street spirit
Spirit – det är mycket kämpaspirit just nu. Ägnar dagarna åt att vila ett huvud efter något som för många inte skulle märkas alls. Jag är och besöker min skola en till två gånger i veckan (inplanerade entimmasbesök) för att återvänja hjärnan vid miljön. Att starta på 25% (alltså tio timmar) – vilket är det minsta man kan vara sjukskriven – hade varit för mycket. Så om ni undrar varför jag "försvunnit", så är det därför.
Det här med utbrändhet – eller rättare sagt
utmattningsdepression – är det många som alltid har åsikter om. Det kan man ju
heller inte hindra människor från att ha. Men de som tror att man bara behöver
vila och sen köra på som vanligt och att allt är som vanligt igen har nog inte
riktigt förstått…
Idag är en sådan dag när tårarna bränner innanför ögonlocken. Men de förblir osynliga för resten av världen. En hjärna som skevar in på dåliga sidospår och en ångestkorp som hackar i bröstet. Av egentligen ingen anledning alls – förutom av ren trötthet. Så idag bär det iväg till den bästa terapeuten och förhoppningsvis klarnar dagen lite mer därefter.
Set me free…
Tills vi hörs igen får ni hålla till godo med mig och min natur…
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: the devil in I...
Nästa inlägg: a reason to fight...
Otroligt vackra bilder du tar/molly63
Jättetack <3
Jag visste att du långsamt skulle resa dig upp. Därför har jag hållit käften här på din sida. Du är både bräcklig och stark, Pippi. Som vanligt underbara bilder från din läkningsprocess.
Med önskan om allt gott, Micke.
Tack min fina vän <3
/ S.