Ja, inte ett ljud har ni hört ifrån mig. Och det beror ju på att den energi jag har till att hålla huvudet alert använder jag när jag är på jobbet. Att gå runt i mattesalen och hjälpa elever - det är där jag hör hemma. Det är det som gör det här kämpandet mot tröttheten så värt. 

Så kommer det då - försäkringskafkan. Bara det att de behöver en läkarkomplettering får mina fötter att helt dras undan. Sägs ju att man inte ska dra förhastade slutsatser och worst case scenario i alla lägen. Men det gäller inte FK. Finns ju en anledning att det gjorts en stor avhandling som blev en bok (Niklas Altermark: "Avslagsmaskinen") om hur det är ställt. 

Nåväl - fötterna slås undan och all energi (den lilla jag har) bara rinner ur mig. Allt tappar sin mening. Om man bara slapp vara i FK:s klor. Set me free...

Fri som fågeln...

Fri är i alla fall min fantasi...

När det - när man ligger där i sängen och (som vanligt) inte sover dyker det ofta upp små tankar som man spinner vidare på. Vissa frågor känns dessutom mer angelägna än andra att få på pränt. Som om sagor har dolda budskap...

--------------------------------------------------------------------
I ett hus med en tillhörande trädgårdsidyll lever fyra människor tillsammans. Det är Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin (mer blåröd än gredelin, men ok) och Farbror Blå. Några vildkatter förgyller tillvaron och smälter fint in i miljön.

Efter några år börjar det komma allt fler katter. Tant Brun höjer ett varningens finger och påpekar att något bör göras för att det finns risk att det kommer bli för trångt. Tant Grön fnyser dock åt detta och menar att det finns plats för alla katter som så vill. Tant Gredelin tycker att Tant Brun är ute på djupt vatten för här finns ju inga problem. Och vem ska kunna bestämma vilka katter som får komma och vilka som inte får komma? Farbror Blå har tittat ut över trädgården och ser inga problem för han har sett att här finns det gott om outnyttjade gräsområden.

Åren går och trädgården blir allt mer fylld av katter. De har svårt att skaffa föda – den räcker helt enkelt inte till. Det här leder då till att katterna börjar slåss med varandra, katter som vill muta in revir och katter som försvarar sina revir. Trädgården som var så välskött innan får allt mer märkbara minnen från katternas slagsmål. Och på sina ställen börjar den till och med likna en krigsskådeplats. Tant Brun är snabb med att kommentera: ”Vad var det jag sa!”. Tant Grön tycker att Tant Brun inte har någon som helst empati mot katter i behov, Tant Brun är ju rent av lite fientlig mot dem och visar tydliga tecken på katthat. Alla katter som vill ska få komma, lite måste ju alla vara beredda att offra. Farbror blå har börjat inse att varje katt har behov som inte bara en liten gräsplätt kan tillhandahålla. Tant Gredelin står tydligt på Tant Gröns sida i att det inte går att skilja på katter och katter. Ja ända tills den dag när hennes prisbelönt hortensior har blivit totalt förstörda och vandaliserade under ett stort kattslagsmål. Tant Gredelin menar att nu måste de sätta in åtgärder mot katterna för detta är inte okej. Och att hon nog varit naiv – men detta hade ju ingen kunnat förutse…
----------------------------------------------------------------

Hur historien slutar - det vet jag inte - det är ju bara Fiction...

Fiction är det däremot inte att jag älskar att träna...

 

Händer ju att man ibland tar på sig andra kläder...

...och att man tar ett kort nästan framifrån... 

Rött hår...
...och röda löv... 

Höst - som övergick...

 

...till det mörkare och mer gråa halvåret...