...kan man väl kalla mig för tidig söndag morgon... Nästan i alla fall...
Kan ju vara glad att vi inte har trätrappor i trappuppgången... Bra med sten... Och det kommer från en smålänning :-) När jag kom hem efter mitt löppass så luktade det blääää i trappuppgången - och vad ser vi? En cigarettstump som glöder på sista versen... Bra med sten som sagt var...
Men Hallå! Sluta för f-n röka i trappuppgången. Det är ju inte som så att jag har så många andra vägar att välja på om jag ska in/ut. Ja, ni hör ju själva vem som är på gång att vakna av detta - Fröken Missnöjd. Men tack vare ett löppass som ej var av denna värld så förblev hon Miss Nöjd! Har jag studsat och flugit fram förut - så vet jag inte vad jag ska kalla detta? Faster than the speed of light? Mina kilometrar har aldrig sprungits så fort förut av mina ben. Om ni bara kan fatta hur underbart det är - löpteknik och andning i fullständig harmoni med varandra. Bra teknik och syresättning gör mig till ortens egen fartkanon utan att det upplevs som jobbigt under tiden. Det är först när man stannar benen och hör den flämtande andningen och hjärtats höga snabba slag som man verkligen kan fatta att idag gick det undan. Men varifrån kommer denna energi? Ja fråga inte mig, för jag har ingen aning. Tips mottages tacksamt. Rekord - är inte de till för att slås...???
Rekordmånga födelsedagar verkar det vara för mig i år i alla fall... Varje lördag enligt den kverulerande över mello... Tur man aldrig är äldre än vad man känner sig, dvs fjortis ;-) Ja, vad kan man annars kalla den crush jag har på en viss gitarrist... ;-) 

Mmmmm... Minns... Syn... Vilken scenflirtis... Bra med självinsikt så man inte går alldeles dårpippi och tror det är IRL. En virtuell bekant jobbade i lördags med att bevaka en innebandymatch. Får för övrigt snart starta fanclub då hans snart femårige son älskar Pippi...Undrar vad de ropade på inneplan? Hål i bollen...  :-P Haha och så var vi där och min humor...  8-) Men det är ju JAG! Och jag är till etthundrasju procent säker på att den kommer att hjälpa mig att ta mig igenom det jag för nuvarande fightas med.

Fight trodde jag det skulle bli i OS-hockeyn... Jösses nog för att jag tyckte att hjärtat slog på rejält när jag var ute och sprang. Men hockeyn var värre... Redan INNAN MATCH! Hade behövt sjukvårdskunnig personal här. Lite svårt att utföra HLR på sig själv när man redan är inne i den konstgjorda andningen... Kanske skulle ha gett mig ut och kuta igen för att få NER pulsen... 0-1... 0-2... fördel: pulsen börjar tappa fart... 0-3 ridå! Och matchen slut. Grattis Kanada! Oh Canada... Inte för att vi ska känna oss snuvade på guldet. Segern var rättvis - Kanada var klart bättre. Men vilken nysning... Hur kan man ta en allergimedicin i sju år och sen stängas av från finalen ett par timmar före matchstart? Vem läser dopinglistan? Mest spännande att få höra var ansvaret för detta, detta (väl valda ord av kapten Haddock). OS kunde fått ett bättre slut. Men! vi ska minnas alla de fina prestationer utav de svenska atleterna. Även om jag gärna hade bytt ut några silver och brons mot lite fler guld... Mycket vill ha mer... ;-) Men vad ska hända nu? Vad är livet efter OS? Afterlife... Det var ett tag sen... ;-) och jag vet ju vilken version jag älskar. Mina underbara minnen från trängslen precis framme vid scenstängslet...



Klockan har passerat midnatt. Så måndag det är...
...ny vecka... nya möjligheter...