there's something wrong with the world today...
(Aerosmith: Living on the edge)
Fy fan! Vilken tragedi som skedde igår i Trollhättan. Jag blir så djupt ledsen och berörd och det skär i hela hjärtat på mig. Alla mina tankar går till offrens nära och kära
Det jag tänker skriva om är det som gjorde mig förbannad - reaktionerna från många håll kring tragedin. Kommentarer där vissa hoppas på högerextrem gärningsman - medan andra hoppas på en utländsk. Det som har hänt ÄR verkligen för jävligt - och jag förstår att ilska inträder. Men att dra politiska poänger - Fy f-n alltså vilka avskrädeskommentarer diverse sociala medier levererade. Illdåd som totalt ogenerat exploateras för politiska syften. Dessa dåd används som bevis för att den ena eller andra världssynen är riktig. de som anser sig ha fått sin världsåskådning bekräftad tycks närmast frossa i dåden, de förklarar närmast triumfatoriskt att nu står det klart att de hade rätt hela tiden. Jag finner det så djup vedervärdigt.
Och våra medier - än mer motbjudande (om man nu kan vara det) - som flugor kring en sockerbit har de samlats. Vara först ut. Upp med mikrofon och kameror på traumatiserade fjortonåringar. Helvete - höj er! Jakten på nyheter kan inte få vinna över medkänslan för människor.
Och SvT-debatt...
Bara NEJ!!!
Håller med Daniel Riazat i vartenda ord. Att debattera en tragedi utan dess like innan chocken lagt sig. Bara så djupt osmakligt. Barn ligger fortfarande på sjukhus. Blir så... Ta hänsyn till offren ta mej fan. Det har skett en tragisk händelse - oskyldiga människor har fått sätta livet till!
Att vi befinner oss i en tid där prat och rykten går snabbare än vinden är en stor anledning att vi måste stanna upp och inse att bakom tragedier finns så mycket mer. Familjer som förlorat sina familjemedlemmar, nära som förlorat sina vänner. Anhöriga vakar över sårade. Och debatt i detta läget vill debattera? Men allt för att få lite publik och håva in pengar på döda och skadade människors bekostnad. Håll er till att ge information i stället. Visa stöd! Alla gånger man har funderat på om SVT Debatt kan sjunka lägre. Nu har de nått botten. Fy fan!
Det jag skulle kunna acceptera att det i detta läget diskuterades - inte debatterades - är vad är det som gör att många mår så dåligt.
Jag vill inte se något skuldbeläggande åt något håll - utan en diskussion om det som Cissi beskriver ovan. För livet...
"Så komplicerat, så skört, så nästan ofattbart sårbart. Så många faktorer som skall stämma in för att ett liv skall bli ett liv, och en människa en människa. Och så det plötsliga utsläckandet. Det i förtid avbrutna livet. Som aldrig får bli allt det som det hade kunnat bli. Allt det som det var ämnat att vara. Som nu i Trollhättan. Människor som en gång varit 13 millimeter långa väsenden – med hjärtan som fyrljus i mörkret. Blommor som ryckts upp med rötterna innan de ens fått slå ut.
Så ofattbart. Så meningslöst. Så outsägligt sorgligt."
(Jonas Gardell)
In Loving Memory...
Läs också Lindas inlägg - jag delar de känslor hon ger uttryck för helt och fult. Medmänsklighet och empati mina vänner - det är det viktiga!
Tänder ett ljus
Gråter och tänker på det ofattbara som hänt
Ett hjärta som skriker av smärta
Sorg i sinne
Ond och bråd död
Krossade illusioner
Tillsammans står vi starka
Att gå vidare
För att få uppleva en ljusnande morgondag
Känna livet känna hoppet
Tro på en värld
Där kärleken segrar
Ta hand om varandra
Varje dag visa sina kära
Hur mycket de betyder i ens liv
Ta vara på livet
Älska sin nästa
Som varje dag vore den sista
(Fia )
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: so far away...
Nästa inlägg: fast i vinkelvolten...
Det är så sjukt detta samhälle med de förutsägbara reaktionerna från olika håll. Det enda jag väntar på nu, som dock inte har kommit i så hög grad än, är när man ska ifrågasätta polisens skjutning av gärningsmannen. Det brukar liksom vara Aftonbladets vinkling.
Blir också sorgsen över förlorade liv. Barn och unga. Jag funderar också på de som troligen överlever men är skadade. Tidigare tänkte jag alltid att det innebär att man blir bra, snipp, snapp, snut. Men nu har jag insett att skador kan ge fysiska, såväl som psykiska, men för livet. Stor sorg för alla dessa onödiga dåd som drabbar människor.
Ja, jag far illa över det som händer. Över liv som som går till ända alldeles för tidigt - och detta på ett fruktansvärt sett. Det politiska spelet som har tagit över allt vad humanitära tankar. :(
För djävligt. Till och med bakom gärningsmannen finns en familj. Anhöriga som hatar det han gjorde och inte får uttrycka sin sorg. För hur kan man sörja en mördare?
En förvirrad (förtvivlad?) ung man som anser sig ha rätten att släcka unga liv. På en plats som har en stor del i formandet av en god och trygg människa. En plats som inte längre känns trygg för barnen.
Och så de där trollen som alltid dyker upp bakom stenarna när de hittar en chans att få uttrycka sina fascistiska åsikter om att människor skulle ha ett mindre värde för att de inte delar etnicitet med trollen själva.
Usch.
Så är det. Gärningsmannens familj måste också få sörja - det måste de få göra. Det motsätter inte att de kan ta avstånd från den tragedi han åsamkade.
Jag är så innerligt trött på den polarisering som har uppstått. Det är ingen match vi spelar - inte två lag som ska ta poäng. Det är människor det handlar om! Människor! Varför ska det vara så svårt att fatta?