...men det är inte mycket mer. Tur att man har lågt blodtryck i alla fall. Alltid är det något i landet Absurdistan som får blodkärlen i hjärnan att pulsera oroväckande. Kön ska inte finnas och vi indoktrinerar barn att de ska vara hens. Och sen separeras tydligen tjejer och killar i skolbussen. Bara wtf??? Jo, det är skolan där de hade könssegregerad idrott. Snälla ni! Se att det är större än separat gympa och skilda tider i simhallar!



Ja jag talar om vissa muslimer - framförallt manliga sådana. SFM ( Sveriges förenade muslimer ) står alltså för budskap och syn på kvinnor som helt enkelt inte hör hemma i Sverige. Alls!!!

De får statliga bidrag för sin verksamhet och det är inte okej. Inte ett korvskatteöre ska gå till föreningar som inte anser att kvinnor och män är lika mycket värda. I vår värdegrund ingår kvinnors lika rättigheter och kvinnas rätt till sitt eget liv. Att staten ger ett samfund som öppet säger att kvinnor alltså inte får lämna sitt hem utan tillstånd från en man är inget annat än en skymf mot det Sverige byggt upp under lång tid.

Jag är hundra procent för religionsfrihet utan avkall. Och jag har ingenting emot muslimer. Har en hel del vänner som är muslimer - även manliga sådana - och att jag är kvinna har aldrig stött på några som helst problem. MEN jag har något emot när staten ger pengar till såna samfund. Pengar som borde läggas på att motverka just det SFM står för.

Många tycks inte fatta att just det SFM står för är verklighet och vardag för alldeles för många kvinnor här i Sverige. Om så bara en kvinna tvingas leva i enlighet med det SFM förmedlar som Islam och vad som gäller för kvinnor - så är det en kvinna för mycket!

Det SFM står för angående kvinnan är inte ens Islam. Det är kultur och tradition av förtrycka kvinnor. Detta i vårt samhälle drabbar många och föder dessutom hat gentemot människor. De som i åratal har försökt lyfta detta har anklagats för islamofobi - medan det i själv verket är de som tystar samtalet och de som behandlar kvinnor som en egendom är de som göder isalmofobin.

Jag anser att vi är skyldiga alla kvinnor som kämpat för den status vi fått i vårt samhälle att upprätthålla detta. Säger inte att allt är fine här - det finns på sina områden en bit kvar att gå. Men kvinnor i Sverige är nog bland de mest fria i världen vågar jag påstå. Och detta måste gälla alla kvinnor!

Att blunda och låtsas att det inte finns makter i vårt samhälle som på sina ställen med sk moralpoliser gör att vårt samhälle regredierar är en skam! Mot oss som inte vågar stå för allas lika värde - för kvinnors och mäns lika rättigheter. Men framförallt för de kvinnor som flytt från förtryck och nu återupplever detta. Att dessa makter dessutom får statliga bidrag så dom kan fortsätta sin propaganda är helt åt h-e!

Det är just dessa människor vi skall motverka - INTE muslimer i allmänhet.

Men inget kommer förändras eller bli bättre förrän vi faktiskt vågar tala om det. Framför allt för att de visar att absolut ingenting har hänt de senaste åren. Upprepade rop på hjälp från kvinnor vars enda önskan är att kunna leva lika fritt som alla andra, och en omfattande diskussion på ledar- och debattsidor, tycks inte ha gett någon effekt. Det är som att resten av Sverige, i synnerhet myndigheter och politiker, inte vill eller förmår ta in vad det faktiskt är som sker här i vårt land, på våra gator. Man blundar för att det finns kvinnor i Sverige som inte ser röken av den hundraåriga kvinnokamp som präglar varje lagtext och offentligt dokument.

The sound of silence...

Sveket är monumentalt!

De fri- och rättigheter vi har i det här landet gäller alla. Vem du är, var du bor, var du är född, vilken religion eller kultur du eller dina föräldrar har är egalt. Vi har alla en skyldighet för att upprätthålla dessa rättigheter. Ett särskilt tungt ansvar vilar på det offentliga Sverige, som aldrig bör acceptera könssegregering i skola, badhus eller andra offentligfinansierade verksamheter och aldrig får relativisera utifrån kultur eller religion.

Vi har då en feministisk regering??? Och ett feministiskt parti...


(Expressen)

Och nog sjutton startade SM i relativisering...

1.

2.

3.



Att man inte fattar att de man verkligen skadar i sina relativiteringsförsök av könsseparatism är de tjejer som riskerar repressalier - de tjejer som de facto drabbas. Men fortsätt ni att räkna snoppar och snippor i tecknade serier medan kvinnor inte får gå ut obeslöjade eller bara träffas på kafé ta en fika. Gör det bara ni. Fy fan!

Positivt i det hela är väl att allt fler har vaknat och ser vilket svek mot dessa kvinnor det är. Många bra texter har skrivits - den här håller jag riktigt högt. Nima Dervish lyckas som vanligt vara arg utan att vara raljant och kritisk utan att vara agitatorisk:
------------------------------------------------------------
Man måste ha bott under en sten för att förvånas över det som skildrades i senaste Kalla Fakta, Flykten från moralpolisen (4/4). Vi är dock härmed påminda, än en gång.

I Sverige anno 2017 kan inte ”Marie” vara ogift, ha hund eller dricka ett glas vin på sin uteplats utan att läxas upp av grannar, kallas ”hora” av ungdomsgäng och få stenar kastade på sig. Åtminstone inte om hon bor i trakterna kring Järvafältet. 

Det fanns en tid då vi invandrare, vare sig vi kom från Chile, Iran, Kurdistan eller Somalia, inte kunde bo tryggt i våra egna hemländer. Vi behövde en fristad, och fick det i Sverige. I dag behöver ”Marie” och många fler skydd och hjälp, sorgligt nog i sina egna hemstäder. Det är en svart ironi att det kunnat bli så. 

Det bor tusentals män i områden som Rinkeby, Husby och Tensta, män som inte håller med om behandlingen av sådana som Marie. Vad är vi för sorgliga, ryggradslösa män om kvinnor i vår egen stad inte kan vara trygga från glin som är knappt torra bakom öronen? Vad är vi alla för medmänniskor – om vi inte kan vara det civilsamhälle som markerar mot sånt här? 

Det var det fläskätande, öldrickande, sexundervisande, könsblandade, hundägande Sverige som tog emot oss. Hur har vissa mage att återgälda det med förakt och aktivt avståndstagande? 

Polisen är uppenbarligen inte till mycket hjälp här; Marie har redan polisanmält, men utredningarna har lagts ner. Men egentligen borde polisresurser inte behöva slösas på detta. Piketbilar och batonger borde inte vara nödvändiga. 

Det är svårt att inte tänka tanken att det är dags att trygga och ”reclaima” det offentliga rummet där det har slutat tillhöra alla. Det finns styrka i mängd – om en mängd bara bestämmer sig för att visa empati, ryggrad och jävlar anamma. Låt 50 kvinnor – gärna med utsläppt hår, smink, kort kjol och dekolletage – sätta sig på fik i dessa förorter och beblanda sig med lika många män! Picknicka i förortens naturområden, drick vin, umgås könblandat, skratta, konversera, spela musik – spontandansa till habibimusik! Ta med hunden och låt barn och unga komma fram och klappa! Här kan särskilt miljöpartister vara behjälpliga – för jag antar att partiet fortfarande inrymmer fler djurvänner än Erdogansympatisörer?

Nej, jag uppmanar inte till demonstrationer; tal, megafoner och plakat behövs inte. Inte heller medborgargarden, hotfullhet och allmänt muckande. Men lite mer vuxenvandringar och medborgerliga markeringar vore inte fel. Fler utvecklande möten och samtal medborgare emellan kan aldrig skada. De som bär på fobier gällande djur, alkohol och kvinnlig klädsel behöver möta vanliga människor, lära känna dem och omvärdera sina fördomar.

Liksom slöjbärande kvinnor och moskébesökare inte ska få stenar och glåpord efter sig ska inte vindrickare och hundägare få det heller. Staden är till för oss alla.

Korrigering: Just nu är hela staden INTE till för oss alla. Efter tisdagens Kalla fakta är det omöjligt att blunda för det. Den utvecklingen måste vändas i dag, annars kan du och gruppen du tillhör stå på tur i morgon. Att solidarisera sig med kvinnor som Marie är inte bara moraliskt riktigt, det är dessutom en demokratisk självbevarelsedrift. 
-------------------------------------------------------------------------
(Nima Dervish; Dagens Samhälle)

På vänsterkanten har vi fantastiska Jonas Lundgren som gör ett riktigt grovgöra för "varken hora eller kuvad". De som på riktigt arbetar för kvinnors lika rättigheter i vårt land - och tydligt sätter ner foten mot de som försöker upprätthålla de destruktiva strukturerna:

Genom att aktivt stödja initiativ i civilsamhället som arbetar för att bryta radikalisering och kvinnoförtryck kan vi förhoppningsvis komma en bit på väg. Det är ingen lätt uppgift att vända utvecklingen. Men det måste gå.

För annars - dear god...