...where do we go now?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Public Disaster... Kan de inte åtminstone låta bli sin mycket märkliga förvrängda syn i barnprogrammen? I lördags - Folkoteket - på SVT-Barnkanalen. Barn pryar på tatuerarstudio där det enbart är guld och gröna skogar med tatueringar - bara där är det dags att dra öronen åt sig. Smurfer ska hålla sig till gnuggisar. Basta! Men sen... Ca 2:15 in får våra barn en lektion om Che Guevara. De lär dem bland annat att "Che stod för bra saker". Menar de rasismen, sexismen, homofobin eller det vanliga mördandet? Bara helt vanlig Public Disaster en lördagsmorgon...

Har alla numera gått utbildning på Södertörn? Där ”Den postmoderna sanningsrelativismen leder oss ner i en antiintellektuell avgrund” 

"”Anything goes” är det som gäller. Det som är sant för dig behöver inte vara sant för mig. Frågan är vad som händer med statsmaktens legitimitet på sikt om ingenting är sant eller falskt. Den antiintellektuella avgrunden är nära när den postmoderna sanningsrelativismen infekterar det offentliga samtalet på alla nivåer, inklusive den akademiska världen.

I Sverige tycks den pedagogiska disciplinen vara värst smittad. En docent i pedagogik fick för några år sedan Skolverkets uppgift att skriva en rapport om fysikundervisningen i den svenska skolan, samt komma med förslag på hur den skulle attrahera fler flickor.

Ur rapporten:

”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen. […] Vissa sätt att tänka och resonera premieras mera än andra i naturvetenskapliga sammanhang. […] Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. Till exempel genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”"

Sen kommer då avdelningen för episk sågning... :-D

En spännande twist är ju att Polishögskolan nu är förlagd till Södertörns högskola. Där är man nu provocerad över att uniform bärs på skolan. Otroligt...

Mycket bra om det märkliga Toklandet Svea kan ni läsa mer om i Toklandet - Att vi har högskolestatus och examensrätt för genustjosansvejsan... Tänk er vilken strålande framtid vi går till mötes...

Som om inte MattePISA är fallfärdigt nog och vi ser fler och fler fall där människor inte förstår att utgifterna inte får överstiga inkomsterna. Så ska vi få ännu fler att ropa Hej lyxfällan...

Sportredaktören uttalar sig om matematik, Nobelpriset nästa? Trams och sidor... Faran i det här är att för många av våra barn är tramsheter24 de nyheter de får tilldelat sig. Och en sådan här krönika...

Tja... Tur att jag har mig själv som bästa referens i att sportnörd och mattenörd är en strålande superkombination... :-P

Yupp!



Att vara rädd för matematik, eller naturvetenskap, eller sanningen - blanda det med ignorans...


Tillsammans med ett samhällsklimat där vi inte är ansvariga för våra egna handlingar. Det är alltid

"Nån Annan...

"Samhället"
"Dem"
"Folk"
"Staten"
"Kommunen"

Senast i raden är den tragiska händelsen i Göteborg. Media har ägnat stor tid åt att kalla in olika tyckare som pekat ut samhället som ansvarig. Jag har inte hört någon säga att de idioter som kramade avtryckaren är ansvariga. Det är alltid någon grå massa som bär ansvaret. På twitter fick jag ordet "nånannanismen" av @galarslavHKV vilket är ett lämpligt epitet. Bristen på personligt ansvar är genomgående på alla områden." (en mensans betraktelse)

Det dådet var huvudnyhet i media - men på något sätt så sorterades det bort och hamnade som någon form av bakgrundssorl för den stora massan av Sveriges befolkning. Visst många sa att det var hemskt som av någon form av tvång. Att dådet inte riktigt berörde dem själva. Som om dådet hade inträffat i långtbortistan. Vilket man mycket väl kan säga att det gjorde. För att citera Fnordspotting: "Dådet inträffade de facto i ett parallellsamhälle som de flesta av oss inte har någon egentlig relation till. Ett samhälle som rent geografiskt återfinns inom Sveriges gränser, inte sällan bara någon kilometer bort, men som i det allmänna medvetandet inte sällan lika väl kunnat ha befunnit sig på en annan kontinent." 

Att då använda sig av klassanalysmodell och Sverige som lilla landet lagom... 

"Sveriges position längst upp i övre högra hörnet punkterar inte bara myten om landet lagom. Den kontrasterar också bjärt mot de positioner i vilka man återfinner de länder i vilka de personer som idag befolkar den svenska förorten har sina rötter i. De senare positionerna utmärker sig genom att befinna sig närmast diametralt motsatt Sveriges, varför invandring från dessa länder till Sverige praktiskt taget skulle kunna utgöra definitionen av begreppet "kulturkrock"."


Inglehart–Welzel-kartan

Någon form av kulturkrock kände jag att jag fick när jag läste... Bara jösses! Tänk er... Fy Sportaffären!

 61 fotbollsskor av 62 var herrstorlek...


För tänk att jag själv ägnar tiden åt att hitta icke-juniorfotbollsskor i storlek 36. Vilket inte alls är särskilt svårt när inte energin läggs på att gå omkring och räkna herrstorlekar... Fick hon ingen hjälp då? Tänk bara expediterna se denna person som går omkring med papper och penna bland herrskorna... Ja, jösses... Min kulturkrock bestod alltså i att vi numera har en fotbollsskomaktsordning...

Alltså detta patriarkat...

Bara suck... Verktyg efterlyses för att stoppa det här nu! Innan det har blivit orkanstyrka - för då... Så vilka kallar vi in för att ta hjälp för att få stopp på det ökända patriarkatet? Naturligtvis... Ghostbusters....

Presis så ja!


Kan de skrämma bort på det här vita också...



Yapp! Vad hände med våren? Det finns alltid de som ska göra sig roliga och svara något käckt på det positiva med våren som försvann. För mig låter det mest som ett vitt brus. Visst lyssnade jag - men det känns som om jag har hört det alldeles för ofta. Flera gånger varje år varje mars/april... Och i det läget... Ja, det är svårt att säga ”Möt varje sak/handling som vore den ny för dig”... För stämmer det alltid? Vete tusan om jag vill möta en kirurg som verkar vara gröngöling på jobbet…. men samtidigt vill jag definitivt inte möta en kirurg som är så luttrad att den inte ser mig, utan bara de tidigare tretusen patienterna den har mött under sin yrkeskarriär... Så egentligen - finns det egentligen något ställe eller något tillfälle, där inlevelse och en känsla av nyfikenhet/glädje/iver hade varit till nackdel?

Well, no... so... Carry On...