trashed and scattered...

...lite så känner jag mig idag... men vi kämpar på...
Är jag verkligen så förvirrande så att man inte förstår mig, eller är det något som görs med flit? Är jag förvirrande - ok! säg det då och säg VAD som är förvirrande... Missförstår man - då har man inte knäckt koden... och DET är ok. Men de sistnämnda... jag är så j-a trött på dem rent ut sagt... Vi kan ju ta "chokladbollsnissen" till exempel, som höll på att tjata om att vara konsekvent - att man skulle se lika i chokladboll, swede, osv... medan jag då säger att jag är konsekvent mot min inre röst och genom att ta in den andres känslor. Vi kan ju ta ett annat exempel - det här med smeknamn och öknamn... Om vi har två tjejer som båda heter Charlotte, en vill kallas för Lotta medan den andra får äckelkänslor över det... Ska jag då vara konsekvent och kalla båda för Charlotte eller båda för Lotta??? Nä, inte enligt mig - TA in vad som är ok i sammanhanget och nyttja det! Det är egentligen inte svårare... eehh...
Ibland kan det bli andra olyckliga missförstånd, som när inte allt man sagt och gjort kommer in i beräkningen. Det kan det låta fel när det tas ur sin kontext ,med restultat att det blir lite krock i konversationen. Och det gör mig trött och ledsen... nej, inte kränkt... Det är ett ord vi faktiskt ska vara försiktiga att använda.

...lite bättre... men jag kör på att jag för tillfället känner mig 'trashed and scattered'... Att ämnet ligger mitt öppna hjärta så nära gör ju sitt till också. Så därför tänker jag inte knö ner mig mer i det ämnet och i de känslor som det väcker hos mig. Vad är det vi gör då... Jo, den sanna renheten i den vackra matematiken...