whiskey in the jar...
...ja, DuTub-klipp KAN vara en hälsorisk för unga:
"Forskare varnar för att Youtube-videor som innehåller alkohol och tobak kan påverka ungdomar i fel riktning. ”Musikvideorna är en betydande hälsofara som kräver tillräcklig myndighetskontroll,”
I Storbritannien är reklam för alkohol och tobak reglerad. Men det finns inga regler för hur produkterna får synas i digitala musikvideor.
Forskarna bakom studien föreslår att musikvideor med överdrivet positiva skildringar av alkohol och tobak, med tanke på ”den uppenbara hälsopåverkan på ungdomar” också ska regleras." (mina textfetningar)
Jo, jag vet att det gäller UK. Men vänta bara - snart når det även det förlovade bubbelplastens land. Här där det ska tassas på tå runt allt - för är det inte för farligt så upprör det de ömma lilltånaglarna. Jag skrev om idrottsgymnasium i you know you're right där skolinspektionen ansåg armhävningar vara kränkande. Inte visste jag att de även skulle anse TÅRTBAKNING vara kränkande...
(Sydsvenskan) "Två av utbildningarna som får bakläxa är NA-programmet med hippologisk profil och nationella idrottsutbildningen i ridsport vid Polhemskolan.
(----)
Enligt Skolinspektionens intervjuer på plats förekommer det att de som vid ridträning ramlar av hästen måste baka en tårta. Samma påföljd förekommer också om en elev vid körning med häst och vagn kör på några koner.
Personal som intervjuats av Skolinspektionen menar att rutinen är vanlig i all ridträning i Sverige och inte kränkande för eleverna. Skolinspektionen håller inte med utan anser att tårttvånget kan utgöra kränkande behandling.
Därför kräver Skolinspektionen att tårtbaket för dem som trillat av hästen avskaffas före den 18 mars. Dessutom behöver skolan enligt beslutet intensifiera värdegrundsarbetet och "i det spegla de skillnader som kan finnas mellan skola och idrottskultur"."
Heberlein har skrivit ett bra svar: "Jag satt upp i sadeln när jag var sex år gammal. Min dotter red första gången när hon var tre. Jag har bakat och ätit otaliga avramlingstårtor under årens lopp. Ett talesätt bland ryttare är att man måste falla av minst hundra gånger innan man kan rida. Varje gång du ramlar av en häst ska du fira – den där tårtan är alltså inte ett straff utan ett sätt att fira att du nu är ett steg närmare målet att vara en duktig ryttare. Låt för Guds skull eleverna på hippologprogrammet fortsätta att vårda sina traditioner."
Denna kränkthetshysteri - eller rättare sagt kränkt å någon annans vägar/kränkt by Proxy. Finns snart inget vi skulle få göra om vi lät det ta överhanden. "Det är lätt att bli raljerande över den eskalerande relativiseringen av kunskap och bildning som vi i dag omsveps av – och det är lätt att tröttna, att skaka på huvudet åt dumbommarna och ignorera det hav av kränkbara integriteter som självodlas på mediernas fält. Men på sikt är situationen för allvarlig för att kunna bagatelliseras." (Magasinet Neo - LÄS!)
Och vad jag tycker om skolinspektionen är ingen okändhet. Att bara ge sin in och leta fel - klart fasingen de hittar fel då. Klart alla skolor måste bättra på sitt värdegrundsarbete...
Värdegrundsarbete är alltid bra
ingen får differentierande tankar ha
Så vinner vi framgångens pris
nu vi tar skolan ur kunskapens kris...
Med det sagt så vill jag ändå inte säga att allt värdegrundsarbete är fel - OM det syftar till att få eleverna att verkligen tänka själva! Att kunna göra egna värderingar och forma sin egna moraliska kompass ÄR viktigt.
Med tanke på hur skolan ser ut just nu - där vi tappar allt mer i kunskap. Är det då verkligen rätt att lägga tid och pengar på en inspektion som letar fel in absurdum? Riktiga kränkningar måste givetvis arbetas med för att få bort - men de som inspektionen nu verkar ha dammsugit sig in i minsta vrå med kränkthetsfilter på för att hitta så många fel som möjligt? Får de betalt per antal fel eller?
Fokus på kontroll skapar anmälningskultur och rädda lärare. Kontrolltänket kommer från bilbranschen, som all annan organisationskultur i väst. Bilar måste kontrolleras. Inget får gå fel. Att vara lärare är mer likt att vara konstnär än att bygga en bil. Men kontrollkulturen gör att fokus hamnar på att inte göra fel. Lagstiftaren höjer kraven på skolan och uppmanar föräldrar a anmäla brister. Huvudmannen effektiviserar och anpassar verksamhet efter budget. Mitt i smeten hamnar lärare som vill göra rätt men som ges allt sämre möjligheter att nå de krav som ställs. Såklart att folk mår dåligt.
Skillnad mellan krav och möjligheter skapar stress. Stress utan möjlighet till återhämtning skapar ohälsa. Det är faktiskt så enkelt. Lägg till det ifrågasättande över a inte skolan lever upp till lagstiftarens krav å stressen eskalerar till samvetsstress för de med hjärta. För skolans del gäller det att fokusera på klassrumsmiljö och kunskap!!!
-----------------------------------------------
Vi som verkligen vet, vi som dagligen finns eller har funnits i klassrum, korridorer och skolmatsalar, har nog var och en vår egen lilla lista över varför det blivit som det nu är med arbetsmiljö och trivsel i skolans värld.
Min personliga, ingalunda kompletta, lista kan du läsa nedan. För att lägga lite tyngd bakom tillåter jag mig använda lite statsministeruttryck.
Det är inte okej...
* att låta kommunerna vara huvudmän för den obligatoriska skolan. Ofta är kommunal besparingsiver förödande för både undervisning och trivsel. Sällan har det väl varit lättare att datera en samhällsinstitutions nedgång, än den som skolan genomgått. Den började 1991.
* att inte värdera lärarna och deras utbildning.
* att ge lärarna en arbetsbörda som är stressande och leder till utbrändhet.
* att nationella beslut, när det gäller skolan, inte följs av kommunerna.
* att dessa beslut ofta inte har någon koppling till det som sker i vardagen i klassrum och undervisning.
* att dokumentation med mera tar allt för mycket tid av undervisningen.
* att specialister i skolan, som kuratorer, skolsköterskor och psykologer har allt mindre tid i skolan.
* att allt fler skolor bryter mot lagen och inte ger elever tillräckligt stöd för att klara undervisningen.
* att föräldrar förutsätter att lärare inte bara undervisar utan också uppfostrar och sysselsätter barnen under allt fler av dygnets timmar.
* att lärare har en inkomst som är betydligt lägre än jämförbara gruppers om man ser till erfarenhet, arbetsbörda, ansvar och utbildning.
Nu tror Fridolin och många kommunpolitiker att digitaliseringen ska lösa de flesta av skolans problem. Men datorer, paddor, mobiltelefoner tillsammans med läroböcker, pennor och papper kan aldrig bli annat än hjälpmedel vid inlärningen.
Utan en god personlig kontakt och respekt mellan elev, lärare och förälder hjälper inte dessa hjälpmedel oss att förbättra vår usla position i Pisamätningarna.
Ordning och reda är inte några konservativa klyschor utan fullständigt nödvändiga förutsättningar både när det gäller trivsel och undervisning. Det är när detta inte fungerar som bara var fjärde lärare vill stanna i yrket. Hur många datorer det finns i klassrummet spelar ingen som helst roll.
Detta skulle Fridolin och de kommunala beslutsfattarna snart bli varse om de arbetade på någon högstadieskola under några dagar. Om de har lärarlegitimation, förstås.
------------------------------------------------
(Sydsvenskan)
En mycket bra artikel det där. Inget tokeri om krypmatte där inte. Som mattelärare säger jag bara aldrig i livet! Kommunikologer... Det där har absolut ingen stöd i forskningen - och ändå så försöker så många skolor sig på det där? Och PISA-resultaten sjunker. När ledande hjärnforskare sågar metoden bör det vara en självklarhet att man sätter stopp för den ovetenskapliga läran. Den svenska skolan måste skyddas från pseudovetenskapligt kvacksalveri. Skattemedel ska inte gå till att finansiera idéer som saknar stöd i forskningen, bara för att kommun- eller skolpersonal tror att det är en bra idé. Bara stoppa idiotin nu!
Artikeln ovan innehåller heller inget tramsande om absurditeter om olyckan i ett fall av tusen skulle var framme. Ta till exempel att i skolan får ungarna inte kasta snöboll på varandra. För snöbollen kan innehålla stenar så barn som träffas blir blinda. Men de får spela mörda-och-döda dataspel på fritis? Jag kan köpa argumentet med snöbollarna - men i hela sammanhanget så blir det mer och mer som plockas bort "för att det kan vara farligt".
Vad blir nästa? Träd som man kan klättra i för grenarna kan gå av och man ramlar och bryter nacken? Hoppa rep och hage för man kan snubbla och bryta ett ben? (Repet kan man dessutom trassla in sig i så pass att blodtillförseln stryps så allvarligt att man måste amputera.) Busringa på dörrar för ungen kan få dörren i skallen om den som öppnar är nära?
Snart träffas väl något barn av en gunga och då blir det internationellt gung-och-gungbräde förbud eller tänk på alla vassa hörn på stolar och bord man kan bli blind på om man ställer sig på knä på 43 respektive 90 centimeters höjd och forcerar valfritt öga mot bord- eller stolskanten. Rundpingis är definitivt förbjudet för man kan halka till och så man ramlar in i hörnet och bryter revbenet! Och ahhh.... snögubbar kan välta och skada barn, en fuktig snögubbe kan säkert väga 200 kilo + 1 meter höjd X hastighet i fall, törs knappt tänka på konsekvenserna...
Trams och sidor - det finns en motrörelse till hela den här bubbelplastinlindande curlinghysterin: "Free Range Kids". Psykologer som menar att barn växer genom att möta risker och viss oro, och att de annars gör om sina rädslor till fobier. Barn som föll från små höjder och slog sig mellan 5 och 9 års ålder hade mindre rädsla för höjder vid 18 års ålder. Droppen kom nog i landet i väster bortanför den stora Atlantpölen när två föräldrar vände sig till jurister efter att deras barn snubblat på en stubbe på lekplatsen! Psykologen som är ledande i "Free Range Kids" gick till direktangrepp mot de riskfria lekplatserna och sa verkligen rakt ut att de som inte får hantera vardagliga risker inte klarar av stora, överraskande risker senare.
På tal om skolverksanmälan och curlande föräldrar...
(Sydsvenskan)
Farliga Alfons - Ja det är väl lika bra att vi förbjuder allt!!! Herrejösses bara - visst mardrömmar ÄR obehagliga. Men som förälder måste man i detta läge hjälpa barnet att hantera situationen och komma över/hantera den här rädslan. Att nu anmäla skolan för att filmen var hemsk och förskräcklig???
Skräckfilmsmaraton någon? "Jag ska bara"-terrorn...
Tänk om det varit en rädisa...
Jag hoppas verkligen skolverket bara lägger ner det hela. Trams rent ut sagt! Med det sagt så vill jag ändå påpeka att barnets känslor ska tas på allvar. Det är föräldrarna här som i sin välvilja i långa loppet gör sitt barn en otjänst. Men våra känslor är viktiga - de kan vi inte göra något åt. Vad vi kan göra något åt är hur vi sen väljer att agera.
Finns det bra känslor och dåliga känslor? Finns det känslor som vi bör försöka ”trolla bort” eller inte tänka på? Jag tror inte det. Jag brukar föreställa mig känslor som symbolerna på bilens kontrollpanel. Alla symboler är viktiga och på samma sätt som en blinkande oljetryckslampa indikerar att det krävs en åtgärd, visar förekomsten av de känslor som ofta kallas ”negativa” att något behöver tas omhand. Det ledsna barnet kanske behöver förståelse eller trygghet? Det arga barnet kanske längtar efter respekt eller gemenskap?
Vad behöver det sura barnet? Det blyga? Det missmodiga? Att inte reflektera över detta, utan istället försöka avleda (”Skall vi se om vi hittar ditt favoritpussel?”) eller förminska (”Det går snart över!”) är jämförbart med att försöka täcka över oljetryckslampan när den lyser. Det kan förefalla fungera på kort sikt, men långsiktigt riskerar det att få en del negativa konsekvenser.
”Men skall vi verkligen alltid ta barnets känslor på allvar? Vissa barn reagerar överdrivet starkt. Då är det väl bättre att försöka mildra känslorna och lära barnet att inte överreagera?” Jag möter ibland den här idén, att vuxna bör försöka hjälpa barn att känna lagom mycket. Jag ser åtminstone två problem med att omsätta den i praktiken.
För det första förstår jag inte hur vi skall kunna avgöra om barnets reaktion är överdriven. Det som är en liten sak för den vuxne är kanske en stor sak för barnet? Vad ger den vuxne rätten och förmågan att definiera vad som är stort och smått för barnet och vad som är lagom mycket oro, rädsla, sorg eller glädje?
För det andra är det inte säkert att det är tydligt vad ett barn reagerar på. Hur många av oss har inte varit med om något som gjort oss riktigt ledsna men vi bär det inom oss - och så kanske det brister när vi tappar mjölkpaketet? En person utan inblick i mitt liv hade säkert kunnat tolka det som en överreaktion. En person med inblick kanske istället bara ger en varm kram och förstår att gråten handlar om så mycket mer än spilld mjölk och att känsla är okej.
När ett barn, till synes, blir argt över en felplacerad tallrik eller vettskrämt för en humla – hur kan vi avgöra om detta är en stor eller liten sak och vad det egentligen är som barnet reagerar på? Det kan vi inte, eller hur? Tills motsatsen är bevisad – vilket den förmodligen aldrig kan bli – tycker jag därför att vi bör utgå från att barnets reaktioner är adekvata, rimliga och berättar något om barnets behov. Så uppmärksamma behovet - men inte curla, sopa undan problemen eller ha en tro att allt i närheten är farligt för barnet.
Naturligtvis måste vi vara uppmärksamma på de risker barn de facto löper, men en av dessa risker kommer från vuxnas egna ovilja att låta barn upptäcka själva, finna egen passion och utveckla självkänsla. Hur ont det än kan göra i en föräldrasjäl så måste bane tillåtas vara barn och tillåtas att växa upp. Ett skrubbsår är inte ett nederlag, det borde visas upp med stolthet, som forna tiders duellanter med stolthet visade upp sina mensurärr.
De faror som faktiskt lurar - vidrigheter har nu uppdagats. Jag är så förbannad på hela historien och allt det som har snurrat upp runt omkring är så förbenat dumt och tar på min energi. Hade först inte tänkt skriva något om det - andra har skrivit så bra om det hela (t.ex. Sjätte mannen, Fnordspotting och Toklandet) - men känner att jag måste få rasa av mig också i längre sjok än bara några tweets.
Allas likhet inför lagen? Allas lika värde? Tjoflöjt liksom... Unga kvinnor har ofredats av vad det visar sig ensamkommande asylsökande från MÖ-området och DN har valt att offra flickornas rätt för att istället skydda gärningsmännen - allt för att då inte bli kallade rasister och gå i "mörka krafters fotspår". Med andra ord bara att fortsätt a på samma inslagna spår. Att media gör så här är mycket mycket beklämmande - men föga förvånande.
Att polisens däremot följer i samma fotspår - att de skyddar brottslingar, bara därför att de är asylsökande. Unga tjejer har i ett cyniskt(?) politiskt spel bara rakt upp och ner offrats på altaret.
(@ifablernas)
Hade inte mörkandet skett kanske ett arbete mot detta kunnat påbörjats mycket tidigare. Skadan hade faktiskt kunnat bli mindre - inte för de redan utsatta tjejerna, men det kanske inte hade blivit fler?
Uppenbart är ju att DN gjort en efterhandskonstruktion av skulden och valt att försöka skicka allt på polisen. Men DN hade info från trovärdiga källor men man VALDE att helt kallt mörka istället, detta samtidigt som polisen VALDE att också mörka på grund av politiska skäl. Att det sen har blivit ett blamegamande om vem som gjort MEST fel...
Vi ska inte tro att många är de poliser som mått dåligt av vetskapen av hur illa kommunikationen med allmänheten ser ut. De yttre poliserna är inte de som ska stå till svars för detta - det sitter mycket högre upp. Och ytterst är det media och politik som ska ta hundhuvudet, vilket Cattasbubbla mycket bra visar på. Alltså att den största skulden i den här mörkläggningen finns hos en media som styrt klimatet så att alla har blivit underhuggare av rädsla att hamna i kylan. Läs!
Jag finner det direkt beklämmande att läsa upprörda texter i diverse medier om polisens tystnad när man själva i många fall är de som orsakat tystnaden. Själv känner jag som Cattasbubbla - bara avsmak! Djävla land! Tolvåriga flickor har trakasseras och myndigheter har inte vågat säga som det är för det kan gynna SD. Grattis knallkorkar! Ni har just gynnat SD
Syltryggar!!! Jag skiter fan i SD - De som får lida av detta nu är 12 åriga flickor. Vissa verkar ta det som en "välkommen bieffekt" att SD gynnas. Så icke jag. Snacka om felfokus. Också knallkorkar!
När påpekanden om att det faktiskt finns skillnader i olika kulturers kvinnosyn finns det många som snabbt replikerat "Svenska män har inte bättre kvinnosyn"...
Och så har det publicerats hatfyllda feministiska artiklar mot svenska män. Fler och fler blir det för att visa på detta påstående - de sprider sig som björkpollen en blåsig vårdag. Indignationen är som mjölk i en het kastrull: ytan brister plötsligt och det kokar över på ingen tid alls. Efteråt luktar det illa och det som bränt fast är svårt att bli kvitt. Tänker inte länka in åbäket - men nog tusan handlar det om att det visst är ALLA män, älgjakten har fått sin patrikala börda och ett riktigt lågvattenmärke som försöker lägga skuld på idrottande killar och "kulturen i omklädningsrummen".
Vad som motiverar folk att begå våldtäkt är en empiriskt vetenskaplig fråga, och inte en åsiktsfråga för att skapa clickbait-krönikor. Och det här med att inte kvinnosynen i Sverige skulle vara bättre? Ett tips - kolla in World Economic Forums jämställdhetsbarometer. Sverige är i topp där. Det betyder inte att Sverige är perfekt i den frågan - ingen seriös människa som menar det heller. Men attityderna skiljer sig ganska så markant. Att försöka likställa svenska norm- och attitydproblem med exempelvis patriarkala normer i Mellanöstern/Nordafrika, är ju bara ett enda stort skämt. Ett skämt som även är destruktivt, om vi vill försöka ta oss an problemet.
Det är nästan så att jag tror att dom trollar som skriver och delar saker om hur hemska svenska män är nu. De som menar att "vita svenska män brukar minsann också tafsa". Jo, visst - ingen har förnekat detta. Men då kan vi se så här att här betraktas den sortens agerande som svinigt. De som sysslar med sånt blir socialt utstötta, riskerar att få på truten av både kvinnor och andra män och kan även dömas till böter eller korta fängelsestraff ifall brotten anmäls och kan bevisas i domstol.
Men i delar av Mellanöstern och Nordafrika är det kvinnornas agerande som anses svinigt, horigt. Kvinnor som rör sig fritt på stan, utan huvudduk och utan medföljande manlig släkting, är fritt villebråd. Uppfattningen att hustrun ska lyda sin man är mycket utbredd och sanktionerad av sharia, islams traditionella lagar. I dessa länder – och flera andra länder i världen - saknar kvinnor kroppslig integritet. I Afghanistan behandlas många kvinnor illa. I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil. I Iran beskär mullorna kvinnors livssfär. Det måste gå att säga att det finns kulturella skillnader i synen på kvinnor och sexualitet. Det måste gå att säga att många pojkar och män som vuxit upp i patriarkala kulturer bär detta med sig – också till Sverige. Att bara väsa "rasist" gör det hopplöst att komma åt problemen.
Det som gäller i dessa samhällen är den manliga hederns suveränitet. Det som gäller är att män alltid har rätt till kvinnors kroppar och att skulden för mäns kränkning av kvinnors kroppsliga integritet läggs på kvinnor. Det är ovanligt att kvinnor rör sig ute utan manligt sällskap. Segregering är norm och män och kvinnor lever i olika världar. Sextrakasserier hör till vardagen. I flera länder förekommer könsstympning, tvångsäktenskap, barnäktenskap, månggifte och hedersmord. Helt enkelt - att sextafsa i sina hemländer är inte att riskera något - varken socialt eller juridiskt. I vetskap om att man inte riskerar vedergällning och i avsaknad av lojalitet mot det omgivande samhället ser man sig fri att behandla oskyddade kvinnor som byten.
Att jämföra då med att sexbrottslingar döms här i Sverige. I fängelset får de placeras på särskilda avdelningar för att övriga interner skulle gå bärsärk med dem. Sexbrottslingar tillsammans med barnamördare är fängelsehierarkiernas paria.
Att bunta ihop människor och tillskriva dem egenskaper är illa, att misstänkliggöra alla män är ännu värre. Alla muslimska män eller män från Mellanöstern eller Nordafrika – som nämns i debatten – är inte heller likadana, alla ser inte ner på kvinnor. Världen är fylld utav många olika kulturer där beteenden och värderingar varierar. Att de ibland hamnar i konflikt med varandra borde inte vara så svårt att förstå. Att påstå att det inte finns kulturella skillnader som kan skapa konflikter eller att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan kvinnosynen på många håll i Mellanöstern och Nordafrika och bland majoriteten i Västeuropa - det är som Hakelius sa: "som att säga att det inte spelar någon roll om barnen kommer hem från zooaffären med en hamster eller en blåval. Båda är däggdjur."
En sak i det hela är det faktiskt nu diskuteras om övergrepp, unkna beteenden som kan vara kulturella etc. - synd bara att de ideologiska känslomässiga utspelen tar för mycket utrymme och gör det svårt att prata om problem och lösningar på ett konstruktivt sätt. Rasisterna diskuterar i formen “Nu ser ni själva, detta är hur svartingarna är av naturen, skydda våra svenska kvinnor”, relativisterna säger “Det har inget med etnicitet och kultur att göra utan kön”.
Likheter finns mellan dessa två grupper: Rasisterna generaliserar degraderande och inhumana traditioner och praktiker till alla inom en specifik grupp. Relativisterna generaliserar, i sin tur, en specifik grupps inhumana och kvinnofientliga traditioner till att i stället gälla alla etniska, religiösa och kulturella grupper - för att inte peka ut en specifik grupp. Helt felaktigt sätter båda likhetstecken mellan kultur och etnicitet. Båda bortser ifrån att inom en och samma etniska grupp kan olika kulturer praktiseras och att samma kultur kan praktiseras av olika etniska grupper. Det både rasisterna och relativisterna sysslar med är inget annat än en vilja att underminera universella mänskliga fri- och rättigheter.
Till alla som har velat relativisera den här frågan - en riktig smocka:
------------------------------------------
Det här är länder där värderingar på ett fundamentalt sätt skiljer sig från våra. Kvinnor tillmäts lägre värde än män – och kvinnor som betraktas som sexuellt utlevande är horor. Hos två gripna vid järnvägsstation
Jag är bestört över den flodvåg av texter som nu massproduceras av Sveriges mest profilerade feminister i akt och mening att relativisera sexuella övergrepp på kvinnor och ursäkta en vidrig syn på kvinnan, hennes kropp och hennes sexualitet som hör hemma i ett annat årtusende. Jag är djupt oroad över att den svenska offentligheten så lättvindigt offrar kvinnors fri och rättigheter, kvinnors trygghet och rättighet att vistas i det offentliga rummet på lika villkor som männen tillmäts så liten vikt.
Vi måste kunna föra en öppen dialog, en ärlig debatt, kritisk ifrågasätta andra kulturer utan att avfärdas som rasister. ”Rasist” är tveklöst 2000-talets mest missbrukade ord och har kommit att användas för att tysta misshagliga personer och element. Att bli stämplad som rasist i dagens Sverige är värre än att misstänkas för att vara pedofil eller styckmördare. Jag tar den risken. Jag är inte beredd att sätta min dotter, alla döttrars framtid på spel. Jag är inte beredd att offra hennes och alla andra kvinnors frihet. Min dotter ska kunna vistas tryggt i ett badhus. Hon ska kunna fira nyår med sina vänner på stan. Hon ska inte behöva skyla sin kropp för att undvika att bli antastad.
Vad är då en rasist? En rasist är en person som anser att det finns rasspecifika, essentiella egenskaper. Det anser inte jag. Däremot menar jag att vi alla påverkas av det sammanhang och den kontext vi befinner oss i. De värderingar vi växer upp med, de normer som omger oss påverkar naturligtvis oss, vår moraliska identitet och vårt agerande. Värderingar är sega, vilket betyder att de tar tid att ändra. Vi har gjort ett gott arbete i Sverige. Sverige är ett, relativt sett, jämställt land. Män och kvinnor åtnjuter samma fri och rättigheter. Det finns problem även här, inte minst med sexuellt våld, men vi har kommit en bit på väg. Andra samhällen, andra kulturer, har andra värderingar och andra normer angående manligt och kvinnligt, angående sexualitet. Detta måste diskuteras, på riktigt, inte trivialiseras och relativiseras.
-------------------------------------------
(Heberlein)
Det som har hänt är man istället för att ta itu med ett reellt problem genom att hårt och skoningslöst lagföra de som medvetet och strukturerat brutit mot svensk och internationell lag (och vanlig hyfs) försöker man dölja verkligheten. Och så känner man sig god. Förmodligen för att man annars skulle fått löpa gatlopp i medierna eftersom man där skulle ha blivit anklagad för rasism.
Istället låtsas(?) man det som skett enbart är en fråga om kön - ursäkta, men det är mer än lovligt infantilt alternativt ett medvetet falsarium (välj själva). Massövergreppen har utförts av män och pojkar som inte är hemmastadda i den svenska jämställdheten, och är kulturellt betingade. Det är varken rasistiskt eller stigmatiserande att vara sanningsenlig om detta eftersom det är ett sedan länge känt faktum att människor påverkas av de miljöer de fostras.
I alla internationella undersökningar hamnar Sverige i topp som ett av världens minst rasistiska länder. Inte sagt att vi ändå inte är befriade från det som är verklig rasism - och det måste vi jobba med. Men det här dödsskräcken - trots motsatsen står - att stämplas som rasister av en handfull publicistiskt högljudda mobbare gör att det här landet väljer att blunda för verkliga övergrepp bara för att de begås av personer som inte är födda i Sverige. Tror de att toleransen ökar i samhället på det här sättet - genom att blunda och acceptera alla former av beteenden? Knappast, om ni frågar mig. För att människor med olika viljor och olika värderingar ska kunna leva tillsammans är det mest centrala att vi ställer krav som klargör för oss alla vad vi får, respektive inte får, göra. Och att vi aldrig accepterar beteenden som inte följer detta.
Kulturella orsaker till brott (och en väldig massa annat) diskuteras för det mesta utan att det väcker särskild ilska. Polisvåld, fotbollshuliganer och klotter är fenomen som man försöker begripliggöra bland annat med begrepp som kåranda, gängkultur och ungdomskultur. Det är inte speciellt märkvärdigt. Att erkänna att svenskar har mer alkolholrelaterad brott jämfört med beduiner är inte att anklaga alla svenskar för fyllekriminalitet. Brott begås i ett socialt sammanhang, och vi tänker oss att attityder, normer och förväntningar som finns i den sociala miljön också påverkar sannolikheten för att individer beter sig på ett sätt snarare än ett annat.
Det betyder inte att en kåranda skulle föreskriva att en polis ger en slyngel på truten eller att alla poliser är determinerade att göra på det viset. Normer och kulturella faktorer kommer i många skepnader och kan påverka på många sätt – regelmässigt på marginalen, som tendenser sida vid sida med viktigare individuella faktorer. Det normala är trots allt att poliser inte missbrukar sin tjänsteställning.
Vi blir förvånade om en myntsamlarmässa slutar i kravaller, men inte när en fotbollsmatch gör det. Vuxna människor brukar ändå begripa att även om fotbollsfans är mer sannolika slagskämpar än myntsamlare, betyder inte det att alla eller ens de flesta fotbollsfans är våldsverkare, att ingen myntsamlare skulle kunna vara det, eller att fotboll borde förbjudas och alla borde tvingas samla på mynt. Men skillnaden är inte heller för den sakens skull helt slumpmässig. Ansvaret för brottet är individuellt, men orsakerna är inte strikt och uteslutet individuella och oförutsägbara. Allt detta är rena självklarheter och distinktioner som vuxet folk klarar av att göra, utan att någon kulturskribent först tar dem i hand och förklarar världen.
Hela denna välbekanta tankevärld ställs på ända så snart den ”kultur” som diskuteras gäller skillnader mellan en inhemsk majoritetsbefolkning och olika invandrargrupper. Medan det är gängse att diskutera hur kulturell variation inom ett land kan ligga bakom skillnader i beteende, är det i vissa läger mycket kontroversiellt att föra sådana resonemang om det gäller geografisk variation. Det kan finnas en relevant skillnad mellan fotbollsfans och myntsamlare, men icke någon internationell kulturell variation av minsta betydelse.
För att ta ett annat exempel - det indiska kastsystemet - inför det står vi mållösa och undrar hur någon kan vilja bevara det eller rättfärdiga det. Tanken att en person i Indien kan stå så lågt i rang och i stort sett helt sakna rättigheter är bisarr, varför relativistens förklaring att ”det kan vara rätt där, och för den personen” inte går att sympatisera med. Så är det också få som försvarar kastkulturen som något aktningsvärt. Aldrig skulle vi tycka att den borde få utrymme här ibland oss, i Skandinavien. Så hur kan vi då stå och säga att kulturella värderingar inte har någon betydelse?
Det faktum att män och kvinnor i Sverige är lika inför lagen är en stark indikation på jämställdhet. Hur kan ett land säga sig vara ett av världens mest jämställda länder och samtidigt säga att kulturella skillnader inte finns? Att bortse från kulturella faktorer innebär inte bara ett hån mot offren, utan antyder också att decennier av väl underbyggt jämställdhetsarbete varit fullkomligt meningslöst. Det är lite som att säga att ”lyssna inte på oss feminister, för vi kan inte åstadkomma någonting”...
Att nu skygga för kulturella förklaringar och hellre hänvisa till maximalt generella beskrivningar, som att detta handlar om ”mäns våld mot kvinnor”? Va f-n! även om flertalet av alla sexförbrytare är män, så är inte flertalet av män sexförbrytare! Att vilja förklara nyårsövergreppen med att förövarna är män är inte mer klargörande än att säga att förövarna är däggdjur...
Skillnaden mellan "alla" och "tillräckligt många" tycks vara alltför svårfångad för vissa. Medan "förhållandevis få" och "alla" går bra. Att bunta ihop alla män för att de har snopp? Att deras könskromosomer är XY? Ptja, en flodhäst har fyra ben - så också en gasell - alltså är gasellen en flodhäst? Med största sannolikhet är då mitt bord här och stolarna runt det också flodhästar...
Tänk att det bara är män från andra kulturer som är "individer", medan alla män i Sverige kollektivt utövar kulturellt patriarkalt förtryck. Att vi här har pojkar och män som uteslutande kommer från ”traditionella” kulturer. Den kulturkrock som uppstår ifråga om synen på relationer mellan könen ska inte underskattas. Ju snabbare detta inses, desto snabbare kommer vi att kunna undvika en ödesdiger upprepning av det som skedde när det svenska samhället valde att ignorera hedersvåldet. Om åtta av tio män är uppfostrade i en kultur där synen på kvinnan är att hennes kropp tillhör en man skapar det en helt annan norm än om en av tio män har fostrats så. Det betyder varken att individer inte bär ansvar för sina handlingar eller att de saknar möjlighet att inte följa den rådande normen!
En annan undanflyktsförklaring är av typen ”sexuella övergrepp pågår hela tiden”. Det skulle alltså inte vara något speciellt med just nyårsangreppen. Sicken tankevurpa bara - samma typ av handlande kan ha olika förklaringar, tänka sig. Att nattvardsritualen består av bröd och vin innebär inte att alla som dricker vin och äter bröd därmed ägnar sig åt nattvardsritualer. Att sexuella övergrepp förekommer ständigt och överallt innebär inte att alla förövare drivs av samma motiv. Varför ska det vara så svårt att förstå?
Att säga att det finns kulturella skillnader betyder INTE att det gäller alla. För om alla följde det som var det kulturella så skulle ju inga infödda svenskar då trakassera/våldta tjejer. Och det vet vi ju att så är inte fallet. Men att få detta att vara i relevans med massexövergreppen är faktiskt helt urlöjligt!
Att tro att det som ett huxflux försvinner bara för att man passar gränsen till Sverige är bortom sans och vett. Att vara medveten om att denna kvinnosyn finns anser jag vara viktigt. För att stoppa huvudet i sanden - hur många fler liknande Köln och Stockholm kommer vi få? Att vara medveten om problemen - ja, då kan vi arbeta med det. Undervisning, undervisning och åter undervisning - asap när de har kommit hit. För det om något är väl att se till att integrationen ska fungera?
För att skriva något positiv - om hur många fina det faktiskt finns. Jonas har skrivit det så bra på sin ansiktsbok. Bara läs!
Jag verkligen är så anti det här att ge kollektiv egenskaper. Behandla människor efter de individer vi är. Det finns rötägg och goda människor bland alla grupper. Öppna ögonen så ser ni den! Även den goda manligheten - för den finns, jag lovar!
"På varje man som skrämt mig, försökt skada mig eller bara varit en idiot, så har det gått tio som hjälpt mig, velat mig väl eller bara varit trevliga. Ganska förträffliga siffror, kanske framför allt med tanke på hur mycket fanskap alla mina medsystrar har åsamkat mig genom åren.
Flickor sägs behöva starka förebilder – och så förstås även pojkar. Kanske framför allt de som kommer från länder där självständiga kvinnor misstas för sexuellt allmängods. Vi ska inte svika vare sig männen eller kvinnorna från dessa kulturer med välment tal om att alla män innerst inne är driftstyrda djur i olika grader av civilisationsbeslöjelse.
Låt oss erkänna att det finns bättre och sämre sorters uttryck för manlighet. Att antasta kvinnor är en last, att skydda dem en dygd. Inte alla män. Det har det aldrig varit, på gott och ont." (Margit Richert)
Men dessa feminister ser inte utanför sin egen agenda, och har ingen tanke på att göra det heller. Alla dessa som nu har något att "berätta" - och alla dessa kvinnor som nu minns att de blev tafsade på under sin mellanstadietid? Tänk det blev jag också. Jag tvekar inte en sekund på att en hel del av er faktiskt fann det här riktigt obehagligt och att det finns fall som handlade om pojkar som ville kränka. Men i många fall - om alla tänker lite noggrannare så kanske en hel del även minns att det gladeligen tafsade tillbaka. Eller? Och det tafsandet från killar (och tillika då tjejer) handlade inte om strukturer. Det är hör och häpna - ren och skär biologi. Det kallas nyfikenhet och sexuellt uppvaknande.
Hm... hur går könstillhörighet ihop med social konstruktion?
En uppriktig fråga till alla "kön är bara en social konstruktion"-människor: tror ni könsovetenskap botar den sexuella nyfikenheten i mellanstadieåldern...
Blir så trött - vart var alla dessa 50/50 rösterna när det var tusen Barbies på en Ken?
Och så har vi ju den här oerhört viktiga frågan:
Vad säger att det inte är en kvinnlig ambulanssjukvårdare, eller en kvinnlig polis? Trodde inte det var tvång att kvinnor måste ha långt hår? Och vem har sagt att vara prinsessa inte är ett yrke? Tänk på alla semestrar de är tvungna att ta - om man nu ska tro på skvallertidningarna...
Att tro på...
...med största sannolikhet fake. Men den skulle gott och väl kunna symbolisera det som @Rocki_M kallar för penetrationsångestfeminism...
Jag förstår faktiskt inte allt det här klankande på den svenske mannen. Jag kan ju bara tala för mig - men min upplevelse är att majoriteten av svenska män är som alla (det är många) de jag har kommit i kontakt med: De hjälper till i hemmet med det som då anses vara "typiska kvinnosysslor". Alltså, byta blöjor, diska, städa, tvätta, putsa fönster m.m.
Utöver det gör de också typiska manliga sysslor som att byta däck på bilen, klippa gräset, fixa med internet som inte fungerar, o.s.v. Jag vet faktiskt ingen man som har svårighet med att hans kvinna skulle tjäna mer pengar - om så är fallet.
Samtidigt är majoriteten av männen gentlemän, många är de som låter damerna gå först, håller upp dörren samt i finare sammanhang vara noga med att damerna sätter sig först. Enligt mig så är det sött - men inget som jag kräver. Men när så sker så är det uppskattat. Kort och gott, den svenska mannen är en bra man.
Sen finns då de som anser att detta är bevis på patrikala strukturer och förlegade metoder. Samtidigt så har många av dessa feminister inget emot att de oftare hamnar i VIP-köer till utestället eller att mannen betalar när de är ute - de snarare förväntar sig detta.
Och vi som inte passar in i deras mall - ja, för att vara snäll så kan jag väl säga att det inte passar i deras föreställningsvärld som att vi kvinnor är en enda stor likformig grupp. Jo, tjena...
Eller att alla familjer har samma behov:
--------------------------------------------
Nu är jag så less på alla bajsnödiga åsiktsmaskiner som spyr galla på de 23% män som inte tar ut sina föräldrardagar medan barnen är små. Så. Jag måste häva ur mig jag med. Tack vare er, kan jag inte längre vara hemma med mina barn för min man inte får ge sina dagar till mig. Tack vare er måste mina barn lämnas på dagis på heltid med långa dagar där jag bara nästan hinner hem och natta dem. Och nej, det är inte för att vi ska ha råd att resa till Thailand varje år som min man inte kan ta de dagarna. Det är inte för att vi vill byta bil varje år och det är definitivt inte för att min man inte älskar eller inte vill vara med sina barn!
Det är för att han är lantbrukare. Hans jobb finns inte kvar om han tar ledigt ett år. Eller 6 månader. Han kan inte anställa någon som gör hans 200% för en struntsumma pengar som inte är i närheten av den månadslön ni besitter kära åsiktsmaskin.
Men visst, vi skulle överleva på den ersättning han skulle få från FK och min lön. Men inte hans företag. Men för dig förstår jag att det spelar ingen roll om en familjegård i tredje generation går i stöpet. Du vill ju bara att allt ska vara jämställt.
Och vad vet du om dessa värdelösa kräk till karlar som inte älskar sina barn? Kanske är någon mer lantbrukare? Kanske han kommer hem och äter lunch med sina barn varje dag och to.m mellanmål. Kanske han tar med barnen på en sväng i traktorn och låter dom vara med på gården och fixa? Ja, du vet, medan ditt barn sitter på dagistoan och ropar fäääärdig i fem minuter innan fröken hör och ropar " kommer snart, ska bara byta på Cajsa och Holger först! Kanske han tom går på babysim mitt i veckan för att han är flexibel och kan styra sitt eget jobb.
Ja, eller så kanske han inte ens jobbar heltid och har mer tid än du tror för sina barn? Eller jobbar obekväma tider så han är hemma oftare än du kära jämställda åsiktsmaskin.
Kan inte du bara hålla dina åsikter för dig själv, styra över din egen man!? Tack vare er så får man idag inte bestämma över sin egen familj, fritid eller värderingar. Nej det tycker inte du verkar jämställt. Och kanske finns det några män och kvinnor där som faktiskt inte vill vara med sina barn, vilket är fruktansvärt sorgligt. Men. Det är inte ditt jobb att tvinga dem. Kan du inte bara acceptera att alla är olika, man ska få bestämma över sitt eget liv, ha egna värderingar. Nu pratar jag såklart inte om när barn far illa, då ska man ju få annan hjälp.
Kanske behöver du vidga dina vyer, lära känna lite nytt folk, lära dig att du kanske bara vet bäst vad som är bäst för just din familj. Förmodligen
-------------------------------------------
(ansiktsboken)
Bara så jäkla bra!!! Det här är med stor säkerhet något som majoriteten egna företagare kan skriva under på - detta oavsett inom vilket område. Ovan har vi ett fall där de åtminstone skulle gå runt under tiden barnledigheten pågick - men efteråt? Inte alltid lätt att få ett nytt jobb när företaget har kraschat...
Och många är de familjer där inkomstskillnaden är så stor att de faktiskt inte kan få ekonomin att gå runt om pappan ska vara hemma istället. Att de här då tycker att dagis måste vara bättre...
Visst förstår jag intentionerna - och visst är det bra att pappor är hemma mer. Men ett system kan inte vara så fyrkantigt att det inte kan se till individers olika förutsättningar. Och till syvende och sist så vet i de flesta fall familjerna själva vad som är bäst för deras barn. Om inte - så ska väl barnet omhändertas?
Kvotera in en tredje pappamånad - pappor behövs!
Artificiell befruktning av ensamstående kvinnor - pappor behövs?
För lite kvinnor i toppositioner - kvotera in kvinnor!
För lite män på genusförskola - kön spelar ingen roll!
Genusplogning, genustrumpeter, genusjärnvägsstationer, genusparker - jämställt!
Könseparata bubbelpoler - jämställt?
6 av 10 priser går till män - gubbvälde! patriarkatet!
9 av 10 priser går till kvinnor - hurra! kvinnor dominerar! patriarkatet?
Vi måste prata mer normkritik - kön är bara en social konstruktion!
Vi måste prata mer mens - kön är bara en social konstruktion?
Logiken? Att få ihop ovanstående ekvationer, det är mer än matematikern här klarar av. Har en stark känsla att det beror på avsaknaden av feministisk logik hos mig. Jag kanske behöver en genuskurs?
...visserligen...
...men att jag skulle gå en sådan frivilligt...
...So far away...
...så långt borta känns sommar och värme...
...men vintern KAN vara vacker...
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Friday I'm in love...
Nästa inlägg: let's dance...
Sargon of Akkad har en video på youtube: "Dissecting Rape Apologetics from The Young Turks"
The Young Turks har diskuterat Köln, och inte riktigt förstått. Kultur kan inte vara orsaken, vi har exakt samma sak i väst.
Ibland blir Sargon förbannad:
"I'm guessing that you guys can't really bring yourselves to admit it, because fundamentally it would mean that miss pretty, white, blond, happy, well to do woman in the west, would probably have to stop complaining about the utterly trivial 'oppression' she is feeling in the west and compare herself to a young lady who has actually had her c*** HACKED OFF and then been forced into marriage [...] It's no wonder they have to try any rationalisation to refuse accepting the reality of life for these women. If they can't persuade everyone that they are as oppressed as women in the middle east, then nothing they do is justified. [...] things like manspreading are the issues they complain about. Fucking Global Patriarchy."
Är det kultur, dvs åsikter, kan man åtgärda det. Är det biologi, finns det inget att göra (om man inte tar till Hitler/Stalin-metoder)
Ha ha! Tack för den. Debatten kring det ämnet är nu då imbecill. Nu när jag fick ta ut det över bara några få ord så där så har jag bestämt mig för att lämna det ämnet. Jag blir bara så arg, det tär. Andra får rasa vidare - för tillfället.
Funderar över två av de saker du skriver om: att överbeskydda och att försöka släta över.
Skulle det kunna finnas ett samband? Att se sitt barn gråta känns för många föräldrar som ett misslyckande - "jag borde ha kunnat förutse det där." (Även i de fall en kombination av världsberömd författare och anti-terrorist-styrka plus hallucinogena droger inte kunnat hitta på något motsvarande.)
Altså försöker man förebygga precis allt.
Sedan fungerar det inte i alla fall, och så försöker man döva det egna samvetet med glass, extra tv-tid, osv.
Tror mycket väl att du är inne på rätt spår - vi fungerar ju så på oss själva i många sammanhang. Hur ofta är det inte man tar till säkerhetsbeteenden in absurdum för att gardera sig? Och funkar inte det så känner man sig ganska kass. Gäller då dessutom en små telningar - där beskyddarinstinkten sitter djupt inrotad - så faller det sig ganska naturligt. Gäller att finna balansen mellan omhändertagande och överbeskyddande.