...kan man väl verkligen säga att man skapar när man skaffar barn?

Nej, som de flesta övriga som är gravida så blir väl du mindre...

@rtendahl som är gravid (grattis <3) satt och läste en tidning och twittrade om det: "Funderar du på varför du nu ser ut att vara gravid? Det beror på att bebisen växer för varje vecka." Behövs denna information ofta? Jisses. Vissa upplysningssaker kan jag förstå - som kaffe och det där med fisk. Men att även upplysa om att skala apelsinen innan den ska ätas (jo, samma artikel). Så alla övriga kan lugnt fortsätta äta sina apelsiner oskalade? Är detta då det manliga privilegiet? Förresten - gäller det även övrig citrusfrukt? Och bananer?

Taget av en vän till en vän på ögonmottagningen...

Ibland får man gnugga ögonen både en, två och tre gånger när man läser...

Inte för att jag vill vara sådan - men behöver man varna för läkare som de facto utger sig för att vara falska...

När man inte behöver läkarutlåtande...

Hörs ju på namnet jööööö... 🙄
Vad händer om man tvättar håret med bilschampo då rå?! 😱😱 man behöver inte papiljotter - det rullar sig själv... 😂

Vore något att få på film det...

Yupp! varje gång man öppnar kameraappen och den råkar stå inställd på "självporträtt"...

En väntad reaktion! Oväntat...



Dessa rubriksättare för att få folk att klicka. Jo, jag klickade - för det kan ju bli direkt osmakligt att tramstweeta om det faktiskt skulle röra sig om en allvarlig sjukdom. Nu var det lite influensa som gjorde att konsert fick ställas in. Inget konstigt att media rapporterar - men sättet man gör det på - som att det skulle vara dödshotande nästan...



No shit Sherlock...

Att viss media verkligen skulle behöva kolla över hur det ser ut innan de trycker...



🤔 Intressant metod...

Måste ha något speciellt knep där. För här funkar det icke! jag har dessutom provat Kapten Haddock metoden: ☄⚡️🌪🌀💩💣☠ utan framgång 🙈

Spara pengar? Bästa sättet måste väl vara att ligga i gräset och bara titta på solen?

...var vad jag först skulle skriva när jag såg rubrik och bild. Men sen - sifferhanteringen... 🙈 Och plåtbok? är det ett nytt ord för fotoalbum?

Många frågor...

Aha! därför far min är så förtjust i soppa...

Drickbart...
Vilket djur är lättast att omvandla till något drickbart? Pingviner? Vildsvinet? Marsvinet? Knölsvanen? Äsch - bara ta vilken insekt som helst...

Ja, alkoholfritt finns naturligtvis också - vattenbuffeln...

Lysande...
Vilka djur har högst lyskraft? Skinkor...

Detta med djur...

...inte lätt att veta allt inte...



NEWSFLASH! Bin kan inte läsa! Bannemej så var det mer bin därinne än någon annanstans... Även om det heter tambin så är de faktiskt inte så tama. Var inte så förbaskat lättlurade i tid och otid...

Generation lättlurad...

Någonstans måste vi väl börja se över det här med att individen faktiskt har ett eget ansvar? Likväl som att visst ansvar måste väl rimligtvis ligga på eleverna?

För bildning och att tänka själv måste väl ändå vara vägen för att inte gå på allt som prånglas på oss? Och för eleverna så är det faktiskt en stor fördel att vara fokuserade på lektionerna...

...och som sagt var - det egna ansvaret för att lyckas kan aldrig betonas nog ofta!


(frilagt)

För det här scenariot känns väl sådär optimalt...

Äsch matte vadå för - finns ju miniräknare i telefonen...
Och nu har det visst utvecklats en superapp som läser och löser handskrivna ekvationer. Jippie! Tror säkert det kan vara bra som övningshjälp - men det är inte svaret. För vem är det som egentligen luras om man förlitat sig på appen och sen sitter där på ett prov utan mobilen...

Ja, det är vad jag brukar säga till eleverna när de frågar om de får "hoppa över tal". Kan du och förstår du? Vid ja, så självklart - att sitta och dötraggla är inte meningsfullt utnyttjande av tiden. Men om man inte kan - och svarar att man kan och förstår - vem är det då man egentligen lurar? Många elever är det som då räknat fler av talen. Och självklart så kollar jag att de faktiskt kan. Men att få tänka efter först är faktiskt inte fel.

Matte - riksdagen sa i onsdags ja till regeringens förslag om 105 timmar mer matte i åk 4-6. Det ska gälla från 1 juli! Jättebra med mer matte, för det behövs. Men hur tänker man när man tar ett sådant beslut nu - alltså att skolorna har möjlighet att genomföra detta? Mer undervisningstid kräver också fler utbildade lärare i matematik - ca 1000 nya lärare kommer att behövas i matematik. Jag tror att detta gör att vi riskerar att få en ytterst bristfällig kvalitet på den matematikundervisningen. För vilka ska undervisa dessa ytterligare timmar - lärare från en annan planet? Det är ju inte som så att vi direkt kan gödsla med mattelärare...

Chilla...

Ett förslag att lösa lärarkrisen - låta de lärare som finns undervisa mer. Jamenvisstseru! Vi lärare går bara in och river av några lektioner till. Vadå planering, efterarbete och kvalité? 10 000 kronors frågan...

Blir så trött! Över 10.000 lärare är sjukskrivna - många beroende på arbetsbelastningen. Mycket samvetsstress av bl.a. ovan nämnda faktorer 😔 Mer undervisningstid ger mer för/efterarbete! Hur svårt ska det vara att förstå? Läraren träffar fler elever, sätter fler betyg, klickar i fler matriser - mer av allt utom just tid. Det inte så längre nya betygssystemet där varje förmåga ska bedömas förr sig - dvs 3-5 gånger så många bedömningar. (För att ge en liten bild av hur mycket det är idag - antal kunskapskrav i grundskolans kursplaner: sex ämnen med krav i åk 6 och 9, ett i bara åk 9 och övriga tio i åk 3, 6 och 9. Alltså 99 styck + plus 10 (för i 3:an är det bara G-krav). Men det är ju inte alla lärare - men det visar hur mycket det faktiskt är in alles idag). Att öka antal undervisning för en lärare innebär att administrationsbördan ökar och stressen ökar för att hinna med. Detta leder till en sämre kvalité i mötet tillsammans med eleverna. Detta ger ett sämre resultat och fler lärare som inte orkar!

De säger att de vill minska administration och ge oss mer undervisning. Hur mycket har man fattat hur det hänger ihop - nada! Se bara ovan. Sen hade vi en som kommenterade "Repetition är ju något som både behövs mer av, är rätt lättplanerat och minskar klyftorna till de som är för lata för läxor." Nä! här har det heller inte förståtts. Visst behövs mer repetition - men vi hinner ju inte planera och efterarbeta som läget är nu. Det är inte som så att en grej ska bytas ut mot en annan - hela arbetsbördan måste minska! Mer tid för eleverna måste inberäkna för- och efterarbetet! Det är övrigt arbete in absurdum som måste minska. Tänk snälla!

Tittar på "gamla" scheman - hur skulle det överhuvudtaget gå att knöka in mer???

Ibland kunde man önska sig lite konsekvenstänk från de som tar plats i skoldebatten. Skoldebatten nu ter sig som ett ihoptrasslat garnnystan med många många lösa ändar. Skoldebatten hamnar allt för ofta i ogenomtänkta vinkelvolter. En högljudd problembeskrivning får fäste i media och landar hos våra politiker som svarar med en storskaligt framhastad reform av något slag. Tips till politiska partier: Skaffa en erfaren lärare som talesperson i skolfrågor! Idag är okunskapen om skolans vardag plågsam lyssna på.

Ett klubbmöte...

...utan dess like...

Varför inte våga sig på läskiga omvända världen - låta lärare komma med förslag på lösningar så verkställer politikerna? Men det är ju bara att inse att eftersom alla andra, förutom lärare och skolledare, får uttala sig och bestämma över skolan (de kan ju allt om skolan), så är kanske lösningen att alla lärare och skolledare säger upp sig, börjar andra yrken och får då mandatet att säga något om hur skolan ska vara framöver. Under tiden kan alla andra yrkesgrupper som nu kan allt om skolan, jobba som lärare. Det kommer ju gå sååå bra...

Likaså tror jag att det här verkar jättelockande för människor att vilja bli lärare...

...ja, det måste ju vara upp till varje lärare. Men det är faktiskt viktigt att helt koppla av arbetet - ledighet ska vara just ledighet. Och det där var väl ändå lite smågulligt - men vad händer när frågorna om hur man ska gå vidare, eller är det här bra nu, eller hur gör jag nu - något som verkligen kräver en insats?

Och om elever vänjer sig vid att konstant få hjälp - hur ska de då klara sig sen?



(SvD)
Wut?! 😳
Tala om att hon snurrar ihop alla begrepp får det till curl och att lyckan är gjord. Tänk att vara "engagerad" är inte samma sak som att uppfostra bortskämda snorvalpar. Där tappade hon mig. Kändes minst av allt tydligt och ordning och reda...

Tydligt däremot...

Skolan  <3 

Är på besök där emellanåt. Att svara på frågan "allt bra?" triljoner gånger. Hm, om allt vore bra så skulle jag väl jobba. Men jag är snäll och svarar inte så - utan jag är uppriktig. Roligast är ändå när kommentaren "du ser ut att må bra" kommer. Ja, den är av omtanke. Men man har liiite lust att fråga hur jag förväntas se ut. Det är ju inte direkt som så att man har gips runt huvudet - en stämpel i pannan vore bra, typ så här: 🤕

Ett mycket läsvärt inlägg om hur lärares arbetsmiljö bör förändras för att stoppa den skenande psykiska ohälsan har han också förärat oss med @Skolinkvisition LÄS!

För inte kan vi väl bara tro att det är höjda löner som behövs?



Tabut kring psykisk ohälsa måste bort för att få allt fler att söka hjälp!


(Christian Dahlström)

Öppenhet och åter öppenhet om psykisk ohälsa. Bara fortsätta tills det förbaskade stigmat har brutits. Tills dess att killar/män som går i de värsta av tankar inte får höra "att män sviktar inte - visa att du är en riktig man". Jo, det sistnämnda inträffade för bara någon vecka sedan i gruppen "psykisk ohälsa". Så fortsätt dela med er av era berättelser. Ju fler vi är som är öppna desto större är chansen att vi får öppenhet kring ämnet ända in i kaklet!

Här är en: "Sorg är ständigt närvarande för den som kraschat helt. Gått in i väggen. Först. Jag vet att många drabbats ännu hårdare. Har större anledning att känna sorg. Men sorg är ej relativt. Minskar ej av att andra har värre. På en natt gick jag från att ha varit odödlig till att inte vara något alls. Eller i alla fall att känna det som att inte vara något alls. Från framgång i alla olika saker jag företog mig till att inte ens orka med mitt eget arbete. Eller ens att komma upp ur sängen. Det är ingen enkel sak att se sina drömmar om framtiden segla iväg. Det sätter sig i bröstet. Återkommande påminns man om det som var. Innan. Med tiden lär man sig att acceptera. Det blev inte som man tänkte sig. Det blev något annat. Och med tiden kanske nått bättre. Men då och då påminns man. Omgivningen är ganska bra på det. De har lite svårt att förstå. "Varför söker du inte det där jobbet"? "Kan du inte bara hoppa in och hjälpa oss i nämnden". "Snart är det väl dags att du gör karriär". När man knappt håller ansiktet över ytan. Då kommer den. Sorgen. Som en klump i bröstet. Liten på dagen. Stor på kvällen. Oftast borta dagen efter. Men bara för att återkomma annan gång Man behöver förstås inte gått in i väggen för att ha upplevt sorg. Sorg är något alla kan relatera till. Å bra sak med sorg är att tiden läker. Men vi börjar bli många som har den här sorgen nu. Som känner att arbetslivet inte är anpassat för oss. Som saknar hopp. Biter sig fast. De ekonomiska effekterna av stressen i arbetslivet är enorma. De flesta har vi inte sett än. De skjuts på framtiden. Folk kämpar på. Några kravlar sig upp igen. Jag är en av dem. Kostar inte så mycket mer än det egna lidandet. Men allt fler slås ut, på obestämd framtid. Jag kan mer än de flesta om sånt här. Men det är inte till sån jävla stor nytta. Det kallas hjärntrött. Jag orkar inte längre bråka med folk." (@Skolinkvisition)

Och en annan: "Två saker gör depression till en så farlig å dödlig sjukdom. Det första är att den drabbade helt tappar förmågan att uppleva glädje i livet. Att aldrig få "vila" från det svarta å ångest gör att döden till slut ses som den enda lösningen. Det andra är att det inte finns någon som är mer självkritisk än den som drabbats av depression. Självkritiken är så djup att man bara upplever sig vara till för sin omgivning. Dom skulle helt enkelt ha det bättre om man inte fanns. En viktig signal är om den drabbade plötsligt upplevs må bättre. Det är nämligen inte ovanligt att sk presuicidalt lugn infinner sig när den drabbade bestämt sig. Det här är viktigt att känna till. Än viktigare att känna till är att hjälp finns att få. Sjukdomen går att behandla. Om du själv är drabbad eller har någon i din omgivning som är drabbad - sök hjälp!" (@Krakel_)

Heja Nöjespanelen! Visst säger vi att vi har ångest över saker och ting - och det kan man ha utan att ha ångestsyndrom eller GAD så det är okej. Men man är inte bara lite deprimerad hipp som happ. För visst har vi alla fått lågt blodsocker någon gång - inte sjutton säger vi att vi då har diabetes? Så varför vid psykiska sjukdomar?

Vet har jag har haft den i ett tidigare blogginlägg - men skadar inte att ta den igen "I had a black dog, his name was depression".

Jag blir så trött på allt det här hur psykiska sjukdomar används...

Nyhetstorka eller?

En skribent jag brukar gilla på det goda samhället gjorde mig minst sagt besviken för cirka en vecka sedan. Många poänger har han i början när han beskriver undfallenheten och curling som gjort att det i många klassrum i dag är stor oreda. För visst - barn som inte får gränser och inte lära sig något om ömsesidig respekt beter sig ofta egoistiskt och respektlöst - och jag tror verkligen att det är en stor del av klassrumsmiljöns problem. Lärare måste få ha mandatet där.

Men när han sen drar det hela ett steg längre - lägger ihop ett plus ett och får det till sjuhundrasjuttiotolv - alltså att det är den här undfallenheten som kan vara orsaken till all ADHD...

"hitte på" 😓😔

Visst har han rätt i att det blivit en oförklarlig stor ökning av ADHD och ja, jag tror att det blir en del feldiagnosticering. Det finns de särbegåvade som på grund av att de blir sysslolösa blir rastlösa och tappar koncentrationen - och det finns särbegåvade som också har ADHD. Det går inte bara att generalisera och placera in alla i små prydliga fack. Men om nu ADHD skulle vara ett påhitt och att undfallande uppfostring skulle vara största orsaken - hur förklarar han då att två systrar med bara ett par år emellan, med samma uppfostran - att den ena har ADHD, men inte den andra? Tänkte inte så långt...

Sen har vi också det här med att ADHD inte är speciellt gammal som benämning. Först var det MBD (minimal brain dysfunction) – och i den kategorin var det många som inte passade. För begåvade barn hade ju ingen "minimal brain". Sen insåg man att det inte alls handlade om någon ”minimal brain” och då blev det DAMP (dysfunction in attention motorcontrol and perception) varav en hel del då heller inte passade in - då även det här med motorikstörningar saknades hos de högbegåvade hyperaktiva barnen. DAMP finns kvar, men är inte lika vanligt. För ADHD krävs inte att man också har problem med motoriken och perceptionen. Så det här med att kolla just ADHD-talet blir ju lite vagt då det är klart att antalet ökar när det blir fastslaget vad det är. Och att då många högbegåvade men med stora koncentrationsproblem, hyperaktivitet och problem att hantera sin impulsivitet faktiskt fanns en fysiologisk förklaring. Att skriva som han gör är att helt och hållet förminska ADHD och de problem som ADHD medför.

Att barn har svårt med gränssättning då de inte är vana vid det - konstigt att de då saknar gränser. Men! detta har absolut inget med ADHD att göra. Jag blir ledsen när jag ser det här. Som lärare har jag inte särskilt svårt att se skillnaden mellan barn där det brister i respekten och gränserna etc (nu har inte vi många liknande på vår skola tack och lov och peppar peppar) och barn där problemen är ADHD-baserade. Att det de facto är barnen med ADHD som blir mest lidande när ordning och reda saknas talar ju också sitt tydliga språk. Nu ska vi då inte sätta likamedtecken mellan ordning & reda och kadaverdisciplin i klassrummet. För att man ändå kan ha det "avslappnat" tycker jag är viktigt för att man ska kunna ha bra resonemang i klassrummet. Högt i tak och så vidare - men samtidigt ordning och reda, gränser och respekt för varandra.

Att det så ofta ska bli ifrågasättande om psykiatriska diagnoser. Sällan vi ser det om somatiska - att andra diagnoser, funktionsnedsättningar, tillstånd eller sjukdomar (diabetes, cancer, hjärtsjukdomar etc) inte finns. För fakta är att ADHD är en av de diagnoser som det forskats mest om de senaste åren (och se ovan hur ADHD-diagnosen då fick sin utformning). Varför ska det vara så svårt att se till fakta när det kommer till ADHD?

En annan blogg - antropocene - skriver att depression, ADHD mm är påhittade av läkemedelsföretagen för att få kränga psykofarmaka. Om psykofarmaka säger jag åter igen som jag sa i "the secrets have gone mad":

Med många mediciner och behandlingar vet man inte alltid exakt HUR de bakomliggande mekanismerna fungerar, bara ATT de fungerar. 
Psykofarmaka har bevisligen visat sig ge positiva resultat på patienter med depression. Om vi då tar antidepressiva så ser de till att normalisera halten av serotoninet. Alltså inte lägga tillföra något utöver det som kroppen skulle vilja ha som droger. För alkohol och andra droger kan då också hjälpa till vid depression. Hallå! Det där är bara så falskt. För det är en falsk känsla och kan då leda till ett verkligt beroende. Man ska avstå från alkohol och droger när man mår dåligt. För det vet vi ju alla att när man bra är det bara att köra på liksom... WOOOOOOOHOOOOO!!!

Åter till psykofarmaka. För de facto det är ju fruktansvärt tråkigt att alla som känner sig bättre av psykofarmaka inte vet bättre än att de då egentligen skulle må sämre... De som har fått psykofarmaka och BLIVIT bättre har alltså inte BLIVIT det utan bara TROR att de har blivit bättre fast de EGENTLIGEN borde veta bättre eftersom om man BLIR bättre så har man FEL. Och alltså inte ÄR bra. Men med RÄTT information kan man förstå VARFÖR man är bättre fastän man inte ÄR det, utan bara TROR det utan att VARA det. Som man felaktigt gärna TROR.
Om jag är korrekt informerad...

För att få lite på fötterna om deras påståenden så gjorde jag en snabbcheck i FASS. Och deras påståenden visade sig stämma... inte mycket alls för att vara snäll mot dem. Vissa ångestdämpande som bensodiazepiner kan vara beroendeframkallande - vanliga antidepressiva är det inte. Vidare så undrar jag över det här med att det inte skulle finnas psykiska diagnoser - att de bara då är hitte på. Yeah sure... Ett skeende observeras och beskrivs - gäller för såväl somatiska som psykiatriska diagnoser. Scientologanhanget säger att psykiska diagnoser gör att man sen blir fast i psykiatrins värld och måste ta hjälp av vänner och familj för att ta sig ur greppet. Jag säger bara Tack och lov för min psykiatri. Och jag vet många som inte fick rätt hjälp och var för sjuka för att kämpa för den själv. De fick hjälp av vänner och familj att bryta sig IN i psykiatrins värld och få hjälp. How’s that for irony...

"Fun" fact: depression kan ge ångest och leda till självmord. Jo, det är ju allmänt känt. Scientolognissarna hävdar då bestämt att man med antidepressiva får mer ork och då faktiskt göra allvar av sina tankar. Ja, så kan man ju också resonera. För personer som är riktigt illa däran kan vara så nere att de då inte ens orkar ta sitt liv. Med antidepressiva kan orken återkomma innan stämningsläget höjs varpå självmord kan företas i väldigt få fall... Jojo - även om jag tycker att självmordstalet är för högt så har siffran totalt gått ner kraftigt sedan de antidepressivas intåg i medicinen. Ren fakta som vem som helst kan kolla upp... Men det är säkert bara tillrättalagt för att fjättra fler i psykiatrins våld...

Som om man inte har nog med sig själv och alla de problem man brottas med vid psykisk ohälsa. Ska man dessutom då om man som jag äter antidepressiva få detta att oroa mig för också? Tala om att göra alla med psykisk ohälsa en otjänst!

Det värsta med allt det här att det säger att det skulle vara "hitte på" - det är att många som mår psykiskt dåligt drar sig för att söka hjälp. Stigmat är stort nog ändå och enligt mig då orsaken att många inte söker vård/söker hjälp för sent och vi får en ökning av självmord. Jag blir bara så rasande arg på sådana där inlägg som ovan!

Jo - det skrivs antagligen ut för mycket mediciner. Detta tror jag beror på för lite tid att tillgå hos psykiatriklinikerna och en hel del okunskap på vårdcentralerna. SSRI till exempel ska då alltid också kombineras med terapi och dessutom är tät vårdkontakt viktig de första veckorna då man ofta mår sämre i infasningsperioden. Själv fick jag mina piller av VC och nada kontakt. Jo, guldpsykiatrin blev inte så lite förbannade när de fick höra det...



Ja, ibland känns det så. Att nu kraschar jag. Att jag inte ser någon mening längre. När jag inte vill vara mig längre. Det är den förbaskade tröttheten som är roten - tröttheten som gör att koncentrationen blir minus sjuttiotolv och visar mig rörliga skuggor. Får mig att spinna igång så - och får mig att bli rädd för mig själv. Detta krigande - att låta det bara vara som en objuden gäst som får sitta där i ett hörn utan att jag bryr mig, att jag fortsätter med mitt. Kampen - den är min. Så tröttande - men i de flesta stunder av dygnet så vet jag att det är värt det. Kampen!

Last one to fall...



Det här med psykisk ohälsa är inte lätt - och är man inte så insatt så är det mesta man hittar att läsa fullt av diverse facktermer. Men här är en superbt bra liten ABC skriven på sk "folkspråk" i svenska yle:

--------------------------------------
Social fobi - det är naturligt att vara rädd

Det är inte konstigt att bli rädd för människor. Ända sedan vi bodde i grottor och samlade lingon för att överleva har det varit naturligt att vara lite skeptisk till nya människor.

- Det är vanligt. Det är inget fel på att man är nervös med nya människor. Evolutionen säger att man måste vara lite försiktig med nya människor. Annars kanske du blir uppäten.

Att vara nervös för att träffa nya människor är en naturlig signal, men när man får social fobi matar man den signalen. Varje gång man undviker att träffa någon så blir kroppen och psyket nöjda. Vi blev inte uppätna den här gången heller! På det viset blir undvikandet en livsstil som leder till dåliga resultat längre fram. Om man vill bryta en social fobi måste man gå försiktigt fram.

- Man försöker hitta utmaningar som inte är överväldigande och inte väcker en total skräck. Man ska kunna vara i dem i mer än en halvtimme så att ångestreaktionen hinner mildras, så att den inte lämnar ett starkt ärr.

Kanske man börjar med att träffa ett gäng kompisar man känner. Sedan träffar man ett gäng med några nya personer. Till slut kan man utmana sig själv med att träffa en grupp med helt nya människor.

Ett mycket vanligt sätt att undvika social fobi är att dricka alkohol.

- Man tar bort signalen, men då är sannolikheten att den dör bort också mindre.

Det är som att cykla med stödhjul. Du lär dig inte att balansera om du alltid använder stödhjul.

Psykos - alla kan få en om de verkligen försöker

När du drabbas av en psykos upplever du saker som inte är verkliga. Du kan uppleva saker med alla sinnen. Det kan vara dofter, ljud eller saker du ser eller något du känner.

Det är inte bara schizofrena som får psykoser. Psykoser är en del av andra sjukdomar och kan faktiskt också hända vem som helst.

- Det finns många som har en psykos i sitt liv och aldrig mera.

I USA gjorde man experiment på 70-talet där man tvingade soldater att vara vakna i två veckor. Alla fick psykoser.

- Man kan inte säga att psykossjukdom är få förunnat. Alla kan få fel i huvudet om de riktigt försöker, säger Anders Englund med ett klurigt leende.

Det som är viktigt att komma ihåg är att människor tål stress på olika sätt. Om man lider av psykoser så måste man ta hand om sig själv på ett bättre sätt.

Man kan till exempel välja studier och arbetsliv som passar en och som inte skapar för mycket stress.

Schizofreni - vardagligare än du tror

Alla människor kan uppleva saker som inte finns.

- Tänker du på en rosa elefant, så ser du en rosa elefant framför sig. Tänker du på en apelsin, så kan du känna smaken av en apelsin, du kan till och med börja salivera. Schizofreni är en sjukdom där den här förmågan har börjat glida ur händerna på en.

Den som lider av schizofreni tappar under perioder greppet om verkligheten. Du kanske hör en röst. I vanliga fall förstår du att du inbillar dig den. Under den psykotiska perioden låter du inbillningarna styra dig.

- Du kan ha vanföreställningar på alla sinnen. Vissa upplever att de skuffas någonstans. Du hör någonting. Du kan höra någons röst utan att den säger något. Du kan känna en stark obehaglig lukt.

Schizofrena kan också ha bortfallssymtom. Det är saker som inte fungerar som förr i livet. Man orkar till exempel inte träffa sina vänner och isolerar sig.

Schizofreni brukar visa sig i en ung ålder. Anders Englund hoppas att folk kunde ta hand om varandra lite mer. Det kan faktiskt rädda någon från att sjunka djupare.

- Vi ska inte strunta i folk som beter sig lite underligt och frysa ut dem, utan låta dem vara med.

Schizofreni är en kontroversiell diagnos som har förändrats en del med tiden. De som fick diagnosen på 80-talet har ofta fått en annorlunda diagnos senare. Till saken hör också att det bara är de som mår dåligt som träffar läkare och psykologer. Kanske finns det någon som ibland känner en trevlig doft och inte reagerar på att det är en vanföreställning.

- Jag tror att det finns många som vi aldrig får reda på att har de här upplevelserna. Jag tror att alla känner någon.

Panikångest - som att bli attackerad av lejon

Du känner säkert någon som har haft panikångest. Kanske har du själv upplevt en attack?

En attack av panikångest kan vara många olika saker. Den kan vara tankar, känslor eller något som händer med kroppen. Du kan till exempel få fruktansvärda katastroftankar, samtidigt som du svettas och skakar, eller spyr.

- Många är rädda för att få en attack på nytt. Du upplever något som påminner om senast och börjar tänka på vad som skulle hända om du får en attack igen. Tänk om jag skulle spy mitt i supermarketen, säger Anders Englund.

När du får en ångestattack sätts kroppen i kampläge och alla mätare går på rött. Det är precis som när du blir attackerad av lejon. Trots att det inte finns några lejon.

Ett vanligt sätt att försöka lindra attackerna är att lära sig att behärska någon aspekt av dem. Det kan till exempel vara svårt att få kontroll på sina tankar när en attack är på väg. Då kan man istället försöka kontrollera kroppen, kanske med andningsövningar.

ADHD - fler problem än koncentrationssvårigheter

Den som har ADHD har svårt för att koncentrera sig, blir lätt distraherad och låter impulser styra livet. Om du lider av ADHD har din hjärna svårt att skapa det smala fokus som behövs till exempel för att sitta stilla och lösa en lång och komplicerad matematikuppgift.

Om du har problem med att koncentrera dig är det lätt hänt att du får problem med annat i livet. Barn med ADHD får ofta höra att det är stökiga och till besvär. Det sätter spår.

- Nästan alla ADHD-patienter jag har träffat har känt skam. Stor skam. Det har varit väldigt berörande möten.

När man behandlar ADHD försöker man uppmuntra hjärnan att fokusera smalt. Det är inte alltid en lätt uppgift. Medicin är ett medel som man rätt ofta använder.

Bipolär - upp och ner

Den som är bipolär har oftast maniska och depressiva perioder. I den maniska fasen kan du till exempel jobba frenetiskt och få höjd sexlust. Du sover knappt alls och blir ändå inte trött. Du känner att du klarar av allt. Att du är gud.

Den depressiva fasen är motsatsen. Du blir deprimerad och förlorar intresset för det mesta.

- Den depressiva fasen är alltid mycket längre.

Precis som med andra sjukdomar träffar Anders Englund bara de som verkligen lider av sjukdomen.

- Det finns säkert folk som har bättre koll och hanterar det bättre.

Föreställ dig att det händer något upprörande i ditt liv. Din kropp uppfattar det som ett katastrofläge och tänker att du behöver all energi som den kan hitta. Plötsligt klarar du dig nästan helt utan sömn.

- Vissa människor kanske ligger i sängen ändå. Det tar fem dagar och så är det över. Skadan är att du kommer att vara jäkligt trött i en vecka efteråt.

Ett annat alternativ är att du stiger upp ur sängen och börjat göra något. Kanske programmerar du maniskt hela natten. På det viset gör du av med ännu mer energi och det kan leda till att du tappar omdömet och skäller ut dina kompisar nästa dag.
-------------------------------------------------------

Make me rise - om jag bara fick sova så...

...skulle jag ändå inte bli en "drop dead gorgeous"...
Nej, jag tycker inte att jag är ful. Men jag vet mycket väl att jag inte har ett fotomodellsutseende på något sätt. Och det är inget jag gråter för - absolut inte. Jag har andra kvaliteter. Främst av dem räknar jag väl min hjärnkapacitet. Därav en av orsakerna till panik när tröttheten gör att jag blir bomull i skallen. För jag kan lova att det är skrämmande.

Nog om det. Jag funderar på varför så många verkar överskatta sina egna förmågor på olika vis. Vi har alla de som tror att de kan köra bil och prata i mobilen samtidigt - alltså utan handsfree. Bara i fredagsmorse på en tiominuterspromenad såg jag fyra gånger där det höll på att gå käpprätt... Och ja - förarna hade alla mobilen intill örat...

Ett av mina favoritprogram - so you think you can dance - när de visar auditions: Har verkligen inte vissa personer som söker en uppfattning om att de inte har de danskvaliteterna som krävs. Nu dansar jag inte illa - men nog dansar jag bättre än vissa av dem som söker - men nog har jag självkännedom att veta att jag inte har i programmet att göra. Likväl som jag vet att jag inte skulle ha att göra i sådana där musiktävlingsprogram som idol - dysmusi de lux, med den fördelen att jag inte är tondöv och hör hur det inte är en röst som håller - och då sjunger jag faktiskt bättre än vissa som söker till sådana här musiktävlingar.

Har folk ingen självkännedom? Alla kan faktiskt inte bli vad de vill. Visst kan man ha önskedrömmar och jobba hårt för att nå dem. Men alla har olika förutsättningar från början. Och har man inte förutsättningarna - alltså en medfödd begåvning för det - så får man räkna med att lägga ner extremt mycket tid på träning och övning. Kanske dessutom ta speciallektioner. Jo, jag tycker att juryns ord är väl taskiga till och från - det går att säga saker lite mildare. Men när Bard/Bagge/Kishti etc under åren har suttit och sagt sina kommentarer så är det som om personernas hela världsbild har gått i kras när de då för höra att de inte sjunger så bra som de själva trott. Ja, deltagare vars audition som gått ungefär lika bra som NUON-affären - och så sitter personerna där med en uppriktigt chockad min och en fras i stil med: "Alla mina vänner tycker att jag sjunger bra...".

Har man då vänner som far med osanning och bara inte vill vara taskiga eller är det som så att personerna sållar ut det de själva vill som passar deras bild. Jag tror, liksom många andra, att varje individ har sin alldeles egen verklighetsbild, vilken är skapad av dennes erfarenheter. Jag tror att allt det vi sett och hört genom livets gång sätter sig på våra ögon som ett par glasögon, genom vilka vi ser världen; Får oss att tolka världen på vårt alldeles egna vis. Det är ganska vackert, tycker jag, fast skitläskigt; Om alla har sin egen sanning betyder det ju att det egentligen inte finns något som är helt sant. Att det inte finns någonting som är rätt eller fel. Ingen solid regelbok att förhålla sig till utan istället miljarder sådana, alla skrivna utefter olika parametrar. Men till saken är ju att det inte är sanningar - det är upplevelser - och det är dem som formar vår verklighetsuppfattning. Viktigt att skilja på dessa två - för det finns sanningar och det finns hur vi upplever något. Det vi upplever som något kan vara sant för oss - men det betyder inte att det måste vara sant för någon annan.  

Dessutom verkar våra "sanningsögon" påverkas av speglar också - de speglar vi finner i våra nära och kära, och i våra inte så nära och kära. Jag pratar om den respons vi får av omgivningen när vi gör någonting. Om man tänker på det var det ju faktiskt de reaktioner vi fick av våra föräldrar som blev våra första uppfattningar om "sanningar". Vi lärde oss att om föräldrarna blev arga, då gjorde vi någonting fel. Om de blev glada gjorde vi någonting bra. Någonstans blev denna respons den grund på vilken vi byggde vår första bild av världen, tror jag, och vår första bild av oss själva. Sedan snubblade vi ut genom ytterdörren och fann andra speglar i vänner, bekanta, kändisar, samhällsideal osv. Genom våra speglars respons upptäckte vi att vi uppfyllde kriterierna för vissa ideal medan vi i andra sammanhang var ute och cyklade - som att vi inte alls kunde sjunga...

Någonstans här tror jag då att de vars egenbild så totalt krockar när de får möta en verklighet inte har mött speglarna som har visat på att egenbilden kan tolkas på flera sätt. Sen finns det också de som väljer bort det de inte vill höra - så upptagna av att de är bäst. För inte kan det vara som så att alla de som dissas - bara visat speglar som visat att de är typ Celine Dion/Josh Groban? Men om det är så - så är det då inte så konstigt att de verkligen står där förtvivlade och undrar vad som egentligen hände? Så hur bra är det då att vara en spegel som bara reflekterar det som personen vill se och höra? Man kan vara ärlig utan att för den sakens skull vara elak!

För visst ska personer få sikta mot stjärnorna - men de måste samtidigt vara beredda på att det kan krävas blod, svett och tårar. Och ju förr de inser det - desto snabbare kan de då staka ut sin väg för hur de ska nå dit de vill. Kanske når man ändock inte den högsta stjärnan - men man kanske kan nå stjärnstatus i sin egen lilla galax - eller så inser man att man kanske ska ändra planen och istället sikta på månen. Och det kanske är gott och väl. Men var inte rädd att sätta höga mål - var inte rädd för att kämpa järnet för att nå målen. För bara F**ck Jante!

Häll lite whiskey i mellanmjölken - hur lättsvald den än må vara utan. Våga spänna bågen. Likväl som att inte vara så rädd att säga vad man faktiskt tycker. Man behöver som sagt var inte vara elak för det. Ofta om man säger vad man tycker - om det kommer från "fel håll" så bränner det till. Strunt samma om det handlar om att man gillar vaniljglass. Tycker du om vaniljglass så våga säg det - fast "fel personer" kanske öppet deklarerat att de älskar vaniljglass. Och våga säga att du älskar vaniljglass och inte gillar chokladglass fast kanske alla övriga i sällskapet gillar chokladglass. Sverige är ett land av konsensus och ett land där självständighet är något vi strävar efter men också är rädda för. Vi vill inte störa men heller inte hamna utanför. En gång läst jag något som Fredrik Lindström sagt något i stil med säger att vi reser själva - inte ensamma. För själv betyder inte att man är ensam, utan själv är självvald ensamhet.

Vi är det land som har flest möten för att ”alla ska med” och ”vi ska komma överens”. I svenska språket har ”säga vad man tycker” synonymer som ”kaxig”, ”sticka ut hakan” och den som gör detta är ”djärv” och ”modig”. Men att bli kallad modig måste betyda att vi har något att vara rädda för. Vad är vi svenskar rädda för? Vad är så skrämmande med andras ärliga tankar? En annan persons tankar är inte lag, det är bara en möjlighet att få se hur maskineriet ser ut bakom en annan persons pannben. Jag har verkligen svårt för det där när kallpratet är på allas läppar. Frisörsamtal om ditt och datt på ytan är döden. Och ärligt - inget samtal har väl egentligen bättre förutsättningar för varmprat som det som inleds med lite råa oelaka sanningar?

Så våga provocera lite. Våga tyck annorlunda! Ge mellanmjölken lite eftersmak. Att folk inte vågar säga vad de tycker för att slippa bli något så otäckt som oense får mig att undra om folk faktiskt inte är själva, utan ensamma, på riktigt. Jo, jag vet att vissa som säger vad de tycker hamnar i ett utanförskap och förlorar jobb och så - och det är fullkomligt åt fanders! Vi måste få ha rätt att ha olika åsikter och säga våra åsikter - även om inte alla åsikter inte är lämpliga. Att vi har yttrandefrihet är inte samma sak som att allt är lämpligt att säga. Och jag kan verkligen förstå att vissa håller sig tysta när det gäller vissa ämnen - det kostar för mycket. Men vad gäller i fall som vaniljglass kontra chokladglass (se symboliken) - säg vad du tycker och bli inte rädd för oliktänkande. Man dör inte av lite whiskey i mjölken, det kanske inte smakar jättegott. Men det lämnar eftersmak, eftertanke och ibland en helt ny väg att gå.

Och till samhället - bli för tusan lite mer accepterande över att alla inte tycker lika. Visa att "vi gillar olika" faktiskt stämmer. För det här samhällsklimatet driver oss in en tunnel som bara blir mörkare och trängre. Allt är bara svart-vitt, svart-vitt... Det är antingen det ena eller det andra som man måste vara och förhålla sig till. Tänk om man faktiskt kan vara emellan - att man är så där lagom - lagom utan att vara tråkig, lagom utan att rätta sig efter förbenade Jante. Som det här med kroppsstorlek - inte borde det komma som en chock för någon att det inte är bra att vara alltför tjock och att det inte heller är bra att vara för mager? Sen kan det vara en variation däremellan som borde kunna accepteras av samhället - då tror jag att personer lättare skulle vara mer nöjda med sig själva. Inte som nu där vissa driver sig till extrem träning/ätstörningar för att nå ett pinnideal och där vi då har motreaktionerna där riktigt överviktiga ska visa upp alla sina kilon i sin härlighet. Nog borde alla kunna se att inget av alternativen är hälsosamt?

Och träning är hälsosamt att äta nyttigt är hälsosamt. Vill man lägga upp sina bilder på detta - be my guest! Jag väljer att inte göra detta. De som känner mig väl vet att jag älskar att träna och jag gillar nyttig mat. Men det är inget som jag känner att jag behöver basunera ut för omvärlden. De som vill göra det ska självklart få göra det också - det är valfritt att kolla på sådan bilder. Däremot ska samhället i sig vara försiktigare - alltså vad som visas på storbild ute. För många av bilderna på dessa "perfekta" kroppar är då retuscherade - men det är inte lätt att veta om man är en ung tjej/kille och ser bilderna och vill se likadan ut. Med det sagt så ska vi ändå inte vara rädda för att äta nyttigt och att träna sunt - men att det faktiskt kan ske under mer avspända former. Det skulle jag vilja se, men det är min åsikt det. Och vad för bilder jag väljer att lägga upp:

Barnkalas🎈🍪🎂🤗 i onsdags!

Party!!!

Något som passar till denna fest kanske? Bakvärk de luxe...

Och kanske att vi kan ta och verkligen titta på varandra?

Javisst! Det är så mycket trevligare att titta på stockholmare som stressar Drottninggatan upp och ner än på varandra 👍🏻😅 Vrida på stolarna? De är fastskruvade...







☀️👙☀️😘

...och veckans egoboost...

"lugna stridbarhet" <host> <host> jo...

...Almost Easy...