Vilka är vi inte som har trakasserat våra grannar utklädda till, ja herre gud vad man såg ut, påskkärringingar och önskandes glad påsk sjungandes något "vackert"? Eller säljandes små egenhändigt målade påskkort - Allt för en liten slant eller lite godis i kaffepannan/korgen?

Inte många i vår tid kan ana vilken förskräcklig historia som ligger bakom. Idag är det ju som så att vi ofta vill lyfta fram gamla seder och bruk, men det är ju tur att grannarna inte gör som förr i tiden. Och jagar våra söta små påskkärringar för att brännan dem på bål. De gamla häxprocesserna har fallit så pass i "glömska" att vi idag kan skämta om dem. För våra påskkärringseder härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde att att häxorna med sina trollkonster kunde skada människor och djur. Vidskepligheten hade sedan födseln blivit invaggad hos alla och satt väl inrotad i folks medvetande.

På tal om vidskeplighet och skrock. Fler som är skrockfulla? Vad gör ni om det springer en svart katt (helsvarta katter borde förbjudas!) över vägen - spottar ni tre gånger över axeln? Det gör jag. Inte heller lägger jag nycklar på bordet... Kan ju vara dumt att utmana ödet?

I stort sett alla trodde på näcken, älvorna, tomtar och troll. Finns inte tomten? I kyrkan var det på den tiden också en mycket stark sdjävulstro. Överallt och hur som helst kunde onda makter dyka upp och bekämpa guds verk och allt som var gott. Allt gott i guds namn? Hur många krig har inte startats i guds namn...?

På påsken sas det att djävulen bjöd alla sina häxkärringar på en hejdundrande fest i Blåkulla. Natten till skärtorsdag gav de sig av och kom inte tillbaka förrän sent på påskafton? Så nu vet ni vart era grannar egentligen tar vägen när de säger sig resa bort över påsk...

Varifrån härstammar då ordet Blåkulla - därom tvistar de lärde. Men förmodligen är det samma sak som "Blå kulle", dvs utseendet av en plats långt, långt borta i utkanten, som man endast kan ana i ett blått dis. Det finns flera förklaringar, bl.a. också kunna blå kula = helvetet eller blå kulla = blå kvinna = dödsgudinna Hel. Det finns många kullar som man utpekat för Blåkulla. Sedan gammalt är det i Sverige ön Blå Jungfrun i Kalmarsund som är den mest omtalade platsen.

Åren mellan 1668 och 1676 härjade häxfebern i Sverige. Den tilltog som en epidemi bl.a. i Bohuslän och Stockholm. Misstänkte man minsta lilla skulle man genast rapportera det. Skvallret om vem som var häxa frodades... Man kan ju ana att det ibland kunde ligga illvilliga rykten bakom för att bli av med någon obekväm granne... Upp mot 300 häxor dömdes till döden och avrättades genom halshuggning för att sedan brännas på bål. Oskyldig tills motsatsen bevisats gällde nog inte då... Flera brändes också levande, och ibland med en krutpåse bunden runt midjan. Är det därifrån seden med fyrverkeri på påsk kommer...?

Jämfört med övriga Europa så var häxjakten i Sverige lugn... Fråga de kvinnor i Sverige som blev dömda... Katolska kyrkan var och är ju dominerande i stora delar av Europa. Under medeltiden hade man där en kampanj mot trolldomsväsendet. På uppdrag från påven tilläts alla möjliga grymma förhörsmetoder för att avslöja häxorna. En metod var att man slängde den misstänkta i sjön och om hon sjönk så var hon oskyldig... Det är väl bara uppblåsta som inte sjunker...Tusentals dömdes och brändes.

1704 brändes en häxa på bål för sista gången i Sverige enligt skriftliga källor. Dödsstraffet för trolldom avskaffades också i början på 1700-talet. Om det verkligen var så i praktiken är en annan sak!

Livrädda för häxorna var man. På alla möjliga sätt försökte man skydda sig själv och gården mot ondskans alla makter. Kors ritades över dörrar och fönster, stål och knivar lades på trösklar och i sängar. Hoppas man låg stilla för det känns ju säkert med en kniv i sängen? Påskeldar för eld var bland det bästa skyddet mot mörker och onda makter.

Vilka kännetecken fanns då för att vara en häxa? Ett kännetecken var bl.a. utslaget hår... Och där rök mina chanser de flesta dar i veckan...

Det förekommer häxkulter i dag. Personer som säger sig vara häxor. Tur för dem att vi inte är lika vilseledda när det gäller vad begreppet häxa står för. En del saker som folk trodde förr (och kanske gör än idag?) känns ju inte så sant. Det var i hög grad präster och högt uppsatta människor inom kyrkan som bidrag till att intala sin församling om att häxor var förknippade med djävulen. Och självklart trodde man på vad kyrkan sa... Allt som var konstigt, avvikande och annorlunda i världen och i samhället förklarade man som ett djävulens verk. Och tänk idag är det inne att vara annorlunda och avvikande...

Men fakta - enligt de som idag säger sig vara häxor - häxor har absolut inget med djävulen att göra. Djävulen tillhör de kristnas tro men finns inte med alls i en häxas livsåskådning.

Vi kan ju minnas charmed (förhäxad på svenska) - som jag nämt i ett tidigare inlägg. Tre goda häxor som bekämpar det onda. Och ja... jag vill fortfarande kunna projicera mig när jag ska någonstans. Men till dess så fortsätter vi att oförsköna våra barn så att de kan trakassera alla grannar...
Och kvasten då?
Jodå  :-)  
            Vi ses i Blåkulla  :-D