande allmänt förekommande i många länder i regionen. Traditionen är stark, och den sociala acceptansen är stor – medan acceptansen för dem som väljer att inte könsstympa sina små flickor är betydligt mindre. Sexuellt våld? Ja naturligtvis, vad ska man annars kalla det för?

I Irak och Syrien utnyttjar fundamentalistiska islamister i IS kvinnor och flickor som sexslavar – fullkomligt socialt accepterat i de kretsar som stödjer terrorväldet.

I Saudiarabien är det fortfarande lagligt för en man att ta sig en barnbrud och kvinnor som blir våldtagna kan bli straffade med spöstraff. Kvinnors rättigheter i övrigt är i många avseenden obefintliga. I länder som påbjuder heltäckande klädsel för kvinnor är det sexuella våldet dessutom lagstadgat. Hela idén om att kvinnor har ansvar för männens sexualitet är nämligen ingenting annat än sexuellt våld.

Frågan är då varför denna lögn om acceptansen för sexuellt våld framförs som en sanning. Ren och skär naivitet, och en god portion önsketänkande? Eller har hon en dold agenda i syfte att normalisera den kvinnosyn som råder i Mellanöstern och Nordafrika? Oavsett vilket är det direkt skrämmande att ta del av hennes åsikter eftersom de för resonemanget om kvinnors jämställdhet tillbaka till en punkt där Sverige inte befunnit sig på decennier.

Däremot har hon rätt i att alltfler röster, både manliga och kvinnliga, nu höjs för att öka kvinnors ställning och motverka det sexuella våldet. Det är alltså inte så att alla män i Mellanöstern säger ja till den kvinnoförtryckande traditionen eller accepterar sexuellt våld. Men ännu har dessa röster inte fått tillräckligt mycket genomslag för att kvinnor i Mellanösternregionen ska kunna känna sig trygga. Sexuellt våld är socialt accepterat i många av de länder från vilka många av de unga manliga flyktingarna kommer. Och det enda som hjälper i kampen mot det sexuella våldet är öppenhet och rättframhet.



Från Metro som då listat där kvinnorna är eftersatta.

Nähä??? Känns som det är mycket kluvna hårtoppar här. Men hon svarade ju i alla fall. Man får vara nöjd med det lilla... 

Om vi läser vidare i Metro så kan vi se att:
- i Nigeria där är det lagligt för män att slå sin fru "i korrigeringssyfte".
- i Egypten får en man som kommer på sin fru när hon är otrogen och likaså i Syrien finns liknande lagar.
- det finns länder där det är klart knepigt för en kvinna att få skilja sig, t.ex. Mali.
- i Iran räknas kvinnors vittnesmål bara hälften så mycket som mäns i frågor som rör otrohet och annan sexuella aktivitet. Dessutom kan kvinnor straffas om de inte skyler sig med "Islamisk klänning".
- i Kina, Madagaskar och Ryssland finns regleringar om kvinnors arbete - att det kan vara för ansträngande, hårda, farliga eller ohälsosamma.
- i Kongo-Brazzaville får kvinnor inte utföra tjänster eller underteckna avtal utan mannens tillstånd. Där likväl som i Guinea har mannen bestämmanderätt om kvinnan ska få jobba och med vad. Liknande lagar finns också i Jemen, där en kvinna måste ha sex med sin man när han önskar, bo med honom och utföra det arbete han vill. Hon får heller inte lämna sitt hem utan "legitim anledning". Även i Sudan har mannen rätt att "bli omhändertagen" av sin fru.
- i Saudiarabien får kvinnor inte skaffa körkort/köra bil

Så grattis alla relativiserande feministrar! Ni har verkligen lyckat bra i er kvinnokamp om ni inte tycker att det finns kulturer där kvinnosynen skiljer sig åt.

Eller det här med att man tror att alla värderingar man vuxit upp med bara förändras till det nya landets värderingar bara man passerar gränserna. Ni får i läxa att läsa:

"KARL-OSKAR OCH KRISTINA FRÅN DUVEMÅLA I DAGENS SVERIGE
(ur "Mellan klan och stat" av Per Brinkemo)
------------------------------------------------
Hur hade det sett ut om Karl Oskar och Kristina hade lämnat 1800-talets Småland för att resa till vårt Sverige?

De hade kommit i otidsenliga kläder, särskilt Kristina med sin huvudsjal och fotsida klänning. De hade kommit till folkhemmets Sverige på 2010-talet med avsikten att ”förrätta sina invanda göromål, för att återigen med sina händer gripa i oxtömmar och ploghandtag och i alla de redskap och verktyg, som var dem väl förtrogna”.

Men de händer som rymde så mycket kunskap, förvärvad från barnaåren och nedärvd genom årtusenden, skulle ha varit värdelösa i det nya landet.

Efter att ha passerat Migrationsverket, där de sökt och fått asyl, hade de tilldelats varsin handläggare på arbetsförmedlingen, satts i skolbänken för att lära sig modern svenska, med ord och uttryck som ombudsman, kollektivavtal, lagen om medbestämmanderätt, dator, CV-databas, pensionsgrundande, aktivitetsstöd, instegsjobb, trygghetsanställning, socialtjänst, minimilön, kompetensutveckling, bisyssla, kundtjänst.

De hade antagligen varit nöjda med att deras grundläggande behov, mat och tak över huvudet, var tillgodosedda, att deras barn fick gå i skola i många år, och att sjukvården var bra och gratis.

Men jag undrar om inte framför allt Karl Oskar hade känt sig både förvirrad och frustrerad över att han, som hittills i livet visat prov på stor handlingskraft och skicklighet i att bruka jorden, inte omedelbart anställdes, utan i stället tilldelades
en praktikplats på en gård utanför staden.

Kristina hade plikttroget gått till sfi-kurserna, men mest med en oförklarlig sorg i hjärtat och en malande känsla av oro suttit och tittat på den etableringsplan som hon gjort tillsammans med sin handläggare, och som hon inte förstod.

Hon skulle ha plågats svårt av längtan till det gamla Sverige, där människor var gudfruktiga, läste sin katekes och gick i kyrkan varje söndag. Inte som här, där folk klädde sig osedligt och verkade så stressade.

Hon hade längtat efter sin älskade astrakan i Duvemåla tills hon upptäckt att det fanns trädplantor att köpa i växtbutiker och äpplen i varje mataffär. Magin i att sätta ett
astrakanäpple till munnen försvann.

Karl Oskar och Kristina fann tröst och en viss hemkänsla i en kyrka en bit från deras hem. Det var en andaktslokal i en källare där de hade träffat andra utvandrare från Småland, gamla bekanta och till och med släktingar.

Kristinas morbror Danjel, som utvandrat några år tidigare, hade grundat församlingen. Den stränga, lutherskt kristna religionen hade blivit än viktigare i detta främmande och ogudaktiga land. Den blev kittet som höll ihop människor och gav stabilitet åt den enskilde. Karl Oskar insåg att tron på Kristus betydde långt mer än någonsin i Duvemåla.

Jonas Petter sprang de på utanför något som hette Försäkringskassan. Det var ett både överraskande och glatt möte. Kristina hade till och med känt värme när hon stötte på sockenhoran Ulrika i Västergöhl, inte minst då hon fann att Ulrika blivit en from och sedlig kvinna.

Barnen, Lill-Märta och Harald, var en aning förvirrade i skolan den första tiden, men kände glädje i att slippa arbetet hemma på gården. De hade lärt sig så mycket och fått många nya kompisar. Och pappa, som ibland när han blev arg brukat ge dem en hurring – ”den man älskar agar man” – hade varit tvungen att sluta med agan. Det tyckte Lill-Märta och Harald var skönt.

Desto mer pinsamt hade det varit när pappa och mamma kommit på utvecklingssamtal i skolan och det avslöjats att ingen av dem kunde läsa och skriva ordentligt. Överlag fattade de inte mycket av allt det som Harald och Lill-Märta hade lärt sig om datorer, elevinflytande, demokrati och vikten av att finna sin egen väg i livet.

Hemma i lägenheten tyckte Harald och Lill-Märta att det var något lättare att hantera föräldrarnas okunskap. Men de tvingades hjälpa dem tyda myndighetsbrev och fylla i blanketter och svara i telefon när någon okänd ringde. Det fyllde dem med en känsla av obehag och sorg.

Hemma i Småland hade mamma och pappa varit så kraftfulla och pålitliga, men här i folkhemmet Sverige hade de förvandlats till vilsna, passiva människor. Inte sällan var de stressade över förväntningar från släktingar hemma i socknen som bad dem skicka pengar.

Men värst av allt var att föräldrarna inte följde med i vad som hände i detta nya Sverige och ständigt suckade ”Jag tyar inte längre”. Varje kväll satt föräldrarna framför TV och följde nästan maniskt vad som hände, men det enda program de såg var Smålandsnytt.”
----------------------------------------

Så varför inte öppna ögonen för det vi står inför så att vi faktiskt kan få en integration på riktigt!

Inte de här tokigheterna som pågår med att mäta mångfald genom att kolla hudfärg. Enligt mig så är det inte riktigt genomförbart. Om det är något som är typiskt människor är det vår komplexitet och vår föränderlighet, vilket gör fastställandet av graden av mångfald i grupper till ett omöjligt projekt. Exakt vad ska mätas? Frågan är inte om det blir rätt, snarare hur lite fel det kan bli.

Det sägs att förebilder måste finnas för alla. Men kan vi verkligen på förhand säga vilka personer som kan vara förebild för vem? Borde vi ens försöka gissa? Gissningar blir ungefärliga och ja, fördomsfulla. Precis som uttalanden ”vad lite mångfald!” som uttrycks av vissa när de tittar på en samling människor. Hur kan de avgöra detta genom att bara se på människorna? Olikhet är inte något som ska optimeras överallt. Det ska inte heller dess motsats, likhet. Mångfald har inget egenvärde. Och är det mångfald man är ute efter - vilket inte är fel i sig - så ska det alltid vara baserat på inre, kognitiva egenskaper!

Men de stirrar efter färger så jag skulle vilja säga att de blivit färgblinda i sitt svartvita tänkande.




Och det där? Ytterligare en galenskap i vår samtid!

Men det är sådant de sysslar med. Bara fortsätt ni att blunda för/relativisera hur vi de facto börjar få patriarkala strukturer i vissa förorter och för ofredande på badhus. Sila mygg och svälj kameler bara! Bättre att snacka mens i stället, räkna snippar och snoppar in absurdum, efterfråga att det finns gatunamn även av kvinnlig karaktär (gatumaktsordningen), jämlik snöröjning (där trottoarer plogas först - därefter vägen och vips är kommer resterna från gatuplogningen upp på trottoaren) och kontrollera att det finns kvinnliga tecknade karaktärer av varje sort, även av urkorkade minioner...

Och fortsätt bara med att låta som en äkta smålänning/väschöte med att ena hit o ena dit. Yra hens... Inte heller i dag kan jag se att ängsliga byten av misshagliga pronomen skulle vara en seger för jämställdheten.

För knixar vi till det så kan vi då finna de patriarkala strukturerna i vårt språk. Ta handel - han del - alltså något som han ska syssla med. Vad finns det för hon då? Jo, grishon, diskhon etc...

wtf??? diskHON??? Vilket patriarkalt jävla skitord. Att hon ska sköta disken! Det borde heta diskHEN! Och grisHON sen då? Som att det är något mansgrisarna ska äta ifrån? 😤

Ja, herre... Dear God...