...ja för vissa debattartiklar...

Aftonbladet debatt (unvislänk) - Ivar Arpi på Twitter beskriver så väl vad det hela handlar om: Det är verkligen en märklig tid när det är de så kallade "antirasisterna" som jämt delar upp människor i vita och icke-vita. Om det man är ute efter är skarpare, hårdare, kanske våldsammare konflikter i samhället så är det precis sådana här texter man bör skriva. Bekvämt att tro så blint på teorin om strukturell rasism att man per definition alltid är offer och kan slå ur underläge. Och om någon ifrågasätter ens lite kan man slänga ur sig ett "skyll inte på offret!". Eller ett "skyll inte på den som drabbas av rasismen!"

Hur de i texten skuldbelägger: "Det är dessa politiker, tillsammans med priviligierade vita ledarskribenter och debattörer, som är ytterst ansvariga för att piska upp hatet mot flyktingar, invandrare och icke-vita svenskar."

Slutmeningen: "Är det acceptabelt att våra barn dör så länge era barn är oskadda?"

Något brister inom mig när jag läser sådana här texter. Jag har aldrig aldrig brytt mig om hudfärg på de människor jag möter. Jag har behandlat alla lika - utefter deras inre egenskaper. Vilket är för mig det enda som räknas. Vill de att jag helt plötsligt ska börja se hudfärger??? Tycker att Adam Cwejmans ledare "Rasism för antirasister" gäller även här.

”Min värsta mardröm är verkligen att vakna upp och va omringad av nån lökig svart partner och svarta barn”. Vem har skrivit så? Ingen. Men byt ut ”svart” mot ”vit” och du får en mening publicerad i boken Rummet (Galago 2015). Hela meningen lyder: ”Min värsta mardröm är verkligen att vakna upp och va omringad av nån lökig vit partner och vita barn med lagom lockigt hår som fått en perfekt ambigous look för att anses spännande men slipper allt negativt”. (GP)

Hur har det blivit så här - hur har vi fått den här uppdelningen?


(Nöjesguiden)

Enligt mig så bidrar sådant här till att vi får starkare grupperingar i samhället där motsättningarna mellan grupperna bara ökar. Kan vi inte bara enas om att rasism är rasism - oaktat avsändare och mottagare - och bekämpa den? Polariseringen i samhället just nu gör mig så frustrerad, ledsen och alldeles matt.

Något mer som gör mig så enormt trött är alla de texter (artiklar, kolumner, blogginlägg mm) som ska tala om mäns *valfritt* och startar helt korrekt med självklart inte ALLA män, men ändå så blir det en våldskultur och våldtäktskultur etc...

Först vill jag klargöra att jag inte på något sätt bagatelliserar de brott som begås. Tvärtom!!! Jag tycker de är för jäkliga rent ut sagt. Och varje fall är berörande - det ska ingen sticka under stol med. Men som Anders på genusdebatten (läs!) skriver: "Man kan inte anlägga ett personligt perspektiv utifrån hjärtat på ett samhällsproblem, precis som man inte kan anlägga ett kallt rationellt perspektiv när det gäller någon närstående." Så det jag tänker ta upp - är det jag finner så fel i deras resonemang - det kollektiva skuldbeläggandet av halva befolkningen som att våld skulle vara något nedärvt - en arvssynd. Samt då att de i stort sett aldrig pratar om kvinnors våld mot män. 

De pratar om våldsnorm? Jaha, det är 70.000 misshandelsbrott som anmäls där män är förövarna, av dessa är många flergångsförbrytare - så 20.000 unika män kanske. Detta innebär att kanske 0,5% av befolkningen står bakom detta (om man räknar bort småbarn och de äldsta). Hur blir 0,5% en norm? Det är mer en norm att vatten befinner sig i vattenfall i Sverige... 

Liknande borde det då också finnas en inbrottskultur och en rånkultur, eller? Se så här - om våld är så accepterat av allmänheten- varför sätter man då exempelvis oftast sexualbrottslingar på restriktionsavdelningar i häkten och fängelser, för att inte andra intagna ska ge sig på dem?

Jag är medveten om att när de säger kultur så är det för att man informerar tjejer att inte springa med lurar i öronen, inte gå genom oupplysta parker mm. Även om man nu gör detta och blir överfallen så är det inte ens eget fel om man blir påhoppat. Felet är alltid förövarens! Informationen handlar istället om att bete sig smart. För visst informeras det om att man inte ska gå och vifta med pengar och flasha med fina saker för att inte dra till sig rånare? Och visst informeras det om att man inte ska ha värdefulla saker liggande öppet hemma - detta för att försvåra för tjuven. Talar vi för det om rånkultur eller inbrottskultur? Nej, det handlar helt enkelt om att man ska bete sig smart. Vi vill inte att rån/inbrott ska ske - men tror ni det hjälper för någon med sin agenda klar att polisen står och säger "Ni får inte råna!". Samma gäller våldsbrotten - dessa grobianer lyssnar knappast på uppmaningar om att de inte ska förgripa sig på andra. Men smarta personer kanske lyssnar på uppmaningar om hur man ska bete sig rent smart?

För att kolla siffror: med 400.000 barn som lever i ensamhushåll - oftast då med mamman - så saknas i många fall en mansnorm. Med en mansnorm (den jag och de flesta jag känner refererar till) så sitter det i ryggraden att inte bruka våld (undantaget då i självförsvar). 68% av våldet mot barn står kvinnor för, kanske kan vi se kopplingar till mäns våld mot kvinnor mellan ensamhushåll och få stryk av en mamma där allt våld ackumuleras till tystnad och en slutlig aggression? avd. förbjudna slutsatser i landet Sverige...

Siffror finns som talar om att brotten inom partnerskap är lika. Mörkertalen då? Vad jag tror så är det att män är än mer obenägna att anmäla än kvinnor på grund av skammen. Hur skulle dessa siffror se ut om vi hade ALL fakta? För ur ett perspektiv är mörkertalet på kvinnors våld mot män enormt (min gissning). Och alltid så ska de hänvisa till BRÅ för sina siffror - men BRÅ saknar upphämtningsområden angående kvinnors våld mot män. Vi har 1.300 skyddande boenden och 250 kvinnojourer som ger statistiskt underlag till BRÅ - mot en (1) jour för män som utsätts för våld från kvinnor.

(Kunskapsbanken visar på olika typer av brott - I Dagens Juridik kan vi läsa att brotten är lika.)

När det längre fram kommer forskning som kan visa på kvinnors psykiska våld mot män kopplat till självmord då kommer sannolikt siffran där kvinnors våld leder till mäns död att öka.

Samhället måste bli bättre överlag att lyssna mer på sina svaga - och då menar jag inte bara dem som enligt konstruerade maktordningar anses vara i underläge (kvinnor, andra etniciteter mm) - utan även känsliga och ensamma män. Att ha åtgärder som skingrar deras isolering och tar dem ur depressioner och desperata handlingar som i sin mest förtvivlade form leder till självmord.

Ett fåtal vänder den här ilskan utåt och begår våldshandlingar. Det är inte ett evigt "hat" som driver människor till vansinne. Visst finns det dem som drivs av hat - men jag tror verkligen inte det är alla. Jag tror det är ensamhet och en känsla av att inte vara förstådd av sin egen omvärld och det samhälle man lever i. Det måste i detta läge vara enormt provocerande då att få höra att man är en priviligierad individ som inte får ventilera sin oro öppet. Att kanske ständigt hånas och förlöjligas för att slutligen lämnas isolerad och hamna i utanförskap - då med en känsla av att man inte lever upp till mansnormen (som vilken kvinna som helst har friheten att definiera). Hur överlever man i ett sådant samhälle där man inte känner sig välkommen?

Med män och våld - om man ska dra parallellen till djurvärlden - så är det som så att den starkaste är den som då också får föra sina gener vidare. Allt enligt Darwins teorier om det naturliga urvalet. Så här var det också för de premänskliga arterna som uppstod. Med tiden kom den "starkaste" att istället för att bli den som besegrade de andra hanarna att bli den som kunde skaffa hem mest föda. På många håll är urvalet hos människan nu förändrat - men hur mycket av det andra som lever kvar - och gör våra urvalsprocesser påminnande lika djurens - kan vi bara spekulera i. Psykopati, personlighetsstörningar, missbruk och sadism verkar dock vara rätt unikt för just vår art. Men inom de områdena så är fördelningen rätt jämn mellan könen. Löser vi de problemen löser vi nog rätt mycket av våldsproblematiken också. 

No more flash of the blade...

För övrigt anser jag att ni ska läsa denna stjärna!


(Rocki)