...bokstavligen har jag tagit mig vatten över huvudet...

Kanske lite sparsamt med inlägg här inne? Och inte att det inte finns ämnen att skriva om - det finns drösvis. Och de tar aldrig slut i detta land. Sanningen är att jag orkar helt enkelt inte.

I veckan så tog jag mig då som sagt bokstavligen vatten över huvudet. Efter noll timmars sömn på fem dygn så kom då smällen. Sömnpsykosliknande tillstånd och hörselhallucinationer och jag hoppade från båten ute på havet. Vi låg stilla och J. såg vad som var på gång så han var i vattnet bara sekundrarna efteråt. Men ändå... Det är så obehagligt när de här destruktiva anfallen kommer och jag blir så oerhört besviken på mig själv. Bearbeta, acceptera och gå vidare. Känslan när det känns som miljoner mil upp till ytan är inte trevlig på något sätt. Blir så trött på mig själv.

Att vi var ute på havet var för att jag skulle få finna ro. Jag brukar finna ro och lugn av vatten. Det var väl i och för sig ro jag fann som gjorde att jag slappnade av så pass mycket att min (h)järnkontroll försvann. Men vad är det de säger? Upp på hästen igen. Så ja jag har varit ute på vattnet igen - flytväst på - och vi tog oss till den lilla stugan på ön ute i skärgården. Här kan jag verkligen bara vara - finna allt lugnet och finna svaren i mig själv. Skriva med papper och penna - min väg att bearbeta det som hände. Allt för att tillsammans med behandlaren få mig att bryta rutiner (igen) och destruktiva beteenden.

Till dess - det som gör att jag mår bra. Sol, värme, musik och det som bara får mig att finna lugnet - warmness on the soul...