"What ever happened to letting "boys be boys?" Take these two cases: In one, a seven-year-old boy was sent home for nibbling a Pop Tart into a gun. In another, a teacher was so alarmed by a picture drawn by a student (of a sword fight), that the boy's parents were summoned in for a conference. In short, boys in America's schools are routinely punished for being active, competitive, and restless. In other words, boys can no longer be boys. Christina Hoff Sommers, a scholar at the American Enterprise Institute, explains how we can change this."

Ja, mycket bra om hur killar inte längre tillåts vara killar...

Särskilt i skolans värld... När det kommer till skoldebatten finns ett stort problem med i hur media framställer saker och ting... skrivs FÖRENKLING... Det är ett envist elände att försöka upprätthålla ett samtal om skolan som förhåller sig till det faktum att svensk skola är en del i ett komplext samhällsmaskineri, inte en isolerad företeelse där en tillsägelse på skarpen skulle räcka för att förändra något. Bokstavligen; vi gör det för enkelt för oss när vi förenklar. Vi gör det så enkelt att det blir inte bara meningslöst utan också fullständigt verkningslöst.

Jag vill påstå att ett av de största hoten mot den utveckling som trots allt spirar i svensk skola och i det professionella samtalet om svensk skola, är just förenkling. Media har av naturliga skäl (begränsad tid och begränsat utrymme) förenkling som affärsidé. Så också politiken. Retoriska knep för att väcka läsarens/väljarens känslor är effektiva i skolsamtalet. (Nästan) alla har gått i skolan. Nästan alla har en känslomässigt baserad uppfattning om skolan. Men logiken kraschar när den som vill försvara skolan mot en hoper bortskämda föräldrar genom att anklaga dem för att vara alldeles för enkla i sin förståelse av skolans uppdrag och professionens roll, själv gör samma vurpa. Förenkling, var ordet...

För vi lärare vill att föräldrarna ska engagera sig i skolan. Jag personligen vill ha mail om frågor och jag kan ta konstruktiv kritik. Det som vi lärare inte vill ha i inboxen är personpåhopp (jag har varit förskonad - peppar, peppar...), krav på att svara direkt eller order om HUR vi ska göra. Tillsammans anser jag att lärare och föräldrar ska fylla och axla sina roller för att hjälpa barnet på dess väg mot vuxenheten. Tillsammans är ett bra ord! Att förenkla debatten om skolan däremot...

Att förenkla kan hjälpa. Ibland är det nödvändigt; ett samhällsuppdrag i demokratins namn. Alla kan inte förstå komplexa sammanhang på djupet -alla kanske inte ens vill. Men att förenkla kan definitivt också stjälpa. Om vi pratar om föräldrar som mailbombar lärare och rektorer med allsköns krav och förväntningar så måste vi också prata om en samhällskultur som bygger på konceptet tillgång-efterfrågan. Köpare och tjänst. Vi kan inte prata om föräldrars ansvar för att deras barn går till skolan med frukost i magen om vi inte också pratar om integrationspolitik, sociokulturella strukturer och socialtjänstens roll. Och om vi pratar om att föräldrar ska visa aktning för lärarna måste vi nog faktiskt också prata om ett sedan länge sekulariserat Sverige där varken goe pastorn eller överdirektör Jonsson längre möts av nigningar och sju sorters kakor.

Vad är det som gör att vi fullständigt accepterar att vissa sammanhang; universitetsvärlden, sjukvården (precis som i den klassiska jämförelsen mellan läkaren och läraren), näringslivet och vad sjutton som helst; bygget av citytunneln, är komplexa apparater i ett modernt samhälle där saker och ting kan ses ur olika perspektiv och att händelser eller resultat i princip alltid är effekten av ett antal faktorer – yttre och inre, som påverkar varandra. Att det finns strukturer av makt, ekonomi, kultur och vetenskap och beprövad erfarenhet som styr, påverkar och ibland motverkar förändring och utveckling.

Men när det handlar om svensk grundskola så envisas vi med att acceptera en bild som är så förlegad och förenklad att debattör efter debattör hytter med näven och förväntar sig att ”skärp dig!” ska fungera som incitament för utveckling. Det blir liksom en märklig dubbelbestraffning istället för den draghjälp skolan behöver. Den draghjälp för att återfå skolans status och respekt. Den draghjälp skolan behöver för våra elevers utveckling. Den draghjälp som krävs för att få lärare att stanna kvar i yrket och locka fler till att vilja bli lärare.

Om fem år kommer 55 000 lärare saknas. 28 elever per lärare = 1,5 miljoner elever utan lärare. Hur ska det lösas: större klasser och kadaverdisciplin? Skype... Mer av egenstudier... Då har vi missat något stort - den värdefulla läraren. Jag själv bygger min undervisning på relation och interaktion MED eleverna. Dessutom har visar nu forskning "Undervisning med fokus på eget arbete ligger inte i linje med hur skolbarn utvecklas. De delar av hjärnan som styr moral, kontroll och planering är inte utvecklade förrän i ungdomsåren. Barn är inte mogna att ta stort eget ansvar för sitt arbete. (----) Det finns visst forskningsstöd för att progressiva arbetssätt kan vara bra för att uppnå andra mål än rena kunskapsmål, exempelvis förbättringar i elevers sociala kapital och analysförmåga. Men kunskaperna är det grundläggande." (Dagens Samhälle)

Bara så yes! Det är något jag stångat huvudet blodig för. Rebellen i mig gör ju som hon vill ändå... och för att citera min cybertwin Annelie: "jag önskar att skolan kunde begrava Dewey en gång för alla och det gäller även i viss mån dagens ömt omhuldade "Big five". Lärare ska inte abdikera från sitt läraransvar och skolan blir intressant först när eleverna känner att de utvecklas och lär sig något, inte genom att de får simma runt i okunnighetens bassäng och famla efter kanterna och i bästa fall googla efter något på Wikipedia."

Så hur ska vi undgå att bli lurade? Lyssna på Skalman...

Han är ett S...

S... som i Sevenfold, Avenged...


Ja, det här var Fias Chapter Four i skoldebatten...
----------------------------------------------------------------
Överiga tre hittar ni här:
- I have so much to say
- Hå och hej med Farbror Frej
- Ties that bind
-----------------------------------------------------------------
...and of course I am a S...  :-P

Tack finaste mamma - dödskallen fick jag av en fining till vilken min mamma är...