FRÖKEN MISSNÖJD

...när folk svävar i det blå...

Grattis Lyxfällan! Ni är härmed garanterade odödlighet...
Vadå procenträkning och SMS-lån med ockerränta liksom...

Eller så var det för lite dans???

(nationella sekretariatet för genusforskning)

Jomenvisstserru! I mattesalen dansar vi bråkräkning:
- polka 2/4-takt och vals 3/4-takt...

Man slutar aldrig att förvånas - fast man borde - om vad som sägs om skolan numera. Som "Programmering blir sannolikt inte ett eget ämne i grundskolan. Mycket tyder på att Skolverket istället kommer att föreslå att området integreras med ämnen som matematik, slöjd och teknik.

Programmeringen får naturliga hemvister, till exempel genom att delar av området har uppenbara kopplingar till matematik. Andra delar har kopplingar till teknikämnet. Slöjd skulle kunna vara en annan sådan hemvist, med kreativt skapande och byggande som har digitala inslag. Ytterligare ett exempel är samhällskunskap, som kan involvera de samhälleliga aspekterna av digitaliseringen och hur människors liv påverkas av digitala tjänster. Lämpligt att börjar från ettan eller tvåan och sedan kan man öka komplexiteten högre upp i skolsystemet."

Men nog har jag sett dem dyka upp på sociala medier. Män som förklarar saker, ofta på ett nedlåtande sätt. Inte alltför sällan handlar det om mindre kompetenta män som förklarar saker för kompetenta kvinnor. Män som sysslar med det vi idag refererar till som ”mansplaining”. Begreppet mansplaining blev ett sk allmänt begrepp då LA-Times publicerade Rebecca Solnits text ”Men Explain Things to Me”. Sedan dess har begreppet kommit att bli en vedertagen nätjargong.

Solnit beskriver mansplaining som ett resultat av en överdriven självsäkerhet i kombination med enfald. Många studier har faktiskt bekräftat det här - studierna har då visat att män har bättre självförtroende än kvinnor. Studierna har inkluderat data från en mängd olika länder och en genomgående könsskillnad framträdde tydligt, även om den faktiskt var mest uttalad i Västvärlden. Och vad det gäller sk enfald finns det också veteskapligt stöd för att män tenderar att överskatta sin egen kompetens. Ett klassiskt exempel är bilkörning. Framför allt yngre män är överdrivet självsäkra bakom ratten trots att det är just denna grupp som är främst representerade i allvarliga trafikolyckor.

Och ska man kolla generellt så finns det också könsskillnader i självuppskattad IQ. Forskningen visar tydligt att män tenderar att genomgående överskatta sin intelligens i betydligt större utsträckning än kvinnor. Särskilt intressant var att de som kraftigt överskattar sin IQ nästan alltid är män. Vilket bekräftas om man kollar på Mensaresultat som då säger att andelen kvinnor mot andelen män som tar Mensatestet så är andelen kvinnor högre som klarar testet. Ja, att fler män tar testet säger sig i det läget självklart - men som sagt det är andelen det handlar om i detta uttalande. Inte antal personer.

Detta hänger självfallet ihop med den numera berömda normalfördelningskurvan - där vi har fler män i toppen och i botten av IQ, medans kvinnorna generellt sett återfinns i mitten. Detta i samband med att män är mer benägna att ta risker (y-kromosomen och testosteronet) gör att vi får fler män i toppositioner men att vi samtidigt får fler män som hamnar i samhällets botten.

Så hur slipper vi mansplaining? Man pratar mycket om att kvinnor måste få bättre självförtroende. Och visst måste vi kvinnor ha ett tillräckligt självförtroende för att känna att vi duger. Men ett överdrivet självförtroende som får en att överskatta sin förmåga är knappast något kvinnor bör eftersträva. Världen blir inte bättre om kvinnor också överskattar sin förmåga och kompetens. Trafiken blir knappast säkrare om båda könen tror sig vara rallyproffs så fort man fått körkortet i hand. Nej, lösningen här är nog snarare att män måste få en mer realistisk syn på sig själva och sin kompetens. Världen behöver inte inkompetenta kvinnor som förklarar saker, världen behöver ödmjukare män.

Vilket vi har mängder av. Vad jag har mött i mitt liv så har jag i stort sett enkom mött män som för dialog och inte "jag vet bäst"-monolog. Men jag tvivlar inte på att biologin faktiskt har gjort att det är fler män än kvinnor med det här beteendet. Hur vi sen reagerar på det beror nog på hur vi är som personer. För hur ska någon veta att informationen är totalt onödig om vi inte säger det. Människan är inte tankeläsare liksom...

Men just manslplaining - kollar man på nätet så tror jag att det ser ut att vara mer utbrett än vad det egentligen är. För att bara för att det är en man som förklarar något som han faktiskt kan (som ex. en hantverkare som ska förklara vad han gör när han blivit anlitad) så är det inte mansplaining. Men ordet har blivit en sådan term att den då gärna tas till så fort en man öppnar munnen. Jo, våra tokfeminister tar ju gärna det som ett bevis på spökvärlden patriarkatet...

Och därför ska givetvis den där förbenade genustjosansvejsan in i allt!!! "Feministteologi kan vidga diskussionen om frigörelse" Yupp! Nationella sekretariatet för genusforskning...

"...en inriktning som tittar närmare på hur teologi kan konstrueras på nya sätt så att den bidrar till kvinnors frigörelse. Det är ett väldigt mångfacetterat fält med många olika strömningar som går in i varandra. En viktig ingång är queerteologi som menar att det inte nödvändigtvis behöver vara kvinnor som är subjektet eller att det ens behöver finnas en tudelad könsförståelse.

Inom queerteologi menar man att frigörelse uppnås genom normkritik och gränsöverskridande agerande och detta ansluter till queerteorin genom kritiken av stabila sexuella och könsmässiga identiteter.

En annan viktig strömning är den postkoloniala feministteologin som kritiserar den västerländska teologin och ifrågasätter missionen och dess konsekvenser. Den visar hur missionen har samverkat med kolonialismen och ekonomisk imperialism och hur detta konstruerar andra etniciteter än den vita västerländska som avvikande.

Medan dessa två perspektiv följer genusvetenskapliga strömningar följer andra teologins, till exempel det som kallas interkulturell feminism. Där är man ute efter en teologisk konstruktion utifrån de förutsättningar som finns i olika länder genom det religiösa och kulturella arv som fanns innan kristendomen kom. Genom att ta fasta på det vill man försöka plocka fram en teologi som kan vara frigörande för kvinnor."

Ska tydligen utgå från ifrågasättandet av det enhetliga autonoma subjektet som är utbredd både inom feministteologin och genusteori i stort. Och givetvis ska det in lite kroppsperspektiv också. God Morgon kroppar...

"Feministteologin har alltid kämpat med att sammanfoga de två perspektiven. I kristen teologi har ju människans beroende, inte minst av Gud, alltid varit ett centralt tema. En ständig fråga i feministteologin är huruvida det finns någon potential för frigörelse i kristendomen överhuvud taget, alla feministteologer skulle inte svara ja på den frågan. Det finns också en postkristen eller posttraditionell teologisk strömning som säger att kristen teologi är så färgad av patriarkala värden att den inte går att använda frigörande.

I feministteologin finns ett starkt etiskt perspektiv, det finns ett stort intresse kring vilka konsekvenser en viss teologisk konstruktion får och hur det kan skapas mer hållbara konsekvenser. På så vis kan teologi användas på ett frigörande sätt men kan likväl användas i andra syften. I min forskning är frågan om samtidighet central, det vill säga att beroende och frihet inte behöver utesluta varandra.

Det finns delar inom feministteologin som skulle kunna vara viktiga att ha med både inom genusteori och i ett större feministisk samtal. Till exempel det jag sysslar med, relationalitet.

Inom genusvetenskapen finns tyvärr få kopplingar till feministteologin. Det är ett intressant fenomen, det är så självklart idag att etnicitet, sexualitet och andra faktorer påverkar vilka vi är och att detta ska få ta plats i det offentliga rummet. Men ofta glöms religion bort.

I vårt samhälle är religion något som helst ska höra till det privata, något som ska kunna stoppas åt sidan. Vi är medvetna om att det exempelvis inte går att stoppa ålder eller funktionsvariation åt sidan, det är en del av oss och gör oss till dem vi är. Men religion har inte den platsen. Feministteologier från olika religioner skulle kunna vara med och lyfta fram både existentiella perspektiv på frigörelse men också religion som en del i ett intersektionellt perspektiv.

...planerar att vara klar med sin avhandling om två år. Den har ingen titel ännu, men temat är "mellanmänskligt beroende i feministteologi".

Blev vi så mycket klokare av texten mer än att vi får se skattepengar i arbete? Nope! men...

"Queerteolog"
"Allt blir till på nytt i varje ögonblick"
"Förmodernt mystiskt tänkande"

BINGO! i postmodernism...

Där det numera också tycks att man ska ta hänsyn till vad folk tänker när det gäller ”obetalt hemarbete”: "Vem var där och mätte de sju minuterna i går när du planerade veckans matinköp? Vem var där och mätte när du i går gjorde en mental anteckning om att tandkrämen snart är slut? Vem var där och mätte din ambivalens i går när du ville delegera sysslan att tvätta sängkläderna, men inte orkade ta den diskussionen utan tvättade dem själv?"

Alla dessa idéer - eller snarare konstiga påfund då - som kommer upp värre än Grönans grodspel. När man inte tror det kan bli knäppare, så kommer genast en ännu knäppare groda och kväker. Alltid är det något - de flyttar och mixtrar med tolkningar och gränser med reglerna så ingen vet vad som gäller. Det som känns bäst för stunden...

Ja, jäklar alltså...

Anyhow - om det dära mentala hemarbetet kom det i alla fall ett roligt svar...

Ja jisses...
Visst kan det kännas en aning överdrivet. Men huvudpunkten är faktiskt att generellt sett så hanterar män och kvinnor det där med hemmet olika - och för att det ska fungera så handlar det om att tillsammans kunna kompromissa och komma fram till den lösning som passar bäst för just dem.

Går vi vidare till arbete och lön - många olika är siffrorna om hur mycket "mer" männen i genomsnitt tjänar än kvinnorna. Jag har sett siffror på upp till 30%. Och överallt så tas de här höga siffrorna för fakta (fast de dessutom anger olika siffror) och sprids till våra barn om hur eftersatt kvinnan är. Nu är inte den exakta siffran det viktiga - det som ska synas är ju hur priviligierad mannen är. Men om vi kollar riktig fakta så på Medlingsinstitutets hemsida:

Utan ett ens ladda ner deras rapport kan man utläsa vad den egentliga skillnaden är. Det tog mig mindre än en minut...

Laddar jag ner rapporten finner jag snabbt:


Detta är dessutom en skillnad som MI i sin egen rapport konstaterar att det inte går att säga att den beror på diskriminering. Varför skillnaden finns är oförklarligt och kan lika gärna bero på andra faktorer, som att män underrapporterar sin arbetstid. 

De höga skillnaderna är siffror som får stå emot motsagda och de prånglas ut till våra barn (bland annat genom boken "Alla borde vara feminister". Ska vi verkligen lära våra snart unga vuxna detta? En felaktig oklart siffra som absolut inte tar hänsyn till sådant som ålder, yrke, utbildning och arbetets omfattning. Ska vi lära våra barn att det alltså inte spelar någon roll vilket jobb de väljer, vilken utbildning de väljer, hur länge de studerar eller hur mycket de jobbar?

Och det här med att de "utslagnas" - varav 9/10 är män - inkomst inte tas med när det ska könsjämföras är ju självklart. De tjänar ju noll! Att vi har män i toppen och botten förklaras av normalfördelningskurvan (se ovan). Nu har inte jag tokläst MI:s rapport - men jag kan faktiskt inte se att de utslagna är med när det räknas medelinkomst. Någon som tror att 5% då blir ännu lägre?

Att det fortfarande finns de som tror att denna tokfeminism handlar om riktig jämställdhet är för mig en gåta. Senaste exemplet nu: "Västra Hisingen tänker införa feministiskt självförsvar i grundskolan. Endast flickor får delta medan pojkarna ska få utbildning i normkritik och hur man beter sig mot flickor."

I GP kommer ett bra svar mot det hela: "Flickor utbildas i feministiskt självförsvar, en kampsportsliknande försvarsteknik. Varför inte välja avvärjande teknik i stället för slagteknik? Dessutom får pojkarna inte möjlighet till motsvarande utbildning, och detta i en skola som skall vara jämlik och lika för alla. Särskilt skall detta beaktas mot det faktum att även pojkar utsätts för våldsbrott, vilket inte skall glömmas bort. Majoriteten verkar tro att utbildning i feministiskt självförsvar gynnar solidaritet och jämlikhet, trots att man utestänger alla pojkar från att lära sig självförsvar. Det här ser ut som ett beställningsprojekt från Feministiskt initiativ och Ung vänster, vilket skulle förklara varför pojkar inte får delta i självförsvarskurserna. Uppdraget tycks inte handla om att göra samhället säkrare för alla utan enbart vara ett sätt att införa symbolpolitik. Vi ifrågasätter hur majoriteten har tänkt när man i en skola som skall vara jämlik, öppen för alla och dessutom obligatorisk inför en kurs som enbart framställer en bild av att pojkar slår flickor och att pojkar inte behöver lära sig att försvara sig utan att pojkar skall lära sig att tänka normkritiskt men inte flickor."

Förbaskat bra att det finns politiker som faktiskt protesterar mot snedseglandet i detta land. Att pojkar är mer utsatta kan man läsa hos skolinspektionen - "Vanligare att pojkar anmäler fysiska kränkningar."

Surprisen alltså att killarna på samma tid som flickorna tränar självförsvar få lära sig normkritiskt tänkande och hur flickor ska behandlas. Delarna i sig är väl inte fel - men alla sägs ju enligt dessa behöva mer normkritik så varför fråntas tjejerna det...

Och det här med självförsvar - jag vet en hel del om kampsport, vilket är det som ”feministiskt självförsvar” bygger på. Visst är kampsport bra både för självförsvar och för motion. Men i hela idén med kampsporter ingår detta med respekt för utövandet. Att man inte får tjoffa ner folk lite hur som helst bara för att man kan. Ganska så ofta får vi läsa om en och annan som bortser från dessa principer och spöar upp någon, bara för att de kan. I majoriteten av dessa fall så utesluts dessa personer ur klubbarna.

Självförsvar bygger alltså på helt andra principer, man måste bli anfallen först och försvaret ska enbart användas för att värja sig. Den som tror att ”lite stryk har väl ingen dött av” eller rent av tänker ”Nice att få smälla på lite” är med andra ord rätt illa ute, i varje fall i mina ögon. Utan den etiska riktlinjen eller vetskapen om vilken person man sätter ett vapen som ”självförsvar” i händerna på, kommer ofelbart tråkiga saker att hända. Kommer dessa etiska grundprinciper som är förenade med kampsport att läras ut. Jag hoppas så - men något inom mig tvivlar...

Den här uppdelningen som hela tiden ska ske av flickor och pojkar - fast vi ska vara normkritiska och könsöverskridande - jag får verkligen inte ihop det. Jag växte upp där det sågs som fullkomligt självklart att pojkar och flickor lekte tillsammans. Som jag har skrivit otaliga gånger så har jag mestadels lekt med pojkar - och ingen har någonsin sett något konstigt i detta. Som barn lekte vi bollen-i-burken, cowboys och indianer, spelade fotboll i lekparken etc etc. Vi gjorde kojor i skogen och annat kul och bus.

Som tonåring där kärleken var evig - bara föremålet för kärleken som växlade. Man blev förälskad och där känslorna ibland var besvarade och ibland inte. En omtumlande period i gränslandet mellan barn och vuxen där känslorna kunde pendla mellan bottenlös förtvivlan och salig lycka. Det var normkritik i att bryta mot regler satta hemifrån - det naturliga i att testa gränser. Tack tålmodiga föräldrarna! Jag hade - tro det eller ej - en rosa period (tapeterna i flickrummet är kvar som bevis) och frisyr som passade den tiden (jo tänk en sprayad Joey Tempest på den tiden). Det var en tid där vi umgicks killar och tjejer - det var killar på mopeder, senare i EPA-traktorer och senare även i bönande amerikanare. Trots att vi var tjejer och killar (jo, jag då som tomboy) så fanns det inga gränser för att det där kan inte tjejer göra eller det där kan inte killar göra - för vi umgicks, vi gjorde saker tillsammans. Är inte det att acceptera varandras egenheter så säg?

Jorå - jag har stött på avartarna inom det manliga släktet jag också. Liksom jag har inom det kvinnliga släktet. Men aldrig att jag har ens snuddat vid tanken på att det här skulle gälla alla män/kvinnor - avarterna är på individnivå. Och vad jag har märkt att i det manliga släktet - de som inte behandlar kvinnor väl döms som hårdast av andra män. Det om något talar väl om att i Sverige är respekten för kvinnor norm. Ja, just det - mer normkritik behövs ju alltid...

Men in alles så har allt detta lett till att vi alltså har en generation unga tjejer och kvinnor som är livrädda för gruppen killar och män? En generation unga killar som ska utbildas i "normkritik" för att lära sig respekt för tjejer och kvinnor eller bli mindre "manliga"?



Likheten...

...jo... <host> <host>...

Fiskar - enligt skattepengar i arbetesekretariatet så kan man studera normbrytande akvariefiskar och föra in det i undervisningen. Hur kan sjöhästar, blågyltor och clownfiskar bidra till större medvetenhet om normer och könsroller? Just sjöhästen är då ett djur som passar bra för att använda sig av för att diskutera föreställningar kring kön och genus. Sjöhästhonan stoppar sina ägg i hanens mage och sedan är han gravid i en månad. (nationella sekretariaten för genusforskning) Mm... och hur överför vi detta till mänskliga könsnormer?

Det är väl ytterligare ett sätt att de då ger "bevis" för att kön är en social konstruktion? För mig som naturvetare är detta påstående minst sagt märkligt. Jag klarar inte av att med hedern i behåll påstå att människan är tillhör den lilla unika skaran av unika arter i djurvärlden där kön byts på naturlig väg eller att hanen är gravid. Inte heller att människan är unik i majoriteten av djurarter och att skillnader som kommer ur våra gener saknas mellan könen betraktade som grupper. Att inte alla detaljer är fastslagna in på atomnivå är inte en vink om att kön är en social konstruktion. Vi vet tillräckligt för att kunna säga att det finns skillnader i vår inre kemi såsom hormoner och könskromosomer (x mot y) som påverkar våra beteenden. Det handlar alltså inte bara om kroppsbyggnad och yttre attribut. 

Vi människor drar oss för att erkänna att vi är biologiska varelser. Vi vill gärna se oss som högre stående än djuren men vi har faktiskt fortfarande gener, slipade av evolutionen, som spelar roll för de kroppar vi fått och de fallenheter vi har. Ännu jobbigare blir vår biologi när det gäller kön, för att inte kalla det tabu. Den som tar upp ett biologiskt perspektiv i jämställdhetsdebatten kan förvänta sig stämpling som stenåldersmänniska, eller rätt och slätt som en som är emot jämställdhet.

Men jag är verkligen för jämställdhet - alltså strävan efter jämställdhet ur ett individperspektiv. Detta har numera blivit till en strävan efter rättvisa mellan grupper, det som kallas identitetspolitik. Jag anser inte att människor är fria bara för att en grupp de kan sägas tillhöra (bl.a. könsgruppen) behandlas rätt och rättvist. Målet tycker jag borde vara att människor blir behandlade utifrån de är som helhet, utifrån vad de kan, vill och tycker. Frihet ska vara individuell, annars är den inte mycket värd. Och eftersom jag som jag nämnde ovan anser att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män sett som grupper, så anser jag inte att 50-50 män-kvinnor är en målsättning inom till exempel en utbildning eller ett yrke. Det spelar ingen roll hur få eller många av samma kön som gör samma val som man själv. Det viktiga är att man kan ta de vägar i livet som man vill och att man har samma möjlighet att göra det som alla andra.

Men se - det duger inte i denna genustjosansvejsanvärld.

Finns det fortfarande de som på riktigt tror att dessa genustomtar är för äkta jämställdhet?

Detta genustjosansvejsan hit och dit gör mig totalkollrig! Alltså att det har funnits toaletter som både tjejer och killar kan använda på skolor och offentligt är inget konstigt. Det tillhör kanske inte det vanligaste - men i min värld så är det inget konstigt. Däremot så blir det det när det uppmärksammas och döps till hentoalett...


(unt)
...eller inte just själva ordet hentoalett då utan att man gör det till en så stor grej. "Nu öppnar universitetets första hentoalett" och så ska det till en specialdesignad skylt (skattepengar i arbete?). Det hade väl gått att bara sätta upp både herr- och damtoalettskyltarna? Men vad vet jag?

Är ganska säker på att det är nagellacket som gör det! För just nagellack är ju det som de flesta frågar efter på en toalett - vare sig man är han, hon eller hen...

Till honom...



Säkert har vissa rasat över dessa kalsongförpackn men än är de kvar i skyltfönstret. Undrens tid inte förbi...

Är det verkligen möjligt? Då borde det med andra ord vara vegetariska korvar...

Det gäller att ha realistiska förväntningar...



Beger man sig till Södermalm till exempel...



"Hipsters Som Möthas i Natthen och Pröfwande Sniffa Warandras Skäggh." (@Muralgranskaren)

Men det är inte lagligt att köpa...

Och vill du ha kaffe till...

...så blir det lite dyrare...

Två typer???

Är det två tillsammans med...

Inte lätt att veta vad som är inne och ute...

...vissa saker har gällt länge...

Hoppas du fixade översättningen...


Google translate...

Underbara google translate alltså. Prova att översätta från svenska till engelska: "Din mamma har talgoxar, men varför är där en tupp på din åsna."

Det där skulle ju kunna tas för en förolämpning om man verkligen sa det till någon - för att inte tala om översättningen då...

Jo kränkthetsmaffian...
---------------------------------------------
Så Stephen Fry stängde sitt Twitterkonto efter råskället mot Baftagalan, där han skämtat om att vinnaren av ”bästa kostym” klätt sig som en baglady kvällen till ära. Twitterdrevet beskyllde Fry för mobbning och sexism. De visste inte att Fry är god vän med damen i fråga. Ingen frågade. Och de brydde sig inte om att Fry bara med sitt Twitterkonto gjort mer för att bekämpa fördomar än de tillsammans gjort under hela sina liv.

De börjar bli tröttsamma. Alla de självrättfärdiga och lätt förstoppade kverulanter som betraktar det mänskliga livet mest för att då och då finna en liten förgriplighet eller något opassande skämt som de triumferande kan lyfta ur sitt sammanhang och gallskrika åt. De tror att de är djärva kämpar mot strukturellt förtryck, när de i själva verket ägnar sig åt den billigaste formen av felfinneri: Att vara den tretusende personen som djärvt twittrar om att det där var faktiskt lite nedlåtande.

Från början var sådan vaksamhet ett viktigt korrektiv mot hets och mobbning förklätt till humor, men det har urartat till fobi mot allt som stör. Vi angriper folk vi aldrig träffat för uttalanden som vi gissar sårar människor vi aldrig hört talas om. Det är en klappjakt som riskerar att fälla all lekfullhet. Jerry Seinfeld har berättat att komiker numera varnar varandra för att uppträda inför studenter eftersom de bara är där för att hitta något att känna sig kränkta över.

Men är inte just komedi den sfär där vi kan utmana gängse moral och leka med tabun? Där vi kan neutralisera våra fördomar, vår misstänksamhet och ångest genom att skämta om det. Humor kan förstås användas för att förnedra och trycka ned, men ofta är den ett smörjmedel i relationer, även ibland när vi skämtar om andra. Efter en studie av de etniska skämtens historia har sociologen Christie Davies observerat att skämten sällan riktades mot grupper man hyste verklig fientlighet emot. De handlade oftare om grupper som stod en relativt nära (svenskarna berättade till exempel generande Norgehistorier, inte Rysslandshistorier). Humorn blev ett sätt att leka med olikheter och garva åt dem. Humorn är dålig på att piska upp fruktan och förakt, eftersom skrattet i sig är förlösande. Den som har ljusskygga syften sprider vandringssägner som förfärar, inte lockar till skratt.

Det finns förstås undantag, men av dessa skäl kan humorn underlätta samlevnad. Lite som det där paret som på middagarna skämtar om varandras excentriska sidor. De kan vara pinsamma och ibland gå över gränsen, men det kan vara bättre än att gå omkring i tystnad och reta upp sig, med risk för att det slutar i en explosion. Många är rädda för att någon, någonstans ska bli sårad. Jag är mer rädd för ett samhälle där vi betraktar varandra under isande tystnad.
-------------------------------------------
(Metro)

Sen har vi ju den där andra delen också - med största säkerhet hade Frey gjort ett liknande uttalande även om pristagaren varit en man. Och då hade nog denna kränkthetsmaffia varit tyst. Just saying...

I kölvattnet av de lättkränkta Alfonsföräldrarna - som jag skrev om i staten och kapitalet - kom följande underbara...

(nyheternasverige)
Je suis Pippi!!!

Det här med ironi är inte lätt - särskilt då inte i de 140-tecknens förlovade land...

Ja, äpplet äger!!!

Citrusfrukter...

...ett riktigt otips finns det de som tycker. Var naturligtvis tvungen att skicka det till svägerskan...

Dagens tips!!!

Ja, ni fick två i ett där. Post-iten är också ett tips. Goda de där thailändska chilisarna som jag fick av en vän. Men starka - och när jag säger det - starka grejer...

Andra grejer...

Har väl hört knafe eller kadayif för det då. Men men, inte ska jag märka ord inte. Men vi kan nog lista ut vad hjulet hade fått heta om denna affär uppfunnit det...

På hjul...

Tror det har chevat ur lite här - inte så jag direkt blir grön av avund...

Andra transportmedel: Hur hittar man lättast en båtplats i Danmark?
- Köp en hamn...

Andra länder: Hur ser man att ett fisknät kommer från Grekland?
- satt sik i...

...i vattnet tappade jag mobilen. IGEN! Tur att jag har ett bra simkort. Ris and shine liksom...

Avdelning dåliga skämt. Vi stryker dem...

Att få saker strukna - det vore service det...

Många företag gör det enkla väldigt svårt för sig. Att vårda kunderna är lättare och billigare än all reklam i världen.

Helt rätt att gå sin väg - absolut kommit fel där...

Ooooops! Sorry! wrong story...

Det är viktigt att förstå varandra rätt... 

...en liten parlör...

För när man talar olika språk...

Den bilden passar in på mycket i dagens samhällsdebatt. Det jag känner igen mig mest i är det här med psykisk ohälsa. Och fler blir vi i Sverige som drabbas av det - vad hjälper då fakta att Sverige som nation är friskare än någonsin? Absolut nada om man då som jag är den där tilltufsade personen. Kontraproduktivt är det för den sjuka som det är stor risk för känner sig ännu mer tilltufsad, som att den psykiska ohälsan bara är påhittad. Det som behövs här är förståelse för varje individs situation - att lyssna, finnas där och bara stötta. Tack finaste familjen!