...I did it again...
...mötte ett gäng av de som jorden fick alldeles för många av...

Eller de har i alla fall ett beteende som gör mig lite smått irriterad... Och då vevar ju min hjärna igång...
Ja, vart ska jag börja?

Vi kan börja med Feliakonsulten igår...
..."Jeppe mitt i maten", ja det var så han presenterade sig - för han såg att jag stod och lagade mat. Jag tror ni redan vet vad jag tycker om dörrknackare... Spelar ingen roll om det är Felianer eller KomHemmare...
Tänk att ha skulle ha mig att gå med med på saker när inte ens jag, som är van vid att prata i dubbelt tempo, lyckades hänga med... Så han fick lugnt och stilla ta om alltihop, och ändra och lägga till i texten. Samt lova att han personligen skulle se till att jag fick den omtalade Feliaboxen... som jag skulle ha fått för tre år sedan. Men när han först skriver fritt - och sen lägger till utan kostnad... Då kunde jag liksom inte hålla tillbaka mig själv - "Vad är skillnaden på fritt och utan kostnad?" Kunde han svara - nähädå! Konstigt... Konfunderad blev han också när jag inte ville ha IP-telefonin. Men ni som har det - vet ju vad som händer om Felia inte fungerar. Och det hörs ju på namnet hur ofta det är vajs på Felia...

Fortsätter med det lilla kruxet att inte Java fanns på min skoldator. Nej det var inga problem att kontakta IT-supporten och jag tror inte IT-supporten hade några problem att åtgärda problemet. Tror det gick snabbt, men vad vet jag... Kruxet var att jag var tvungen att logga ut för att de skulle få tillgång till datorn. Och hur meddelar de mig när problemet är fixat - jo, via mailen... Ja den kom jag ju åt, utloggad som jag var... För den som undrar - vanliga hederliga stationära datorer är då bortrationaliserade då vi har varsin bärbar... Lånade till slut en kollegas dator och via omvägar kunde jag då komma åt mailen... Och då stod det att problemet var åtgärdat. Det hade gått på cirka en minut. Kunde de inte skickat ett SMS då jag lämnade tel.nr? Nej nu ska jag inte vara kinkig. Problemet är löst - gott så... 

Vi har ju vissa PT's på gymmet också. Tror att vissa har fått sin hjärna sönderskakad av allt skak från borrandet ovan. De plockar på sig en massa vikter, bokar upp bänkar och maskiner - för att använda varje var femte/var tionde minut så där... Bokar upp och bokar upp, det är svårt att se att platsen är paxad för det ligger inget där. När man sen tar bänken - den ser ledig ut, och ingen har varit där på åtminstone fem minuter. Och så kommer han lite surt efter ett par minuter "Vi var där." Jag påpekade väldigt vänligt och leende att ingen hade varit där på de sju-åtta minuterna jag varit i det rummet och att jag tyvärr inte hade röntgensyn så jag kunde se igenom väggarna vad som är upptaget. Jag tror hinten gick hem, för han log... Tänk vad lätt det är om man tänker efter före - innan man säger den sura kommentaren...
På tal om gymmet så verkar det inte ganska mycket som var ur form, eller snarare ur funktion i dag...

Vi kan ju fortsätta med de som skriver om sjukdomar, funktionsnedsättning och annat där det räknas upp massa kriterier för att man ska ha "problemet". Hur många störningar har vi inte då egentligen? Igår senast så läste jag om dyskalkuli. Det är svårt för dyskalkyliker att
- lära in och förstå de fyra räknesätten
- minnas siffror
- räkna snabbt
- läsa siffror i rätt ordning, siffror förväxlas, felvänds eller roteras. Till exempel kan 246 bli 264
- lära sig klockan 
- hantera pengar och sköta sin ekonomi
- skilja på höger och vänster
- hitta rätt och läsa kartor
- läsa och förstå tidtabeller
- planera och organisera
De första fyra förstår jag som kriterie för att ha dyskalkuli - då det är en medfödd svårighet att lära sig att räkna. Men klockan, tidtabeller och ekonomi - många som börjar känna att "här passar jag in". Planera och organisera är inte alltid det lättaste, säger fröken kaos... Och skilja på höger och vänster samt hitta rätt - Hallå! fröken virrmaja anser detta vara stört omöjligt. Har jag då en liten släng av dyskalkuli? Ungefär som om man är lite hostig så har man en liten släng av förkylning. Skulle inte tro det, finns inte ett gram dyskalkuli här inte. När det handlar om matematik så känner jag att jag har hamnat i rätt lekhörna. När det gäller de med dyskalkuli så kan man väl enklast förklara det med att mattesalen är helt fel sandlåda...

Det är då lättare att förstå vad det egenligen handlar om. Istället för att man läser kriterier och märker: hjälp - alldeles för mycket stämmer. Även om det i det här fallet var det då en översiktlig beskrivning av en med dyskalkuli. Inte tänkt kanske att man ska kolla sig själv - men vem kan låta bli???

Irriterande är det också när det läggs så kallade tips på sådant som inte jag kan få tag på...NU!...helst igår...


Danska flødeboller... :-P
...en variant av gräddbullar, men med kransekakebotten (biskvibotten)...
Se bara på de underbara svarta med dödskallen på... Vill ha!!!

Så då har vi skrivit av oss lite grann...
Fredag igen...Yes!!! Och sen väntar två veckor där niorna är på prao och en veckas höstlov...
Niorna fick avsluta veckan med NO-prov. Visst är vi snälla? En av mina E-frågor (för att kolla att de har något så när hum om atomer och kemilära) var "Nämn en berömd svensk kemist". Många fastnar - "men du brukar aldrig ha sådana raka frågor", säger eleverna. Vilket är sant. Det är nu det är så lämpligt att hinta litegrann - "Vad är det för pris som har tillkännagetts i veckan?". Och eleverna "Aha!". Sen var det en - då var de fyra kompisar kvar i salen - "Men jag kan inte namnet på Nobelpristagarna". Det blev munter stämning minst sagt. Och jag fick be henne upprepa vad hon precis sa. "Jag kan inte namnet på Nobel..." och där trillade det ner. Det var så underbart sött. Och det var fyra glada nior som lämnade skolan för prao och lov. Tänk vad kul det är med kemi :-)

Måste ju återvända till gymmet nu när stämningen är god. En där hade ett sådant läckert linne...

(PS It's on my wish list...)
Inte allt jag behöver, men...