land of confusion...
November blev till december:
Ett december som blev - inte som jag trodde i alla fall (gäller väl i och för sig hela 2020). Det blev som det blev även den här gången när FK är i farten. Sen den 7 december så är jag intagen på slutenvården. Turligt nog till den avdelning där jag alltid trivts som bäst. Blev varmt emottagen och ihågkommen (trots att det nästan gått två år sedan sist). Sen fick jag byta avdelning - inte via tvång eller något utan helt självvalt. Så lite annorlunda akvariestudier...
...med som pappa sa - en röding i akvariet...
De har öppnat en ny avdelning (på försök) - en avdelning där det är mycket lugnare. Inte så många svåra patienter och ett eget rum. Man får ha sladdar (ladda mobilen bl.a.) och dylikt på rummet och man kan komma och gå lite som man vill, givetvis genom att säga till personalen först. Det har gjort att jag även har kommit iväg och tränat en del.
På tal om träning så träffade jag på en från gymmet där jag i vanliga fall tränar. Inget att hymla med - jag förklarade vad jag gjorde där.
Jag känner verkligen ett lugn här inne. När jag avbröt min permission över jul (en dag tidigare) så var personalen varmt välkomnande tillbaka. En avdelning där det blir en lugn övergång (på egna villkor) till livet i verkligheten igen, inte att man måste bli utskriven pga platsbrist. Platsbrist är inget vi har på den avdelningen - när jag kom dit så var vi fyra stycken. Sen tre och sedan två. När jag var tillbaka vid jul så var jag där själv ett par dagar, detta utan att det kändes konstigt. Sen återkom en av mina patienter från sin permission - och precis som jag så känner han att man verkligen är välkommen och väl omhändertagen. Att man inte kommer hem alldeles för tidigt när man egentligen inte är redo för det. Att man ska vilja att det kommer ett liv efter detta - afterlife...
God fortsättning på det nya året!




Föregående inlägg: the sound of silence
Nästa inlägg: coming home...
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar