Jaha, då var det dags igen...
...mello...



wait... wait...



...passar ju bra idag - Runt om i Sverige arrangeras sedan 2010 Löpningens dag  :-) den första lördagen i februari - detta är för att uppmärksamma den enkla träningsform som löpning är. Om du vill fira Löpningens dag så är det enda du behöver göra är att ta på dig träningsskorna och en reflexväst - det är mörkt i februari ska ni veta... Och ut och SPRING. Ja, det var ju lätt... Vänta lite... Det betyder ju att jag firar löpningens dag flera gånger i veckan :-)
Men just i min lilla värld (inte lilla världen) så känner jag mig ganska ensam i firandet... så jag bjuder med mig alla som också idag har tagit sig ut/tar sig ut och går :-)
Men helt ensam på min löprunda var jag inte i dagens Sibirien. I riktiga Sibirien vann Sverige som väntat mot Kazakstan och får imorgon bitti möta Ryssland i final. De verkade faktiskt ha tagit mig på orden och "delat om" - för det var ooootäckt jämnt. 4-3... Så jämnt på plan men ändå inte... Ingen bra is - inget antikvärde på den, men däremot på ismaskinen... Så även om det var jämnt på plan så var inte planen jämn... Plant och jämnt att springa på hade däremot jag på min morgonrunda. Det var det jag menade med att jag inte var ensam. Massor av plognissar ute :-) Och hör och häpna - gång-/cykelvägarna var bättre än bilvägarna. Tack så mycket! Det var bara några hundra meter precis utanför huset där det var en decimeter snömodd. Gick ju hur bra som helst när jag sprang ut - men hem... det var nog de längsta sista några hundra meter som jag sprungit. Eller försökte springa... Benen ville inte lyda mig och jag ville inte lyda benen för de skrek... De skrek ett ord som över huvud taget inte finns i min vokabulär när jag är ute och springer. Envis? Inte då... 8-)
Vad skrek då benen?