my apocalypse...
...neandertalare 1...
Om den här snubben är på riktigt? 
Då hoppas jag att han kommer fram till mig på gymmet... 
Va fan (nä, jag ursäktar inte den svordomen) - menas med att tjejer ska se ut som tjejer och att muskelbyggande är enbart för killar? Nu bygger inte jag - men de tjejer som tycker det är snyggt och vill bygga ska få göra det - utan att herr tappat allt vad vett heter ska raljera ett jota om detta. Så kom du till mitt gym - är säker på att det inte bara är jag som har något att säga dig, utan även alla de trevliga män och killar som tränar där.
...neandertalare 2...
Gah… Är så irriterad på dessa män och killar som när jag är ute och springer ska bröla som värsta brunstiga råbocken på mig. Eller springa med. Eller göra ansats att stoppa mig etc. Wtf – ser jag ut att vilja ha ett trevligt småsnack där jag kommer i cirkus 18 km/h? Och definitivt INTE att jag har cigg eller tändare på mig.
Jo, jag vet att det är tidigt på morgonen – mycket sen natt för dem. Men det spelar ingen roll jag ska kunna springa utan att behöva ha dessa brunstiga råbocksbröl etc runt mig. Hade det hänt en eller två gånger så hade jag knipit käft – men detta händer alltför ofta. Nej, det är inte alla män/killar. Långt därifrån. Många trevliga som hälsar ett trevligt ”god morgon” eller ett litet positivt pepp. Vissa till och med gör så att det syns tydligt att de tar ett så stort avstånd som möjligt – för att jag inte ska känna mig rädd? Eller för att jag ser så farligt ut där jag kommer farandes, vad vet jag...
Men detta står ju inte i pannan på dem – om de är brölare eller positiva vandrare. Någon skulle ju dessutom kunna vara värre än bara en brölare. (Sorry mamma – var inte orolig nu.) Saken är att jag är inte rädd av mig – även om jag tycker det är klart otrevligt. Men att det finns ett fåtal som beter sig illa styr inte vad jag gör. Men jag är bara så trött på detta beteende i avsikt att visa sig macho. Och absolut inte att jag lägger något ansvar för dessas dåliga beteende på andra. Det är bara de egna individerna som har ansvar för sitt egna dålig beteende.
Saken är att det finns de som faktiskt blir rädda av detta beteende och att det då hindrar dem från att göra det de vill. Dessutom så vad dessa knallkorkar gör är att de ger de manshatande feministerna vatten på sina väderkvarnar att utmåla alla män som medskyldiga till allt ont (just snyggt brödraskap…) Jag är ganska säker på att de flestas intention inte är att skrämmas – utan det är att visa sin manlighet. Jo, brunstiga råbocksbröl är jättetändande… NOT!
Med risk att jag någon gång stannar och säger rakt ut vad jag tycker till dem och att de gör manshatarna en stor tjänst. Och när jag blir tokarg – ja, då är det inte kul för någon i närheten… Så sluta upp med att vara brunstiga brölande råbockar – tom vildsvinen i skogen är trevligare… Och sist, tack majoriteten trevliga män och killar för trevliga tillrop. Mer sådant!
Och då skiner även jag och inte bara skorna...
Springa...
På Twitter sprang jag på följande historia, magiskt upplagt, tweet för tweet, ni får den här i ett svep:
------------------------------------------------------
Jag har nog aldrig varit så rädd som den där julinatten när jag var sju eller åtta år och ensam gick iväg upp på telegrafberget. De vuxna hade fest och det var dans och sång och korvar som grillades, cigaretter som tändes och ölburkar som skramlade. Det var varmt, nästan hett, trots att det var mitt i natten och så mörkt som nätterna faktiskt börjar bli redan i slutet av juli. Jag hade ingen aning om hur rädd jag skulle bli när jag kom upp på berget och vinden från havet mötte mig som en fuktig, ljummen hinna. Alla fyrarna i farleden blänkte och längst borta kunde man se ljusen från en Gotlandsfärja. Vi var några som lekte där uppe. Barn som kom och gick. Ni vet hur det är, när man är liten och det där med kompisar är ganska lätt. Det luktade av nattviol och från tång som ruttnade nere i vikarna och vågorna hördes som ett utdraget sorlande nere i skorren.
Det var då jag träffade de två pojkarna. De sa att de var bröder - de sa att de hette Måns och Björn. De fanns där i skuggorna bland alla andra barn, några år äldre än vad jag var. Vi pratade som barn gör, den omedelbara kontakten, avsaknaden av konventioner. Naket, lika nära vänskapen som hatet - obekymrat om vilket. Det var mörkt, men alla tre var vi vana att gå på klippor. Nästan instinktivt hoppade vi mellan säkra stenar - undvek de jolmiga och stinkande vattenpussarna, de taggiga vildrosorna och de täta ljungsnåren där bitska insikter och huggormar lurade. Vi undvek de slemmiga hällarna där vågorna slog in och de förrädiska klyftorna som inlandsisen en gång sprängt ut mellan hällarna. Vi hade kommit en bit från de andra när jag förstod att Måns och Björn ville visa mig något. Det var en klippskreva, djup och mörk.
Nu hade ljuset och ljudet från de vuxnas fest för länge sedan försvunnit, men månen var stor den här natten och hängde lågt över horisonten och gjorde lite av skrevans öppning möjlig att urskilja. Där inne skymtade blankslipad drivved och ben efter döda måsar och prasslande nystan av torkad tång. Men den som hette Måns bad mig titta riktigt långt in och så småningom vande sig mina ögon vid mörkret. Jag minns fortfarande exakt hur hans röst lät när han berättade att längst in i skrevan låg liket av ett dött spädbarn. Hans röst var nära och han var helt allvarlig. Han pekade in i dunklet mot något som buktade i mörkret, sedan blev det tyst. Nedanför slog vågorna mot klipporna och det luktade unket från den ruttnande tången och jag stirrade rakt in i mörkret.
...tydligt med flip flops på...
Men det där med att läsa och skriva har varit si och så med. Men jag är helt okej med att inte ens få ut ett blogginlägg i veckan. Det får bli som det blir. Bloggen är ju först och främst för min egen skull. Även om jag från djupet av mitt hjärta uppskattar er som tar er tid att läsa mina ord.
För ett bra tag sen så läste jag en ganska så intressant artikel om hälsobegreppet och om vad sjukvården bör fokusera på. Tyvärr så minns jag inte var den fanns - men det var en hel del intressanta punkter. Det var väl det jag fokuserade på då och sen så lämnade jag det bra - och då fäste jag inte någon vikt var jag läste det. Men bara för några dagar sedan så poppade det bara upp i mitt huvud något från artikeln - något om där det tas upp att vetenskapliga bevis för behandlingsinsatser, så kallad evidensbaserad medicin, är svåra att tillämpa när det gäller folkhälsoinsatser för hela befolkningen.
Vet inte varför det där poppade upp - men då började kuggarna mala inne i huvudet. Vad menade artikeln? Att det som forskning ännu inte funnit orsak och behandling till, som kan användas inom vården, ska sjukvården inte befatta sig med? Är avsikten att enbart läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, administratörer ska arbeta inom sjukvården?
Själv anser jag att vårdcentraler ska ha tillgång till psykologer. På DN-debatt skrivs om det borde införas en vårdgaranti på detta - då KBT-behandling de facto har gott vetenskapligt stöd.
Hur som helst så har inte sjukvården hängt med behoven hos dem som söker sig till vården. Den sk psykiska ohälsan har ökat explosionsartat till följd av hur samhället har utvecklats. Vi blir idag sjuka på många olika sätt pga stress. Inte som förr när männen fick hjärtinfarkt pga stress. (Idag har vi ofta en väldigt fin sjukvård med ballongsprängning, bypass-operation vid igenslammade kärl i hjärtat.)
Om sjukvården enbart ska arbeta med sjukdomar där det finns evidens-evidensbaserad behandling så undrar jag vad vi gör med resten t ex oss som lever med psykisk ohälsa? Vänta på forskningen? Och i väntan på forskningen får många avslag på sjukpenning från förskräckningskassan eftersom det ännu inte finns några mätbara fynd som kan användas inom vården och inte en botande behandling som ger arbetsförmågan åter inom sjukförsäkringens tidsgränser. Då verkar den troligaste orsaken enligt försäkringsmedicin vara: lathet, inbillning och avsaknad av vilja. De som saknar arbete hamnar på AF i mer eller mindre rehabiliterande arbetsmarknadspolitiska program. Ibland blir de sämre, ibland blir de bättre - ingen vet i förväg. Det enda som alla egentligen vet är att det tar tid att återhämta sig. Och att det tar olika lång tid. Vilket inte passar in i de system och regler som nu finns.
Vidare tankar från artikeln: Vem och vilka ska arbeta med hälsofrämjande och förebyggande insatser så att vi kan få ner talen av psykisk ohälsa? Hela samhället antar jag, men också var och en. Men hur? Kunskap, kunskap och mer kunskap tror jag. Att förankra kunskapen hos var och en, men i synnerhet hos dem i ledande positioner så att verksamheter kan förändras. Det är inte gjort i en handvändning. Men det måste göras om vi vill stoppa inflödet av den psykiska ohälsan.
Fysisk hälsa - ja, träning är ju inte fy skam då...
...avd. den perfekta annonsen för plastikkirurgi...
avd. superbomb från kostdoktorn... <host> <host>
Men titta på mängden likes - så många som vill få bekräftelse i att kolhydrater är det farligaste som finns. Att de kan hoppa upp och bita en i näsan. Jag har till och med haft de som tittat snett när jag ätit banan. Det är då jag tar upp en påse bilar...
Nu är det ju som så att en viss mängd kolhydrater finns i det mesta av vår kost. Så de kolhydrater vi talar om här är då främst från socker, säd och dylikt. På Twitter var det en snubbe som var stolt över att han avstod både kolhydrater och träning. Men att det kunde vara bra vid explosiv träning. Bra för honom, han får väl leva som han vill. Men jag vet inte vad den kommentaren skulle tillföra till "cykelkolhydraterna"...
När jag sen svarade att kolhydrater är än viktigare vid uthållighetssporter - så svarade snubben att där behövdes de inte alls. Avd. att inte ha läst vad cyklisterna faktiskt äter. För Tour de France är väl uthållighetssport om något...
Alltid lika roligt när folk försöker tala om för mig om vad som generellt sett funkar bäst med kost och träning. Jag har ju absolut ingen utbildning alls...
Men det är banne mig en djungel där i kosten - supermat - att veta vad som är fakta och vad som är myt - är inte en barnlek...
(the onion)
Så spot on! Lite som att kunna skilja på äpplen och päron...
---------------------------------------------------------
Svenska fotbollslandslaget för damer hånas - igen - på sociala medier efter att ha förlorat med 8-0 mot Botafogos u16-lag för pojkar, visserligen förstärkta med ett antal äldre spelare.
Samma argument som vid varje större mästerskap repriseras: Damfotboll är så mycket sämre än herrfotboll, inte undra på att publiken inte kommer till Damallsvenskan! Varför ska TV sända detta alls, varför ska tidningarna låtsas att det ens är riktig fotboll? Damerna springer långsammare, skjuter lösare, tacklas mjukare än herrarna.
De är ett märkligt resonemang. Med samma argument kan vi helt stryka alla damgrenar från OS, då ingen dam skulle ta medalj i grenar där fysik var avgörande i jämförelse med herrar. Damtennisspelare då, varför ska folk titta på dem när de ju inte slår lika hårt eller precist som deras manliga motsvarigheter och inte skulle ha en chans på ATP-touren?
Eller en så ofysisk sport som golf, där inte ens giganter som Michelle Wie eller Annika Sörenstam kunde ta plats bland herrarna. Varför ska det ens finnas rapportering från LPGA-touren?
Eller varför inte lägga ner damidrotten helt? Kvinnor är ju inte lika starka eller snabba som män, har inte samma fysiska förutsättningar - så varför låta dem tävla alls? Tidningar och TV kan väl rapportera om dem som är bäst, oavsett förutsättningar!
Det skulle vara intressant, då konsekvensen borde bli att Expressen och Aftonbladet slutar skriva om den mediokra herrallsvenskan. För vem är egentligen dum nog att vilja läsa om ett derby mellan två lag som DIF och AIK, när dessa förmodligen inte skulle platsa i högsta ligan i något annat europeiskt land än Malta eller Luxemburg?
Kvaliteten på en match mellan IFK Göteborg och Häcken är inte i närheten av El Classico eller ens Merseyside-derbyt. Och Malmö FF som fick stryk med 8-0 mot Real Madrid borde väl nästan bannlysas från spel i Europa, eller kanske helt enkelt läggas ned.
Samma med hockey, de bästa spelarna lämnar varje år för spel i NHL och KHL eller till och med Schweiz. Kvar blir dem som inte platsar, som är för svaga, långsamma eller skjuter för dåligt. SHL-besökare som betalar för en internationellt undermålig produkt är grundlurade!
Eller kan det kanske ändå vara så, att objektiv kvalitet allena inte är vad som avgör underhållningsvärdet? Att tradition, lokalpatriotism, rivalitet, uppfostran, paketering, mediebevakning och annat också påverkar ens subjektiva idrottsupplevelse.
Att positiv uppmärksamhet och nyhetsförmedling leder till positiva effekter för en sport eller ett lag. Att idoler som får plats i TV, blir förebilder för yngre generationer som hittar någon att se upp till och identifiera sig med. Att allt detta i längden också leder till en bättre, mer attraktiv produkt.
Har då svensk damfotboll och svenska tjejer inget eget ansvar? Jo, självklart är det så att mycket måste bli ännu bättre. Teknik, bollkontroll och tillslag är tre exempel där fysik är underordnat, och mer fokus på detta vid tidigare ålder skulle ge en mer attraktiv slutprodukt som fler skulle vilja se.
Och fler tjejer borde gå ut själva och jonglera, träna skott, finter och målgester på egen hand! Varenda träningstimme räknas i slutänden, för den som vill spela på stora scener och få respekt för sina kunskaper.
Jag vill absolut inte sätta offerstämpeln på damfotbollen, utan enbart att den ska bedömas utifrån egna kriterier. Utbud och efterfrågan kommer att styra även framgent vad gäller publiktillströmning, sponsorer och reklamkontrakt.
Ingen kommer att tvingas titta på damfotboll, vill man nöja sig med herrallsvenskan så är det helt okej. Däremot går det att jobba med att försöka förbättra villkoren och attityderna inom sporten, även för den kvinnliga delen av befolkningen som älskar fotboll. Och en del av detta är att sluta jämföra dem med fysiskt överlägsna manliga spelare.
-----------------------------------------------
(Jonas Andersson)
Sport - på fredag är börjar OS...
Slogans på dessa borde väl då vara "det viktigaste är att kämpa väl"... 
NORRLANDS GULD - "när du vill va för dig själv ett tag"...
MC DONALDS - "I'm loving it"
"Go och glad" - KEXCHOKLAD
AHLGRENS BILAR - finns bara ett sätt att stopp...
Jo, det satte igång andra...
Pringles - Once you pop you can't stop
stupid...
Inte roligt alls egentligen - men ändå...
Det här hade nog varit en mer omtyckt påse...
Så hade nog mångas reaktion blivit om inte...
Phew... 
Polis...
Tack för att jag har de fina föräldrar jag har. Love you!!! 
Föräldraskap™...
...mer hallon...
Apparently it's raspberry pie day... 
...stilla...
...silent night...
...det var allt från lilla jag...
...a Girl I know...
8 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: you're the inspiration...
Nästa inlägg: sounds of blue...
(Och som vanligt en jäkla massa problem med att få igenom kommentaren)
Jag är fullständigt ointresserad av fotboll, kollar aldrig på skiten, men är inte grejen med att damerna dissas att proffsdamerna får storstryk av förpubertala amatörkillar som de är fysiskt jämbördiga med, om inte rent av överlägsna?
Vet inte om jag vill kalla 16-åriga killar för förpubertala - men det variera givetvis från kille till kille. Visst kan man tycka att landslagsdamerna ska kunna stå upp bättre så haussade som de alltid är av media. Själv har jag väl aldrig tyckt att vårt damlag varit det stjärnlag som många hela tiden vill få gällande. Och om det bara hade varit normalt dissande - men kommentarerna har ju inga proportioner. Väl också jag som har totalt lackat på den råa jargong det ska vara hela tiden.
Fotboll är ju min sport - och som damlagsspelare mötte vi ofta en blandning av vårt juniorlag och 16-årslag (vilket kan väl sägas vara samma åldersmässigt som i det berörda fallet). Nu var vi ju inga heltidsfotbollsmänniskor - men vi som lag hade inte en jalle. Det var jag och två tjejer till som kunde stå upp - tack vare snabbhet och hårdhet i kroppen. Och att se lagkompisars huvuden hänga allt mer för varje bakåtmål... men så nyttigt. Det här att möta ett hårdare, snabbare motstånd och att inte låta ett hängande huvud ta över. Vad killarna får ut av det hela vet i sjutton. Men de ska ha en stor eloge som tålmodigt faktiskt ställde upp - sen verkade det som om de tyckte det var kul också.
Min åsikt är väl att man inte behöver jämföra (även om media envisas med att vilja göra det när det passar dem) - utan att man kan uppskatta både herr- och damsporter för sin egen skull. Att se det som två olika sporter - fast det är samma sport (svårt förklara i text - skulle vara lättare muntligt). Men alla får självklart ha sina åsikter.
Det som många kvinnor gör fel är att de tror att det finns ett manligt "brödraskap" på samma sätt som det finns ett systerskap.
Kortfattat: För att en man ska lyckas genom historien så måste han synliggöra sig själv och sticka ut, blir rikare och mäktigare. För att en kvinna skulle lyckas så måste hon samarbeta med andra kvinnor, och satsa på rätt man. Visst låter det inte så jämställt, men det var det inte heller.
Så kvinnor kan inte förstå hur män tänker, lika lite som att män kan förstå hur kvinnor tänker. Men vi kan försöka förklara för varandra och göra vårt bästa.
Många kvinnor... hm... skulle vilja säga de som drabbats av den intersektionella feministiska irrläran. Själv ser jag alltid individer och tänker fortsätta med det. Likväl som jag kommer att fortsätta tro på att som du säger "att försöka förklara för varandra och göra vårt bästa". :)
Back to the same old...
BMW - Freude am Fahren (kontroversiellt i Tyskland)
Pirelli - Power is nothing without control
Fiat - For $1992 you can drive the car Ferrari drives
Volvo - The souped-down Ferrari
Många wannabe i bilbranschen så att säga but there can only be one!
Och en elaking.
Nike - I could die in these shoes.
Tja en del har bråttom. Själv har jag kört fortare än så. Sådan far, sådan son. Det är ett fåtal länder som har lägre maxhastighet för personbil med släpvagn. Tyskland 100 för vissa vagnar, England 110, Frankrike 130 ...
GUD och/eller 666 på nummerplåten är spärrad sedan 2015
Jag blir lite fundersam på hon som håller löpsedeln med Bruce. Har hon byxorna bak-o-fram eller vad?
Ät mer glass. Det är aldrig fel. :D
<3
hahaha Borde förstått att du skulle få in alla bilar - "det går snabbare då"... *hittar ut själv*
Yes, vi är tillbaka i Stocklahoma - dags att börja exponera sig igen. Jippie!
Måste kolla Brucanlöpet - jag tänkte bara på texten.
Alltid glass här - och bilar <3