FRÖKEN MISSNÖJD

Hjärtstillestånd och hjärtsnörpschocken... Hur kunde oppositionen våga vara opposition? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela... för det som har varit så uppenbart för i alla fall halva Sveriges befolkning sen minst september... Det där med att envist vägra se elefanten i rummet visade sig kanske inte var smartaste vägen att välja??? Och till de som hela tiden har försökt att föra in varenda j-a elefant som finns... "Vi förhåller oss inte till SD! Vi förhåller oss inte till SD!" Nähää... Och SD hade inte stor show på TV igår... Grattis korkhuvuden! För nog dansar ni alla nu... Undra hur många gånger jag själv har nämnt ordet kontraproduktivt... Men ta mig tusan - trots detta så finns det de som fortfarande inte kan se elefanten - undra just om inte sådana där rosa genusglasögon är inblandade, med dem vet vi ju att seendet inte är klart direkt... Så desperat dras rasistkortet fram... man använder sig av de läskigaste ord man kan komma på i affekten - fascism, kommunism, nazism, Gulag... Det omtalade rasistkortet har ju verkligen visat sig vara en fungerande metod under resans gång... NOT! Snälla, försök att lösa de problem vi har istället. Naivt eller bara patetiskt... jag vet inte...

Risken är dock stor att det nu mynnar ut i ett enda gigantiskt "blame game", där alla skyller på alla. Där alla parter utnämner sig själva som bäst i klassen på politiskt ansvar. Ja, vårt Rosenbad - Sveriges mest följda dokusåpa: "Men varför röstade ni inte med mig? Jag menade ju inget med mitt vänstrande?" Ja den innehåller allt - från hyckel och trumpna skolpojkar till rena dramaqueens. I vanliga fall kanske man skulle kalla det för dokumentär om man spelade in från en riksdag... Kan bara se kommentarerna dagen efteråt - kritiken om att vara osannolik och ej tillräckligt realistisk... så dokusåpa det är... Svenska politiker OCH journalister är som små barn som envisas med att ha kvar sina stövlar på fel fötter när de har tagit på sig stövlarna... Skämsmössa djupt ner över ögonen...

Att i nuvarande parlamentariska läge ens tro att en sådan budget skall gå igenom vittnar om en icke existerande verklighetsförankring... Att en allians som sänkt skatterna, infört jobbskatteavdraget mm ska rösta för det motsatta... Nej gudbevars... Jösses! Att inte Alliansen skäms! Rösta på sin egen budget! Inte gilla regeringens! Vad är detta? Är det ens möjligt? Typ så... Många märkliga argument har framförts i debatten inför budgetomröstningen. Att oppositionen plötsligt skulle upphöra att existera är en mycket märklig demokratisyn. Vi kan naturligtvis aldrig veta hur det skulle ha gått om S innan budgetomröstningen hade bjudit in till seriösa förhandlingar. Den stora politiska osäkerheten beror inte på oppositionen utan på att de i regeringsställning inte verkar vara medvetna om skillnaden mellan stöd för att bilda regering och behovet av stöd för att regera. De verkar helt ha förträngt att demokrati och parlamentarism bygger på att en regerings politik måste ha parlamentets stöd. En regering som är i minoritet måste söka vinna en majoritet, antingen passiv eller aktiv. Har man inte en egen majoritet bakom sig måste man vinna den. S har inte tagit detta till sig. Istället har de i lyckoruset efter regeringsbildningen försökt kidnappa makten och driva igenom en vänsterpolitik som saknar stöd i Sveriges riksdag och i valmanskåren. Och den osäkra regeringens budget, ja...