you...

...nä jag...

Så det är DET jag behöver??? Ska ta upp det med min behandlare... NOT!!!

Självklart har debattartikeln (länk) rätt i att åtgärder måste till för att stoppa ökningen av psykisk ohälsa. Och en hel del bra förslag - som kuratorer och liknande. Och sen kom då det vanliga - könsperspektivet. Att så många tjejer far illa...

Ja, det är det ju - men att det skulle vara fler tjejer än killar? Hur svårt är det att koppla samman att killars självmordstal är högra och att killar har svårare att be om hjälp med att hjälpsökningsstatistiken ser ut som den gör? Det är som att killarna inte finns!

På tal om att inte finnas - eller att finnas...

Klart jag finns

Men knappen till TV:n fann jag...

Tänk JAG som aldrig brukar kolla på Idol. Eller jag brukade se repriserna pga en viss jurymedlem... Men av någon anledning så var reprisen av Idol som gick i bakgrunden - då kliver den här killen in. Bara titta och lyssna när Simon Zion framför Nirvana

Att inte jämföra med originalet - no one beats Cobain liksom. Men Simon är ruggigt bra i den versionen. Man kan ju fundera över om en viss grupp människor verkligen tycker det är okej när man går in och lajvar en annan artist så här...

Nej, jag menar inte rån! Men borde inte dessa människor anse att det är en form av det enligt mig vederstyggliga Kulturell Appropriering (CA)?

Halloween blir inte lätt...

Men hur vet man? Ta de kvinnor från detta CA-skränande håll som tagit på sig slöja för att stödja slöjbruket - vad är det då för skillnad på att stödja och på CA. Frågar åt en kompis givetvis...

Passus: Jag anser inte att slöjbruket ska stödjas pga att det finns så många unga flickor här som tvingas att bära slöja. Tänker inte gå in på det mer för Tanja Selfors och Cattasbubbla har skrivit så bra om det.

Tänk det finns så mycket de skulle kunna göra dessa feminister. Att göra verklig nytta istället för att hålla på med rent trams. Vi har områden i Sverige där kvinnoförtryck förekommer - istället för att försvara dessa - så hjälper de istället till med att upprätthålla de strukturerna. Nä jag fattar bara inte???

De brukar ju så tala om kvinnans rätt till sin sexualitet och så. Men i de områdena får inte en tjej vistas ensam med en kille. En tjej som skulle bli gravid där - tala om att där skulle deras ord om kvinnans frihet och rätt till sin egen kropp behövas.

På Twitter har jag sett en hel del på senaste tiden - och jag blir uppriktigt förvånad över hur många i Sverige som på allvar anser att abort är mord. För mig är abort otänkbart - men det gäller enkom mig. Abort är inte a option för mig. Men abortens vara är en viktig fråga. Kvinnor måste själva få bestämma över sina kroppar.

Att vi har laglig rätt till abort i Sverige är något som skyddar kvinnors hälsa. Så har det inte alltid varit. Men kvinnor har ALLTID funnit sätt att avsluta graviditeter - vissa sätt med resultat att de själva då strukit med. Men för mig är som sagt då abort inte ett alternativ.

Men åter till CA:
"Idén om kulturell appropiation – att personer föds till en kultur som de sedan inte kan ändra, att kulturer är ”rena” och inte bör eller får låna ifrån varandra – är rasistisk och debil. Hade svenskarna inte appropierat potatisen, eller italienarna tomaterna, hade Världen varit en fattigare plats. Likaså om européer inte appropierat papperstillverkning eller kineser mikroelektronik. Världen hade varit gråare om inte Tyskland appropierat Hayao Miyazaki och Japan Johann Sebastian Bach.

Identitetspolitik bygger på att inte bara individens kultur, utan också intressen och åsikter, definieras av grupptillhörigheten; kvinna, ortodox, asiat, homosexuell. Man kan inte byta sin grupp och en person anses inte kunna representera en vars grupp denne inte själv tillhör. Identitetspolitik är en perverterad spegel som visar rasism där den inte finns

och förnekar rasism där den finns. Det är inget bra verktyg om man vill att Världen skall bli en bättre plats." (Hagwall via Sjätte Mannen)

Ja - samma typ av människor som är coola nog att gömma sig bakom diverse maktordningar för att sedan casha in alla ryggdunkningar...

(Sakine)

Men vad att vänta i landet där konsekvenstänk förväxlas med främlingsfientlighet...
------------------------------------------------------
Jag är ganska privat av mig. Bjuder ogärna hem människor, inte ens såna jag känner. Inte för att jag inte tycker om dem, ännu mindre för att jag är vänskapsfientlig eller bekantskapsfientlig. Jag tror att det är på grund av min integritet, kanske lite blyghet, eller bara att jag är lite introvert och har behöver få vara ifred ibland. Tänker att det kanske är så att jag inte har behovet av att ha människor i mitt hem, utifrån att jag jobbar med människor och sociala kontakter varje dag.

Och om jag är sån mot människor jag känner, så har jag nog ännu svårare med människor jag inte känner, inte är bekant med, inte vet vilka de är eller vilka deras intentioner är – så kallade ”främlingar”. Jag är skeptisk mot främlingar, jag håller en fysisk distans och kanske även en mental. Förvisso händer det att jag måste fråga en främling om vägen, eller att jag ger en vägbeskrivning åt en främling. Då är jag naturligtvis inte otrevlig, det finns ju starka sociala koder som talar om hur man kan/ska/bör bete sig.

Sån är jag, privat. Enligt Nationalencyklopedins definition så antar jag att det kvalar in mig som främlingsfientlig: ”främlingsfientlighet, avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar”

Där gör det nämligen ingen skillnad på att vara avståndstagande eller direkt fientlig. Mitt beteende – där jag gör skillnad på människor utifrån hur väl jag känner dem – är alltså per definition främlingsfientligt. Dessa främmande människor är mina fiender, eftersom jag inte oreserverat litar på dem i samma grad som mina bekanta eller vänner.
---------------------------------------------
(Jonas)

Den beskrivningen tror jag många kan känna igen oss i. Mycket av det ovan skrivna stämmer på mig. Läs gärna resten av Jonas ansiktsboksinlägg också. I dagens Sverige som har blivit så extremt polariserat vill jag ändå framföra en försiktig påminnelse - det finns faktiskt ett tillstånd mellan oförutsägbarhet och "kaos". Minst...

Men här är det som en boxningsmatch...

(TV 4) Genialt beskrivet. Bara titta!!!

Ett annat stället som samma princip gäller - det finns hur många lägen som helst mellan oförutsägbarhet och "kaos" är klassrummet. Något som däremot är helt förutsägbart är hur kaosartat svenska sk pedagoggurus och -professorer talar om skolan...

(omtalad artikel i SvD)

Ptja, tur att skolbarnen har iphone så de slipper kasta sudd...

"Om vi kunde inse att den egentliga kränkningen faktiskt är ett klassrum som präglas av brist på ordning och arbetsro." Håller helt med Isak Skogstad när han skriver i Axess "Lärare måste få det mandat och stöd som krävs för att bestämma i klassrummen. Det är mitt uppdrag att upprätthålla den arbetsro som krävs för att alla elever, inte bara de högljudda som tar plats, ska få möjlighet att ta till sig den undervisning som skollagen ger dem rätt till."

Detta är INTE kontroversiellt - och sluta för guds skull att sammankoppla ordning och reda i klassrummet med kadaverdisciplin!!!

Det ska vara lite oförutsägbart - det är ju en av tjusningarna med läraryrket. Den största tjusningen är ju själva barnen. Och att se deras utveckling och deras "Aha-upplevelser". Att få vara med om detta överväger med multum allt det andra!

Det är känslor som man konserverar och bevarar. När det känns tungt och körigt då tar man fram dessa minnen och känner värmen i hjärtat.

Minnen och barn och tindrande ögon - julkalendern! Men enligt Pressexen kultur (unvislänk) så är tydligen "Julkalendern är helt enkelt en konservburk för utrotningshotade manstyper." Jahopp!?

Där ser man...

Det finns en gatumaktsordning!

Att flytta cafét - som att måla huset gult för att få solsken...
Ja läs själva den här Twittertråden och läs Toklandet

Toklandet - Genuslandet...

G a a a h h h !! Samtiden...

Ja, dessa genusmaktsordningar...

(Guidetogender)

...även i spänningens värld...

(unvislänk) Ja, jösses säger jag bara...

Roligast i det här för mig helt parallella universum var nog ändå...

(AB unvislänk)
Som jag har sagt så många gånger: Varför måste allt vara en kamp??? Allt detta felfokus och all denna kontraproduktivitet i feminismens namn. Lyft istället för att kategorisera och hata! I've never understood how it's easier for people to show hate than to show love...