...ett sk öppet brev när misandrimätarn gick all time sky high GP

F - FacebookFriend har valt att skriva en i mitt tycke helt suverän kommentar på denna text. Kommentaren är skriven i en sluten grupp på ansiktsboken - förhoppningsvis kommer kommentaren att nå Anna Mannheimer. Med tillstånd av F publicerar även Fröken Missnöjd kommentaren:
----------------------------------------------
Hej Anna,

Här kommer ett ganska vänligt och sakligt mail till dig ang din text i GP idag om att ondskans gemensamma nämnare är män. Du avslutar med att betacka dig för hatmail, så ett sådant får du heller inte.  :-)

Du skriver: "Det är inte kvinnor som sitter vid datorn och skickar anonyma hot till andra kvinnor".

Jaha. Nähe. Vad grundar du det påståendet på? När debatten om näthat (en debatt som hittills tyvärr enbart kommit till att handla om näthat mot kvinnor) tog fart i samband med Uppdrag Gransknings program i början av 2013 intervjuades Sanna Lundell och Titti Schultz (som bägge medverkade i UG:s program) av Lotta Brommé i P4 och de var bägge rörande överens om att det inte var män, utan snarare KVINNOR, som låg bakom det mesta och värsta näthatet och näthotet. Mot kvinnor. (Sist jag kollade så kunde man lyssna på alla Brommés program på sr.se - förutom just det där kvinnor sas ligga bakom mest och värst näthot/hat mot kvinnor. Just saying...)

Och om hoten nu är anonyma - hur vet du att det är just män som skickar hoten? Och även om någon undersökning skulle visa att det faktiskt är fler män än kvinnor som skickar anonyma hot till kvinnor, så kvarstår ändå faktum, att en betydande del av avsändarna sannolikt är just kvinnor. Därför kan du inte uttrycka sig som du gjorde, om du vill bli tagen på allvar. Och ditt påstående är sexistiskt liksom mycket i din text är. Anser jag.

När det gäller hat och hot mot män så sker det ofta på ett annat sätt än just via anonymitet och det sker helt öppet på alla plan i samhället och ytterst få i etablissemanget lyfter ens på ögonbrynen inför detta faktum. Hoten mot män består inte så mycket av ”Håll käften annars våldtar eller dödar jag dig!!!!!”, som kvinnor i högre grad utsätts för. Utan mer av karaktären ”Håll käften, annars ser jag till att du hängs ut offentligt, att du får sparken, att du blir anmäld för våldtäkt och barnmisshandel, att din dotter våldtas, att dina barn tas ifrån dig, att ditt företag går i konkurs!!!!” (Om än inte alltför sällan formulerat på ett betydligt mer sofistikerat sätt än det ”klassiska” näthatet.) Det riktar sig alltså mer till det specifikt traditionellt manliga, dvs försörjning, omhändertagande och beskydd av familjen. Där har vi männens akilleshäl i sammanhanget. Det är sådant näthat som pöbeln (och här inkluderar jag massmedia) riktar mot män som uttalar sig i offentligheten om sådant som pöbeln inte håller med om. Pöbeldelen av dina meningsmotståndare kommer sannolikt (och tyvärr!) utsätta dig för näthat riktat mot kvinnor som uttalar sig i offentligheten. Det är ganska logiskt att, så att säga, rikta sig mot mottagarens svaga punkt.

Det finns en allmän vanföreställning om att näthat/hot endast utövas av de som är anonyma, vilket gör att journalister och andra skribenter som skriver under med sina riktiga namn har getts fri lejd och kommer undan med det mesta när de ägnar sig åt näthat/hot, i a f när det riktar sig mot män. Lars Lindström, Kawa Zolfagary (hans moderna skampålerörelse Vita kränkta män ÄR såväl hat och ffa en hotelse till alla (främst) män som inte rättar sig i ledet.), Fredrik Virtanen, Lisa Boisen, Johan Ehrenberg, Lady Dahmer/Natashja Blomberg, Sanna Lundell, Kakan Hermansson m fl har alla stora offentliga plattformar där de helt skamlöst breder ut sitt hat och förakt mot män i största allmänhet. Och så Gudrun Schyman förstås, som kallar manshat för ”ypperlig folkbildning”.

Jag tar mig friheten att parafrasera dig, Anna:
"Men nu var det ju en gemensam nämnare vi skulle hitta. Vilka det är som skamlöst på alla plattformar i samhället tillåts skuldbelägga gruppen män och breda ut sitt mansförakt och vad dom har för likheter. Och då blir tyvärr svaret – Det är feminister! (Men det får man väl inte säga i det här landet?)"

Du tittar ner mellan benen på de förövare du väljer att se och konstaterar populistiskt: "Det är män!". Jo, du river ner säkert ner applåder och jubel från ryggdunkare. Men är det verkligen värt det? Hade du grävt lite djupare, vilket man bör om man verkligen vill få bukt med t ex våldsproblematik, så finner man andra, betydligt viktigare, gemensamma nämnare. Som t ex att våldsverkarna lider av psykisk sjukdom, eller att de är uppfostrade av ensamstående mödrar. Dvs de har inte haft någon manlig faderlig förebild i sin absoluta närhet. Hur det sistnämnda kan komma sig kan man spekulera i. Pappan har stuckit från sitt ansvar? Mamman har (enligt ”praxis”) tilldelats enskild vårdnad och vägrar låta pappan träffa barnet? Mamman såg till att skaffa barn på egen hand, typ krogragg i syfte att bli gravid? Annat?

Vidare - hur skulle du själv reagera om du läste en motsvarande textpassage om kvinnor? Eller muslimer?: "...det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran."

1) Dålig uppfostran - Kvinnor står fortfarande för större delen av uppfostran i hemmen. Och i förskoleåldern består den uppfostrande personalen av 97% kvinnor. Och som sagt så består en oproportionerligt stor del av våldsverkarna av faderslösa pojkar. Är det mäns maskulinitetsnormer som förs över på pojkar som får en "destruktiv maskulinitet"? Eller är det kvinnors maskulinitetsnormer som förs över på pojkar som får en "destruktiv maskulinitet"? (Nej, jag menar inte alla kvinnor!)

2) Dåligt självförtroende - Att män får dåligt självförtroende är nog inte så svårt att förstå med tanke på den dagliga dos av mansförakt som sköljer över oss i media, i politiken, i skolan, i kulturen osv. Det går att närsomhelst och hursomhelst skriva vadsomhelst som är nedvärderande om män. Det är allmänt accepterat i offentligheten. Valerie Solanas retorik och manssyn från SCUM-Manifestet har blivit normaliserat. Mäktiga journalister drar sig inte för att skriva ner män och lasta oss för all världens ondska. Dagligen. Överallt och hela tiden. Som om män fötts och lever separatistiskt tillsammans på en ö och aldrig blivit influerade av kvinnor och vad de belönar och förväntar sig av män.

Vad vi än gör, hur mycket gott vi än gör, så ska vi ändå alltid finna oss i att vi är födda med fel kön och alltså är onda, privilegierade och därför i avsaknad av behov och rättighet till att få stöd. Mansjourer (de ytterst få som finns) erhåller, till skillnad från kvinnojourer, inget statligt stöd. Vem tar en man som blivit misshandlad av sin kvinnliga partner på allvar? Inte samhället i alla fall. Ofta(st) inte de nära och kära heller. Tänk den skammen att som man inte kunna försvara sig!

Pojkar/män står för minst ¾ av alla självmord i Sverige, men det man väljer att belysa är att flickor mår allt sämre. Män förväntas och uppmanas att ta alla svårigheter som en man. Snacka om att (o)medvetet trycka tillbaka män i en traditionell mansroll! Det enda (förment) trevliga som skrivs om män i gammelmedia är att vi minsann lärt oss hämta på dagis och klarar av att klappa katter. Men även i sådan retorik gömmer sig ett illa dolt mansförakt. Tack för att du låtsas att du ser oss Anna, men nej tack!

3) Empati - En amerikansk studie visar att 3% av män (möjligen även kvinnor – vill minnas att man i studien fokuserade på män) saknar en gen som behövs för att kunna känna empati. Avsaknad av empati verkar således ha mindre (kanske ingenting?) med uppfostran, social konstruktion eller maskulinitetsnormer att göra, än vad man kan tro. Det verkar vara en medfödd bilologisk ”defekt”. Problemet är således snarare medicinskt/biologiskt än "manligt".

Vad gäller aggressivitet så torde väl ett aggressivt lynne enklare kunna uppstå om man genetiskt saknar förmågan till att känna empati. Läs förresten gärna Könsfredens eminenta blogginlägg om våld, män och kvinnor. "Vägen till mindre våld börjar i sängkammaren"

4) Grandios självbild - eh men va?? Källa på det tack!

Nåväl, som pojke växer du upp med mantrat ”Man slår inte tjejer”. Detta blir en del av mansnormen. Alltså – män som slår kvinnor AVVIKER från mansnormen. Det är inte närvaron av mansnorm som orsakar problem. Det är FRÅNVARON!

Och det först när vi börjar leta efter anledningar till varför mansnormer är FRÅNVARANDE hos ett fåtal män, dvs trubbelmakarna, som vi kan börja finna lösningar till problemet. Att, som du, komma med konstiga svepande idéer om att det är snoppen som är den gemensamma nämnaren tar oss bara längre och längre bort från lösningarna. Något som bara leder till att fler får lida. Kvinnor bl a.

Mansnormer finner vi hos den överväldigande majoritet med snopp som inte ägnar sig åt det du skriver om i artikeln. Om en norm däremot ska definieras utifrån MINORITETENS göromål i en grupp vars enda gemensamma nämnare är att man fötts med liknande könsorgan och stämband, så är det verkligen uppochnervända världen där vi, istället för en allmänt vedertagen heteronorm, har en homonorm i Sverige eftersom det finns en minoritet homosexuella. Jag är medveten om att du inte använder termen mansnorm i din artikel, men jag utgår ifrån att det är ungefär det du menar med den ”gemensamma nämnaren”.

Jag försvarar det inte ett endaste dugg, utan snarare fördömer, men jag kan verkligen förstå om dårar kommer skicka hatmail till dig nu efter din artikel, eftersom din artikel osar av just den typ av ”godkända” hat som jag beskrivit ovan. Och jag är alldeles övertygad om att om en MOTSVARANDE artikel skrivits om kvinnor, och med motsvarande menar jag inte att man nöjer sig med att bara byta ut ”man” mot ”kvinna” i texten, utan byter ut hela kontexten till att handla om dumheter som en del kvinnor ägnar sig åt (men använder retorik som skuldbelägger alla kvinnor), så skulle du klassa den som hatisk. Och sexistisk. Hat föder hat. Inte alltid kanske, men ofta.

Man bör alltid, när man skriver en text man avser publicera offentligt, testa att byta ut den grupptillhörighet man avser kritisera (i ditt fall ”män”) mot det alternativa ordet ”invandrare”. Om man är nöjd med hur det känns när man läser igenom den alternativa texten så är det helt ok att publicera originalet. Annars inte. Och den nyupptäckta insikt man då erhåller bör man använda till någonting gott för mänskligheten.

Ta av dig dina genusglasögon, Anna Mannheimer! Det är 2015 nu.

Med vänliga hälsningar / F

PS. När du ändå är i farten. Jag kan rekommendera Pelle Billings bloggtext ”Vad händer när män börjar tala?”.
--------------------------------------------------------------
(En text där "man" bytts ut mot "kvinna": If I were a girl)

Läs också AVFM:
"Men män går det bra att kränka och piska upp ett oresonligt hat mot. Särskilt mot oss som inte är invandrare, då hatarna ibland har konfliktande agendor gällande vilka som är offer och vilka som är förövare. Men när en känd kulturpersonlighet skriver att män saknar empati och är kriminellla till sin natur talar man inte ens i termer av hat. Nu kallas det, som alldeles nyss stämplats som hat, plötsligt för jämställdhet och feminism och är så accepterat att till och med Sveriges regering stolt titulerar sig som feministisk."

+ Susanna Varis snygga känga till det fina feministhatet: "Mera gott och fint feministiskt hat" : "Oj, det finns alltså en massa goda män? Säg mig, Mannheimer, varför måste du då generalisera så grovt och nedsättande över hela gruppen män?"

Och om önskan att slippa massa hatmail från killar (tycker inte att någon ska behöva få hatmail. BASTA!):

”Ps. Killar, snälla skicka nu inte en massa hatmejl till mig för jag blir både ledsen och tycker det är obehagligt. Tack på förhand. Ds.”

Susannas kommentar är spot on: "Är det här ett skämt? Nej, det är det förstås inte. Mannheimer vill påminna om sin tillhörighet i en offerkategori med rätt att ”sparka uppåt”."

Stort tack till F, AVFM och Susanna som orkar att formulera riktiga konstruktiva svar till sådana här misandriska texter. Själv fick jag ett liiitet eget utbrott...



Jo - väldigt ofta är det samma personer som pratar om allas lika värde som dessutom är manshatande feministrar. "Allas lika värde" är ett väldigt svenskt credo...

"De som hänvisar till ”alla människors lika värde” som argument i debatter, borde förstås fråga sig vad deras trossats innebär i praktiken. Vem är det egentligen som åläggs att göra denna värdering? Åligger det var och en att behandla alla Jordens människor lika, i alla sammanhang? Är t ex ens egna barn och valfri person på andra sidan jordklotet, eller, för den delen, i grannhuset, berättigade till samma hänsyn och omtanke? De flesta betraktar nog ett sådant beteende som direkt sinnesrubbat och grund för tvångsomhändertagande av barnen. En sådan självutplånande altruism är i själva verket inte mänsklig, och förutsätter något slags utopisk, centraliserad, världskommunistisk superstat. Å andra sidan – är inte just detta en rättrogen tillämpning av ”alla människors lika värde”?" (Ilan Sadé)

För tänk dig själv en nödsituation där du bara kan rädda en - vem väljer du - ditt barn eller en okänd människa? Visst är det ganska enkelt att svara på den frågan? Det är betydelsen av värde! Men att vi alla ska behandlas lika inför lag etc - det är DET ”equal in dignity and rights”.  syftar på. Dignity = värdighet, och så säger de att svenskar är så bra på engelska...

Åter till feminismen - att sätta på kvinnor som grupp en offerkofta är långt ifrån bekvämt. Som kvinna blir jag helt förvirrad av den bild av män och kvinnor som målas upp den här texten - för jag känner inte alls igen mig!

"För normen för oss kvinnor är ju att vi ska vara medgörliga och gulliga. Vi ska inte ta plats. Och Gud förbjude – ha åsikter. Skapa ”dålig stämning”. Här ska det bakas cupcakes och bara utstrålas myyys!

                                (----)

...jag förstår ju varför främst många kvinnor drar sig för att tycka högt. Vi straffas ju betydligt hårdare än män. Men, bara vi tjejor kan driva den kampen på allvar, snubbarna kommer tyvärr aldrig dra ett större lass där så länge de sitter på sina bekväma patriarkala stolar. Vi kvinnor måste börja bädda för varann när det blåser kallt, hjälpa varann att vara ”obekväma”. Inte döma varann på slentrian utefter trötta könsnormer. Tillåta varann att vara både ”obekväma” och experter på lite ”dålig stämning”."

Enda förklaringen jag kan se är att vi lever inte alls i samma värld. För det där stämmer inte in på varken de kvinnor eller de män jag känner. Så peta inte in mig i någon offerkoftegemenskap tack! 

Från Metro debatt (20150928) får vi ett tydligt perspektiv på hur gnällig svensk feminism de facto är:

Låter betydligt mer som a girl I know...

Ja, jag - jag brukar tala om min livliga fantasi, eller som jag brukar kalla det mitt rika inre liv. Men här ligger jag ljusår efter - en mycket märklig vinkling...


(SvD)

...duckface som svar på den manliga blicken...