FRÖKEN MISSNÖJD

Patriarkatet visar upp sig från sin starkaste sida! Nobody puts baby in a corner liksom...

Baby? De vet väl om att det är patriarkatets fel att kvinnor föder barn? (arhivelänk) "Centralt i patriarkatet är att kvinnor producerar barn. Jag tror att grunden till patriarkatet är just detta, att kvinnor har genomgått graviditeter vilket gjort att vi inte kunnat etablera oss i samhället på samma sätt som män, och därmed hamnat i underläge.

En kan säga att om män hade fött barn så hade vi automatiserat barnafödandet för länge sedan. En kan också säga att om män fött barn hade vi levt i ett matriarkat. Jag tror nog att det sista är mer korrekt." Det räcker så. Vi kan väl säga som så att evolutionsmässigt sätt så haltar det en hel del. Kanske att alla tankebanor inte ska ta alla skyltar bokstavligt...

Att trams24 tar in den är inte alls förvånande. Tydligen kände hon sig tvingad att förklara sin ståndpunkt - eller ja, säga att hon har rätt. (För den som är intresserad så finns den här via archive.) Hon får naturligtvis tycka, tänka, tro och skriva vad hon vill. Men att någon vill ta in det? Jo, det genererar klick. Så att vi hittar det hela på trams24 är inget konstigt. Inget nytt under solen - orka - cirkulera...

Cirkulera har jag lust att göra till medieinstitutet som bestämt sig för att överklaga åldersgränssänkningen på "Flickan mamman och demonerna". Bara Gaaahhhhhh!!!

Myndighetens "experter" begärde dock prövningstillstånd i Kammarrätten. I väntan på ett beslut gäller 15 år. Myndighetens filmförmyndare ska tolka lagen som säger att barnen ska skyddas från filmer som "kan vara till skada för deras välbefinnande." Jag vill säga att detta är att omyndigförklara alla som någonsin jobbat med barn. Jag vet de som sett uppsättningen som teater och att den var "råare" än filmen. Men som teater var det tydligen okej...

Att föräldrar kan visa den för sina barn på DVD, eller att en elvaåringen kan se i stort sett vilken film de vill i sin mobil - hur ska de... Schhhh... snart hittar nog pekpinne nissarna ett sätt att ta sig in i TV-rummet hemma/reglera mobilerna också. Statens medieinstitut har uppenbarligen aldrig jobbat med barn. Det har jag - och jag har sett filmen. Min åsikt är att den är mer lämpad för 11-åringar än för 15-åringar. Då man i femtonårsåldern kan anse de levandegjorda demonerna som töntiga så riskerar syftet med filmen att falla helt platt. Bra där...

Själv tror jag att det är någon form av vanmaktskänsla som ligger bakom myndighetens ängslan och fått dem att överklaga till kammarrätten. Statens medieråd måste helt enkelt slåss för sitt existensberättigande. Så blrgh!!! Tvingande åldersgränser framstår som en sunkig historisk rest från ett 1900-tal där staten visste bäst om det mesta. Och i det här fallet är det klart uppenbart att de har kollen noll på barn och på psykisk ohälsa...

(Expressen)

Faktum är att det är de barn som behöver det mest som sviks av myndigheterna om de vidhåller sin åberopan på 15-årsgräns! Jo, jag skrev ju lite om filmen i lillies of the valley En hypotes först: Pe bor med sin pappa som är psykiskt sjuk och försvinner in i sin egen värld av demoner som alla består av kvinnor. Lille Pe möter i skolan en bra och trevlig kamrat Ka och så den överlägsna lite dryga flickan Lisa. Och så då sin lärare Martin som han tycker mycket om. Läraren tar en dag med sin fru till skolan och när hon frågan vad hon jobbar som så svarar hon - då fyller Martin i "och så är du mamma också förstås". Pe's morbror som han hela uppväxten har haft en suverän kontakt med och älskar ofantligt är nu orolig för Pe då han inte kan få tag i vare sig Pe eller Pe's pappa som lever skyddat.

Att få mat för dagen är ett problem så Pe lyckas att få mat på ett 7-11, inte av den manlige expediten, utan av en annan manlig kund som samtidigt befinner sig i affären. Under tiden slåss pappa med alla de kvinnliga demonerna i lägenheten som bland annat säger till pappan att Pe måste bort. Pe's morbror letar förtvivlat efter Pe och får kontakt med en manlig polis och en manlig socialtjänstearbetare...

Jo förstås så saknar Pe att ha en mamma - och pappan berättar väl och uppdiktat om henne. Men att prata med kvinnor är "som att limma ärtor på en vägg"...

Kan ni tänka er recensionerna till en sådan film? Ja, jag kan. Om filmen är bra eller inte spelar ingen roll för det där genusperspektivet kommer att lysa igenom allt annat. Frågan är om den ens hade fått göras i Absurdistan 2.0? Ja "mellanmjölkens land" - som Gardell beskrev och måste vara ett av de mest missförstådda begrepp? För tänker vi efter så har det egentligen aldrig stått för Landet Lagom - utan för det absurda att vi framställer en mjölk mitt emellan lätt och standard. Det vittnar om något extremt, något ytterligt konstigt. Vad är det för märkliga människor som känner behov av denna dryck?

Åter till filmen: De dominerande rollerna i filmen var nu inte män - utan de innehades i stort sett enkom av kvinnor. Ja, förutom de manliga demonerna då och den osnutne killen i skolan... Men vet ni! jag stannar där! För det där hade jag inte tänkt på om det inte hade blivit så mycket tjöta om genus hit och genus dit - då hade det bara varit en underbar film. Hjärtskärande för känsliga jag - javisst - men så bra och så viktig. Och därför ska filmen faktiskt bara få vara just en film - en film om psykisk sjukdom och om barns kärlek och lojalitet till sin förälder.

Filmen: i en lägenhet låser Siri, en ensamstående och psykotisk mamma, in sig själv tillsammans med sin dotter. Här är det nämligen demonerna som styr. Ti kan höra mamman när hon pratar med demonerna, hon ser mammans förändrade och slutna ansikte. Men demonerna som mamman talar med, kan Ti vare sig höra eller se. Situationen blir farlig när demonerna tar över hela Siris värld. Livsfarlig, faktiskt. Siri är inte Siri längre. Det är som att hon själv har förvandlats till en demon. Så för att överleva tar Ti till sin fantasi och beslutar sig för att besegra mammans demoner.

Mamman har klippt alla band med sina närmaste — ingen vet var de befinner sig — och våningen fylls snabbt med konstfulla stinkande skräphögar. Mamman styrs av olika demoner (Polter och Geist m.fl.) som rör sig genom rummen. De förbjuder toalettbesök – flickan får kissa i glasburkar som står överallt. Middagarna äts direkt ur konservburken. Smutsfläckarna växer på Tis klänning och hennes hår ser allt mer otvättat ut. Hur filmen får mitt hjärta att värka för denna flicka och hur jag bara vill skrika rätt ut till skolan ANMÄL! långt tidigare innan det görs.

Filmen är som bäst och skarpast i konturerna när den rör sig kring Ti och hennes mamma i deras slutna, mörka värld. Tis rättframhet och självklarhet får filmen att vibrera. Och mamman gestaltas väldigt bra i sin psykisk sjukdom utan några manierade gester. Tis hårt prövade lojalitet och vandring mellan verkligheten och mammans sjuka värld är lika hjärtskärande som övertygande gestaltad. Kan bara säga att Osten verkligen lyckats lyckats synliggöra en ofta skambelagd familjesituation – högst reell för många barn – på ett konstnärligt övertygande och i grunden ljust sätt.

Hm... undra då hur det här fungerar...

Fitness???

Cyklar...

Jo, jag har haft sk tjejcyklar under min uppväxt. Numera så har jag då en killcykel - för att det är vad jag föredrar. Och jag är ju tjej - så alla mina cyklar måste ju då vara tjejkörda. Och den som tror att det betyder att den är körd lugnt och stilla får nog tänka lite till säger jag och bara asgarvar . Nä allvarligt talat så är det dära så himla tramsigt så man kan inte annat än himla med ögonen åt dem och sen ta på sig tröttmössan. För orka - tala om ett Absurdistan 2.0 som fastnat i vinkelvolten...

...att göra motstånd mot det...