FRÖKEN MISSNÖJD

Lunkas är precis vad det görs här  
...det går inte fort...
...men det går framåt 
Lite rastlöst är det dock. Tiden kan gå långsamt när det inte orkar göras så mycket. Men det blir piggare och piggare. Matlust och aptit börjar komma tillbaka. Igår gapade nästan vi andra som fågelholkar över mängderna  Trots rastlösheten är det skönt att slippa sjukhusdöden. Där går ju tiden riktigt lååångsamt. Och något som är dött inom sjukhusets väggar är alla Feliamobiler...Funkar inte att surfa alls. Finns visst ett gästnät på sjukhuset, men det är bara för de permanenta gästerna - alltså doktorerna och sköterskorna... Det enda som fungerar är Telesnor, som annars har svårt att hitta nät. Telesnor raggar sjuka kunder??? Så när övriga satt där med minimala uppkopplingen så surfade jag och en städerska på bästa vågen... Tacksam för det lilla? I alla fall - Jag är tacksam över att ha sjuklingen hemma och tacksam över att det lunkas...

Att det lunkas så småningom är passande. För idag är det Bellmandagen!
Carl Michael Bellman föddes 4 februari 1740 i Stockholm och dog 11 februari 1795 i Stockholm. Bellman betraktas som en svenska nationalskald och har kallats nordens Anakreon. För er som inte vet så var Anakreon en grekisk lyrisk skald som levde 582-485 f.Kr. Anakreons dikter behandlade det glada sällskapslivet och framförallt vinet och kärleken. Det lätta och klara språket och den milda och muntra stämningen kom att forma en egen genre inom lyriken.
Bellmans diktning anses vara mycket viktig för svensk litteratur. Hans betydelse för den svenska litteraturen har jämförts med William Shakespeares betydelse för den engelskspråkiga litteraturen. Och det tycker väl jag är att överdriva en aning...
Och det här var inget vidare roligt att skriva om. Så vi hoppar över det. Okej "Märk hur vår skugga" (Fredmans Epistel nr 81) gillar jag i Imperiets tappning - Thåströms röst river gott...

...minns vi gjorde en dramatisering utav den någon gång på gymnasiet. Inte vidare upplyftande...med dödgrävare och sådant...

Fast den låt jag har sjungit flest gånger är "så lunka vi så småningom". Tänka sig - jag sjungit!!! Får väl skylla på sämre omdöme...
...sången är väldigt vanlig på studentfester...
...say no more... 

Torsdag: Var ute och flängde med bilen igen. All denna bilkörning...underbart...love it! Men ibland undrar jag vad en hel del av mina medtrafikanter tänker med. Någon sa att de inte har någon hjärna. Men de lyckades ju någon gång i livet klara teoriprovet... Eller fann de sitt körkort i ett cornflakespaket? Det har ju blivit en hel del körning på landsvägarna de senaste dagarna. Jag vet inte hur många bilar som bara kör ut på stora vägen där hastigheten är åttio eller nittio. Vilket då resulterar i att jag måste ta till bromsen. Jag hade kunnat ursäkta det om det varit massor med bilar. Men som mest har det varit jag och en till. Igår fick jag trycka till rätt hårt på bromsen, det blir fina ramsor då i bilen...Tacksam för det lilla att det inte var vinter och halt på vägarna... Det "roligaste" i det hela är att majoriteten av dessa bilar sen ska svänga av efter en eller två kilometer. Jaja...bara ego, inget eko här inte... Värst igår var ändå den beringade bilen, ja en audi alltså. Den kom upp i rumpan ganska snabbt på mig. Verkade ha väldigt bråttom. Men sen var det som om herr audi blev kär i fröken kia och bestämde sig för att spana in hennes bak ett bra tag... Men intresset svalnade när det kom en annan bil som bara svischade förbi. Då bestämde sig herr audi för att också köra om, bara för att svänga av trettio meter senare. Stora applåder till herr audi...

Vart skulle vi igår då? Jo till ett väldigt speciellt ställe för mig - vår sommarstuga, mitt smultronställe - cirka tio mil från lilla Småland. När vi svängde av mot stugområde fick jag dagens asgarv...

...förr ledde vägen till en äggbod. Skillsmässa mellan ägg och bod?

Lite konstigt var det sen att köra fram till stugan på området. Någon hade gått bärsärk på skogen. Vägen låg ju där den alltid har legat. Men det kändes som om den inte alls var på samma ställe. Det blev virrvarr i hjärna bara för att träden bestämt sig för att lämna området...
Fina stugan och fina vädret (se där kom vädret). Det blev att lägga sig nere på bryggan ett tag...

...vid bästa sjön...
Inte särkskilt svalkande med sina tjugotre grader...
Men ååhh så skönt det var att bada. Jag ville inte alls gå upp, så det blev en femton minuters simtur istället 
Forskning har visat att titta på vattnet (sjö/hav) i fem till tio minuter dagligen kan bokstavligen göra en gladare och friskare. Ja jösses vad piggelinus jag måste vara nu...