Så står man åter på scenen...

...lärarscenen...

25 procent - 10 timmar uppdelat på 3 förmiddagar. Jag går med en kollega nu i början och är med på mattelektionerna. Jag känner verkligen att jag är där jag hör hemma där jag hjälper eleverna i klassrummet. Många år har gått - men känslan är kvar. Lärarrollen sitter i.

Lite tid också att titta i gamla skolkataloger... 

 Visst gillar vi färg? 

Hur trött jag är? Det går inte att beskriva. Så trött att det gör ont och skriker i knopp och kropp. Så trött att jag till och från gråter av denna trötthet. Och inte sover jag för det. Men allt det är ju väntat. Och det är inte nu jag ska utvärdera hur det går. Vi får vänta några veckor och se om jag fortfarande är lika trött då som nu eller om tröttheten har avtagit något. Fingers crossed!

Tittade bara in här för att uppdatera er lite grann. Jag och jag kämpar på...

 

 

 

Och de obligatoriska träningsbilderna:

 

 

Tränar gör man. Ingen risk att bli left behind...