FRÖKEN MISSNÖJD

...you're in high school again...

Jo, för precis som högstadieelever...

Den Fridolinska förmågan
flytta fokus från frågan
Skolan har fått fnatt
vårsågod - en foliehatt

Jo, det gapas just nu i skolsverige. OECD-rapporten... Cornucopia: "Läs gärna hela rapporten, men se till att ha psykofarmaka (eller sprit) tillgänglig" 

ALLA kan återigen allt om skolan... "Bättre lärare, bättre lärare, bättre lärare"... Fy fasiken alltså... Bättre förutsättningar att vara "bättre lärare" tack! Och att vi får vara lärare, inte psykolog, kurator, vaktmästare, administration, sköterska, lokalvårdare mm mm...

Och åter igen är diskussionen svartvit... Som det här med läxor. Från vi måste strama upp det - hårdare disciplin och mer läxor till en läxfri skola. Jeeez... Hur svårt ska det vara att balansera debatten egentligen? Rätt använt ÄR läxor pedagogiska. Som Naomi Abramowicz skriver i svd: "Det är oklart hur frånvaron av läxor skulle skapa ökad jämlikhet. Barn från privilegierade hem klarar sig alltid. De har föräldrar som kan lära dem hur de behöver göra för att lägga upp sitt arbete på rätt sätt. Men om elever från studieovana hem fråntas möjligheten att lära sig att planera och strukturera sitt hemarbete kan det leda till att det blir svårare för dem att studera på universitetet och att klara sig i arbetslivet. Hur ska den som aldrig har haft läxor kunna klara av en högskoleutbildning där man behöver läsa flera hundra sidor akademisk text i veckan? Att utesluta hemläxor från undervisningen riskerar att sabotera för precis de elever man säger sig vilja hjälpa."

För jag skulle vilja se det som så att det är helt läxfrihet som istället ökar klyftorna. Det finns dessutom ingen forskning som visar att mindre repetition ger bättre inlärning och resultat. Tvärtom är det välbelagt att (i normalfallet) måste den som vill bli riktigt duktig på någonting, vare sig det gäller matematik eller höjdhopp, träna, traggla och nöta. Att en läxfri skola – vilket vissa hävdar – skulle bli mer likvärdig, stämmer alltså inte - för det gör ju snarare att gapet ökar mellan de elever vars föräldrar är engagerade och som oavsett skolans inställning förmedlar till sina barn hur viktigt det är att lägga tid på studierna, och de som luras att tro att repetition inte gör någon nytta. Den svenska skolan kommer aldrig att bli bättre om man inte lägger den här typen av 'kunskap kommer gratis'-mentaliteten bakom sig. Att vi måste kunna balansera upp debatterna. Balans där och balans...

Curlande föräldrar är ett problem. Hjälpa sina barn, visst, men till en viss gräns. När lärare får säga ifrån till elever som ville ta hem alla sina uppgifter pga att "de jobbar bättre med mamma". Eller elever som presterar E i skolan men B-A så fort de tar hem sina uppgifter... Hos hur många gror misstankarna? Jo, just det. Men det är oerhört svårt att bevisa. Ingen lärare jag känner - inklusive mig själv - har lust att betygsätta föräldrarnas arbeten. Roligt sen när man får mail av föräldern med "jag som..." eller om föräldern "bara" får C på sitt arbete... Dessutom får jag bara betygsätta elever. Min licens täcker inte in föräldrarna. Även om de borde få betyg...  Riktigt roligt blir det med föräldrar som utgår från sina egna betygskrav med multipel fakta och har ingen aning om analys o källkrav... Tänk föräldern letade ju upp en massa fakta som inte stod i läroboken. Hallelujah...

Så att få balans i diskussion så att det diskuteras vilken typ av läxor som bör ges istället för allt eller inget. För som ni märkte ovan så kan det vara en fin linje mellan att hjälpa till med läxan och att göra läxan... 

Det som är viktigt är att man har en tanke bakom läxan och inte slentrianmässigt ger något. I NO kan jag ge att läsa igenom ett stycke som vi sen ska gå igenom. Detta tycker eleverna har varit bra för då har alla (om de gjort läxan vill säga) kunnat vara med från början och inte bara de som fattar allt direkt. Eleverna har själva sagt att vi får mycket bättre diskussioner. I matte kan jag till exempel ge en eller ett par kluriga problemösningsuppgifter - alltså en ganska så svår uppgift. Det här är ingen uppgift som jag tar in och rättar eller ett krav på att de ska klara av själva. Syftet med att ge en svårare uppgift är dels att de ska få träna på att ändå våga försöka sig på att lösa svårare uppgifter och dels att de ska ha tittat på uppgifterna ordentligt innan vi diskuterar dem i klassen. Visst kan jag sätta dem att göra det i klassrummet och göra det - men de som har svårast tittar då gärna på en kompis och tar inte möjligheten att tänka själv. Även här säger eleverna att det är bra och att diskussionerna blir mycket mer givande. Jag har även fått mail från föräldrar som tycker att det har varit bra. I klassrummet ges vi då mer tid att diskutera svårare matematik plus olika problemlösningsstrategier, vilket är en del av betygskriterierna. Så kan vi sluta upp med den svartvita läxdiskussionen nu tack?

Den andra stora skolsnackisen har varit ett facebookinlägg:
-------------------------------------------------------------
"I morgon är det dags för ett lika trist som nödvändigt samtal på jobbet. Den konkreta orsaken till samtalet är i grunden ett oacceptabelt agerande av vissa elever i dag under en konsert men under året så har en del beteenden och attityder utvecklats och som jag som lärare, samhällsmedborgare och vuxen inte kan acceptera.

Det handlar om attityder och inställning till skolan och den verksamhet vi bedriver där. Det handlar om en förståelse för att allt i livet inte är kul. Det handlar om syftet med att utbilda sig. Det handlar om attityden mot mig och mina kollegor. Det handlar om attityden mot varandra i klassen. Det handlar om att anstränga sig. Det handlar om att inse att ingenting i livet kommer gratis eller utan hårt arbete.

Av mina egna barn eller mina elever kräver och förväntar jag mig inte att de ska prestera mer än det bästa de kan. Att underprestera för att man tycker något är trist eller tråkigt är inte acceptabelt någonstans i vare sig skola eller yrkeslivet. De gånger en elev misslyckats med en redovisning eller ett prov och ärligt kunnat titta mig i ögonen och sagt att han/hon verkligen gjort sitt bästa är lätträknade. Nu börjar jag närma mig en punkt där jag inte längre tänker acceptera den generella inställningen som finns hos många elever. I morgon tänker jag tala ur hjärtat och om så behövs visa hur arg och besviken jag är och blir när man fullkomligt slösar bort sin tid i skolan.

Allt ska i dag vara så lätt, enkelt och bekymmerslöst som det bara går. När man inte får högsta betyg är det som regel mitt fel i elevens ögon eftersom man ju faktiskt lagt flera minuter på att klippa/klistra från Wikipedia. Att man fullständigt struntar i att ens försöka hålla inlämningsdatum och att redovisa tilldelade uppgifter inom meddelad tid känns som regel snarare än undantag. Självklart har jag ambitiösa och mycket duktiga elever också men jag räcker inte till för att sporra dem mot högre mål och nivåer eftersom jag måste lägga så mycket tid på att sparka de likgiltiga i baken för att lyckas få dem åtminstone godkända.

Jag kan mycket. Åtminstone inom mina ämnen. Jag skulle kunna få eleverna till fantastiska insikter om vårt samhälle och vår omvärld, både förr och nu. Jag skulle kunna få ungdomarna till fantastiska arbetsprestationer och arbeten som de skulle bli genuint stolta över. Men så blir det sällan. Man "orkar inte". Att se så många möjligheter och chanser rinna ut mellan fingrarna på grund av likgiltighet är bland det mest frustrerande jag vet. Jag har tappat räkningen över hur många timmars lektionsplanerande som fallit platt till marken eftersom eleven/eleverna har varit trötta, hungriga, uttråkade eller varit tvungna att kolla Snapchat, Facebook, Twitter eller något annat suspekt socialt nätverk. Jag skulle hata att bli en lärare som helt oengagerat klev in, rabblade sina repliker och fullständigt likgiltig över vad man åstadkommit gick hem efter dagen. Jag VÄGRAR bli en sådan! Jag kan mycket. Dessa kunskaper har jag en skyldighet att föra vidare med glöd, inspiration och genuint engagemang.

Därför kommer jag i morgon att presentera eleverna i mina klasser för "Fredrik 2.0". Den nya, uppdaterade versionen kommer att vara en lärare som de kanske inte alltid kommer att tycka om eftersom han kommer att tvinga dem till att prestera. Han kommer inte längre acceptera en slapp och likgiltig attityd på sina lektioner. Han kommer bli en obekväm jäkel som kontaktar föräldrar samma kväll som killen eller tjejen inte skött sig. Om det så krävs kommer den numer pensionerade sergeant Andersson att ta plats framme vid tavlan. I armén lärde jag mig mycket, bland annat begreppet "firm-fair-friendly". Att agera bestämt, rättvist och vänligt var ledorden för att våra soldater skulle kunna agera förtroendeingivande t ex på Balkan. Detta kommer från och med i morgon klockan 08:00 att bli mottot för min undervisning, fast utan pansarskyttefordon då förstås.

Från och med i morgon...

...börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
...gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
...tillåts inte längre skäl som "jag orkar inte" eller "jag har ingen lust" om inte läkarintyg säger något annat.

Jag hade önskat att ungdomarna fick med sig åtminstone grundläggande insikter om det här hemifrån. Eftersom det uppenbart inte är så så måste jag ta i det här i egenskap av vuxen och lärare.

I morgon styr jag upp skutan. De föräldrar och andra vuxna som känner för det får gärna haka på, för nu räcker det! Dela gärna för det här skulle jag vilja skrika ut i hela landet!"
-------------------------------------------------------------------
(Fredrik Andersson, fb)

Tror varenda stor plattform har tagit upp det här som något sensationellt. Jo - för vi lärare gör ju inget i verkliga livet. Det krävs ett facebookinlägg... tror han på Aftonblaskan . Det här med att inte säga till - lite roligt ändå att Schulman blev jätteupprörd när han blev tillsagd av polis att han inte fick stå med bilden där det var stoppförbud... Vad händer om en lärare säger till vederbörandes barn eller ringer/mailar hem om detta...

Det är inte som så att jag tycker att Fredriks inlägg är dåligt - tvärt om. För som han skrev ovan så hade han lackat ur rejält. Det som irriterar mig är Schulman och de som då köper Schulmans förklaring. Det är lärarens fel... Visst, säkert finns det lärare som inte orkar säga ifrån eller rycker på axlarna åt sena inlämningar. Men jag skulle vilja säga att enligt mig är de i minoritet. Jag vet inte hur många mail och telefonsamtal jag tagit till föräldrar om ordning, sena ankomster och sena inlämningar. Och jag tror ni själva kan se framför er skillnaden om vi jobbar med föräldrarna i detta istället för att föräldrarna rycker på axlarna...

Det som krävs för att Fredrik ska kunna genomföra sitt uppror är att han faktiskt får föräldrarna med sig. För annars... Det finns ingenting i betygskraven där man kan motivera sen inlämning med sämre betyg/icke-betyg... Det är fakta! Jo ni kan spärra upp ögonen - men sådana är reglerna. Och på tal om ordningsregler så kan jag nämna som exempel engelska skolan i Stockholm. 7.600 elever på 10 skolor och med 5.000 i kö - de har tydliga ordningsregler. Vad säger skolinspektionen? Jo, de kritiserar dem för det - för eleverna kan inte ändra dem... Så får inte Fredrik föräldrarna med sig kanske han får verket mot skolan mot sig istället. Men jag hejar på honom och det ska bli spännande att höra hur det har gått.

För det här med föräldrar... Till exempel så finns det statistik att fyra av tio föräldrar struntar i skolans ledighetsregler och reser ändå. Tja, är inte eleverna i skolan så... Som jag har skrivit så många gånger förr - det är tillsammans skola och hem det måste fungera. Lärare ska få vara lärare där vi bidrar till vår del av barnens uppfostran och föräldrar ska få vara föräldrar där de bidrar med sitt för barnets skolgång. Det är inte längre någon nyhet att skolans misslyckanden inte bara beror på politik, rektorer och sviktande lärarkompetens. Även elev- och föräldraansvar är avgörande för om skolåren ska leda till kunskaper, mognad och utveckling åt önskvärt håll. Man kan alltså inte lämna in sina barn i skoleringen för att några år senare plocka ut dem färdiga, karaktärsstarka och kunniga. Inte heller bör eleverna itutas att de bara behöver infinna sig i därför avsedd byggnad för att efter cirka nio år vara upplärda av hårt arbetande ”skolpersonal”. Det krävs insatser. Och det är inget att beklaga. Att lära sig, kanske till och med bildas, är en krävande men lustfylld erfarenhet som alla borde få ynnesten att erfara och anstränga sin person med. Fakta är ju att väldigt få barn kommer till skolan från ett vakuum. De har hem, familjer och föräldrar...

Och inte blir saken lättare av att vi har Generation Curl där kunskap kommer gratis...
-------------------------------------------------------------------------
"Men de ökade förväntningarnas missnöje tycks ha haft en påfallande olycklig inverkan på skolan. Ropen från den alltmer välbeställda medelklassen i Sverige har inte precis skallat: "Mer läxor och bildning åt alla!" Nej, framför allt tycks man efterfråga bättre service. Föräldrar kräver mer och snabbare mejlinformation av lärarna, högre betyg åt sina barn, ledighet när Thailandsresorna är billiga eller när hunden ska ha valpar.

Dessutom vill de att barnen ska vara lyckliga, trygga och känna sig sedda i klassrummet. Undervisningen ska vara individuellt utformad. Lyckas inte barnet efter förväntan är det definitivt någon annans fel. Denna attityd tycks ha färgat av sig på barnen, föga förvånande. Alltför många elever förväntar sig att lärdom ska flyta in i dem, enkelt och lustfyllt. Enligt OECD tror svenska elever i extremt hög grad att man måste ha talang för att lyckas i ett ämne. Insikten att ansträngning och uthållighet ofta kan ge bättre färdigheter än talang, har de inte fått.

Svenskarnas bortskämda attityd har underblåsts av politikerna. Vänstern har alltid haft en neurotisk inställning till akademisk strävan och briljans; det är ingen slump att Stefan Löfven föraktfullt avfärdade experter som "förståsigpåare" i sitt Första Maj-tal. De borgerliga, å sin sida, har länge haft en neurotisk inställning till (S)taten. De vill hellre ha marknad och har tutat i medborgarna att de är kunder. Och vad har kunden alltid? Rätt. Och vad vill kunder ha? Bra service till minsta möjliga kostnad.

Om skolresultaten ska förbättras räcker det inte med "mer resurser". Mentaliteten måste förändras. Den bortskämda medelklassen måste vakna ur sin lyxlirarkoma. Politikerna måste tala vuxenspråk med medborgarna i stället för att tvångsmässigt stryka dem medhårs. Först då finns det en chans att skaka liv i barnen och få dem att ta skolan på allvar. Görs inte det, kan de vakna en dag i framtiden och upptäcka att Sverige verkligen "tronar på minnen från fornstora dar"."
-----------------------------------------------------------------
(AC Marteus, Expressen)

Kan vi få Marteus till skolminister tack! Då skulle det här nog bli en Miss Nöjd... För att avsluta i Miss Nöjds anda - en skoldiskussion på Twitter:
- Har ni hört det nya? Man kan "integrera" saker i undervisningen utan att ta bort något annat! Jag vill integrera renässansen - i alla ämnen!
- Smart! Kan vi inte integrera alla ämnen i varann? Om vi har ETT ENDA STORT ämne blir vi kanske av med lärarbristen också?
- Om vi har EN ENDA STOR lärmiljö sparar vi in på möbler och städning också. - - Vilken kostnadseffektivitet! Då rummet är ett, behövs bara en stor skärm och blott en lärare som knäpper på den.
- Inga läromedel behöver köpas in och lärarna är lärare i alla ämnen - vinster på alla plan!
- Hörrni, är orolig ngn utvecklare kommer stjäla vårt koncept nu. Borde vi inte snabbt som ögat ta patent på det?
- Med risk för att hamna där vi var igår... I LGR11 del 2...
- 2.1 om normer och värden? Där är man ju jämt!
- Integrera - Ordet är förrädiskt. Som att det nya bara smälter in, när det i praktiken innebär ny uppgift som tar tid.
- Mm... och jag vill ha med andragradsekvationer - i alla ämnen...

Det - det vore verkligen a little piece of heaven...

I föregående inlägg jag skrev om skolan come on you kids, stand your ground... hittar ni hur ni kommer till övriga stora blogginlägg jag har skrivit om skolan. Trevlig läsning...